Bibelns syn

Kan vetenskapen ge oss evigt liv?

FÖR ett antal år sedan skulle en sådan fråga ha verkat befängd. Men nu tar vissa den här förhoppningen på allvar. Vetenskapsmän har redan kunnat fördubbla livslängden hos bananflugor och maskar med hjälp av metoder som somliga tror skulle kunna tillämpas även på människor.

Forskningen har visat att normala människoceller är dödliga och bara kan dela sig ett begränsat antal gånger. Efter det upphör de att dela sig. Det är en process som har liknats vid en inre klocka som styr människans åldrande och död. Forskare försöker nu att ställa tillbaka den här klockan.

En vanlig teori är att förklaringen till åldrandet finns i ytteränden på varje DNA-kedja, ett område som kallas telomer. Telomererna har jämförts med de plasthöljen som finns i ytterändarna på skosnören och som skall skydda snörena mot att repas upp. Forskare har lagt märke till att varje gång vissa celler delar sig blir telomererna kortare, ungefär som en brinnande stubintråd. Så småningom tycks telomererna bli så korta att cellen slutar dela sig. Men om ett visst enzym finns där avkortas inte telomererna. Enligt den här teorin skulle därför detta kunna ge cellen en möjlighet att fortsätta att dela sig i all oändlighet. En verkställande direktör för ett företag som arbetar med detta sade: ”Det här är första gången som vi kan föreställa oss ett odödligt liv för människan.” Men alla vetenskapsmän instämmer inte i detta.

Hur döden uppkom

I tusentals år har människor med tro på Bibelns ord naturligtvis varit övertygade om att evigt liv är möjligt för människor. Men de har inte förlitat sig på vetenskapsmän bland människor, utan på den främste vetenskapsmannen, han som har skapat allt levande, Jehova Gud. — Psalm 104:24, 25.

Bibeln visar att det inte ingick i Skaparens uppsåt att människan skulle dö. Det första människoparet skapades till Guds avbild och sattes i en paradisisk trädgård. De var fullkomliga, utan brister vare sig till kropp eller sinne. Därför hade de utsikten att få leva för evigt på jorden. Det var vad Gud önskade att de skulle göra. Han gav dem anvisningar om att föda barn och så småningom utvidga paradiset till att omfatta hela jorden. — 1 Moseboken 1:27, 28; 2:8, 9, 15.

Enligt kapitel 3 i Första Moseboken gjorde Adam avsiktligt uppror mot Gud, fullt  medveten om att straffet var döden. Genom sitt olydiga handlingssätt förde han dessutom synd och död vidare till sina ofödda avkomlingar. Aposteln Paulus förklarade detta så här: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Eftersom Adam hade syndat, var hans kropp inte längre fullkomlig. Han blev med tiden gammal och dog. Hans avkomlingar ärvde den defekten.

Döden är alltså ett resultat av Adams uppror och den påföljande domen från Gud. Människor kommer inte att lyckas upphäva den domen. Vetenskapen har visserligen gjort många medicinska framsteg, men fortfarande stämmer Moses inspirerade ord, skrivna för 3.500 år sedan: ”Våra års dagar är i sig själva sjuttio år; och om de på grund av särskild kraft är åttio år, innebär deras ivriga strävan ändå bara vedermöda och skadliga ting; ty det kommer helt visst att snabbt gå förbi, och bort flyger vi.” — Psalm 90:10.

Jehovas anordning för evigt liv

Lyckligtvis finns det hopp! Även om det för närvarande är så att alla med tiden dör, är det inte Jehovas syfte att det skall vara så i all evighet. Adam och Eva förtjänade att dö, men Gud visste att många av deras ofödda barn skulle uppskatta hans kärleksfulla tillsyn. För dessa gjorde han en anordning, så att de skulle kunna leva för evigt på jorden. Psalmisten skrev: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” (Psalm 37:29) Men hur skall detta genomföras?

Evigt liv kommer inte som ett resultat av att människor lyckas lösa DNA-molekylens alla mysterier. I stället är det en gåva som Jehova skall ge dem som utövar tro på honom. Jehova visste att Adams och Evas avkomlingar behövde bli räddade och gav dem därför en möjlighet att vinna evigt liv — Jesu Kristi lösenoffer. Jesus talade om den här anordningen, när han sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.

I likhet med Adam var Jesus en fullkomlig människa. Till skillnad från Adam var Jesus fullständigt lydig mot Gud. Jesus kunde därför offra sitt fullkomliga mänskliga liv som betalning för Adams synd. Tack vare den här kärleksfulla handlingen, som fick rättvisans vågskålar att väga jämnt, kunde Adams barn befrias från dödens fördömelse. Följaktligen kommer alla som utövar tro på Jesus att få evigt liv som en gåva från Gud. — Romarna 5:18, 19; 1 Timoteus 2:5, 6.

Om det var möjligt för människor att övervinna ofullkomligheten och uppnå evigt liv, skulle lösenoffret inte behövas. Bibeln ger oss det här visa rådet: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar. Lycklig är den som har Jakobs Gud till sin hjälp, den vars hopp står till Jehova, hans Gud, Honom som har gjort himmel och jord, havet, och allt som är i dem, Honom som bevarar sannfärdighet till obestämd tid.” — Psalm 146:3–6.

Det är Jehova som kommer att ge oss evigt liv, inte vetenskaplig forskning. Vad Jehova än bestämmer sig för att göra, kan han och skall han genomföra det. ”Inget som Gud säger skall vara omöjligt för honom.” — Lukas 1:37.

[Bildkälla på sidan 18]

© Charles Orrico/SuperStock, Inc.