Från våra läsare

Gladiolus Jag vill berömma er för artikeln ”Gladiolus — en imponerande blomma med ömtålig skönhet”. (22 februari 2000) Jag tycker om när jag får besök av någon från er kyrka, även om jag tvivlar på att jag någonsin kommer att bli en av er. Hur som helst så var artikeln skriven av någon som verkligen känner till gladioler. Att i den här problemfyllda världen odla gladioler är ett underbart sätt att koppla av och njuta av livet.

C. M., USA

Självmord Artikelserien ”Självmord — För vem är risken störst?” (22 februari 2000) träffade verkligen mitt i prick. För åtta månader sedan dog min mor hastigt. Min far var bortrest när hon dog, och han lider nu av skuldkänslor. Han talar ofta om att han inte vill leva längre. Artiklarna var därför till stor hjälp för min far och för mig.

R. Z., Tyskland

Min farfar förlorade sin hustru i döden, och det ledde till att hans psykiska hälsa blev dålig och med tiden försämrades alltmer. För två år sedan begick han så självmord. Era artiklar hjälpte mig att förstå varför han kan ha gjort som han gjorde.

A. M., USA

I januari begick min bror självmord. Han blev 48 år. Dagen efter begravningen fann min far, som inte är något Jehovas vittne, det här numret av Vakna! i vår brevlåda. Med tårar i ögonen och utan ett ord visade han det för oss. Min familj grät av glädje och tacksamhet för den tröst den här artikelserien gav.

B. J., USA

I vårt skoldistrikt har sex barn begått självmord under det senaste året. Det har gett upphov till sådan stor oro att skoldistriktet har inrättat ett slags självmordsbevakning inom skolsystemet. Vi erbjöd det här numret till människor i områden där man vanligtvis inte är mottaglig för vårt budskap. Det hände att människor tog tidskriften ur händerna på oss innan vi hann avsluta vårt erbjudande!

C. C., USA

När jag var i tonåren gjorde jag efter min fars död två försök att ta livet av mig. Själva ordet ”självmord” verkar vara tabubelagt för många. Tack så mycket för att ni hade det på Vakna!:s framsida. Jag tyckte att artiklarna var rättframma, realistiska och mycket förstående.

M. G., Frankrike

Vänskapsproblem Artikeln ”Ungdomar frågar: Varför sårade min vän mig?” (22 februari 2000) var till hjälp för mig. Min bästa vän sedan sex och ett halvt år tillbaka sårade mig väldigt djupt. Genom att använda förslagen i artikeln kunde vi tala igenom saker och ting på ett lugnt och fridsamt sätt. Det ledde till att vi nu står varandra närmare än någonsin tidigare.

M. L., USA

Handikappad förkunnare Artikeln ”En ljus syn på livet trots handikapp” (22 februari 2000) grep mig verkligen. Jag är ung, och ibland känns mina problem oövervinnliga. Konstantin Morozovs berättelse var mycket uppmuntrande. Jag uppskattar hans ord: ”Jag vill fortsätta att tjäna [Jehova] ... så länge mitt hjärta fortsätter att slå.”

L. C., Italien

Jag har tre barn, och eftersom min man inte delar min tro, är det jag som måste undervisa dem i andliga frågor. Jag måste också förvärvsarbeta och ta hand om hemmet, och ibland känns det som om det inte finns någon ork kvar. Konstantins positiva inställning är verkligen häpnadsväckande! Tack så mycket för att ni publicerade hans berättelse.

O. K., Ryssland