Ungdomar frågar:

Hur skall jag klara av min situation nu när pappa har lämnat oss?

”Det var jobbigt att växa upp utan min pappa. Bara lite uppmärksamhet från honom skulle ha gjort så mycket.” — Henry. *

JOAN var tretton år då hennes pappa lämnade hemmet. Han var gravt alkoholiserad och gjorde bara några enstaka försök att höra av sig till barnen sedan han gett sig av. Joan är sorgligt nog inte ensam; det är många unga som har blivit övergivna av pappan.

Om detta har hänt dig, kan du mycket väl tycka att det är svårt att stå ut med saknaden. Känslor av smärta och ilska kan gång efter annan komma över dig. Emellanåt kan du känna dig ledsen och deprimerad, och du kan till och med känna dig frestad att göra uppror. ”Förtryck, det kan få den vise att handla som en galning”, som bibelskribenten Salomo en gång skrev. — Predikaren 7:7.

Han handlade ”som en galning”

James handlade ”som en galning” sedan hans pappa hade lämnat hemmet. James säger: ”Jag lyssnade inte till någon som hade auktoritet, inte ens till mamma. Jag hamnade i en massa slagsmål. Jag ljög ständigt och rände ute om nätterna, för det fanns inte någon som kunde hålla mig i styr. Mamma försökte hindra mig, men det gick inte.” Förbättrade hans trotsiga handlingssätt verkligen hans lott i livet? Knappast. James berättar att det inte dröjde länge förrän han ”experimenterade med droger, skolkade och fick underkänt i skolan”. Hans dåliga uppförande urartade snabbt. ”Jag stal i affärer”, bekänner han, ”och jag rånade folk. Jag arresterades två gånger och sattes i fängelse för en kort period, men inget sådant kunde stoppa mig.”

På frågan vad som gjorde honom så upprorisk svarade han: ”Eftersom pappa hade gett sig av, var det ingen som höll efter mig. Jag tänkte väl egentligen aldrig på hur mycket jag sårade min mamma, min lillebror och min lillasyster och även mig själv. Jag saknade en pappa som engagerade sig i mig och som satte gränser.”

Men att man är upprorisk gör bara situationen ännu värre. (Job 36:18, 21) James ställde inte bara till det för sig själv, utan också för sin mor och sina syskon, som fick lida onödig stress och spänning. Än allvarligare är det faktum att man kan ådra sig Guds ogillande genom sitt upproriska uppförande. Jehova befaller ju unga människor att vara lydiga mot sin mor. — Ordspråken 1:8; 30:17.

 Hur man kommer över ilskan

Hur kan du då ta itu med den ilska och förbittring som du kan känna mot din pappa? Först av allt kan du behöva påminna dig att det inte var ditt fel att din pappa gav sig av. Inte heller betyder det nödvändigtvis att han inte älskar eller bryr sig om dig längre. Det kan naturligtvis vara smärtsamt när en far inte gör några större ansträngningar för att ringa eller komma på besök. Men som den föregående artikeln i den här artikelserien visade, * förlorar många fäder kontakten med sina barn, inte för att de inte älskar dem, utan för att de är nedtyngda av skuldkänslor och skamkänslor. Andra har i likhet med Joans far problem med droger eller alkohol, och det inverkar på deras förmåga att fungera normalt.

Försök under alla förhållanden komma ihåg att dina föräldrar är ofullkomliga. Bibeln förklarar: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Romarna 3:23; 5:12) Det är sant att detta inte ursäktar ett uppförande som skadar andra eller är oansvarigt. Men att du inser det faktum att vi alla är födda ofullkomliga kan göra det lättare för dig att komma över destruktiva känslor av vrede och förbittring.

Om du är arg och bitter på dina föräldrar, kan det som sägs i Predikaren 7:10 hjälpa dig att få bukt med dina känslor. Lägg märke till hur det varnas för att gå och älta det förflutna: ”Säg inte: ’Varför har det hänt att de forna dagarna har visat sig vara bättre än dessa?’ ty det är inte av vishet som du har frågat om detta.” Så i stället för att du dröjer dig kvar vid det som varit är det bättre att du koncentrerar dig på att göra det bästa av din situation.

Ta initiativet

Du kanske överväger att ta initiativet till att söka upp din pappa. Det är visserligen han som har lämnat dig, och du kan med rätta tycka att det är hans ansvar att ta det första steget. Men om han nu inte har hört av sig, och tomrummet efter honom gör dig ledsen och olycklig, skulle det då inte vara värt besväret att försöka göra något åt situationen? Begrunda hur Jesus Kristus reagerade då några av hans vänner gjorde honom besviken. Under den sista natten av hans mänskliga liv övergav apostlarna honom. Petrus hade skrutit och sagt att han skulle hålla sig till Jesus vad som än hände. Lika fullt förnekade han Jesus — inte en gång, utan tre gånger! — Matteus 26:31–35; Lukas 22:54–62.

Men ändå, trots att Petrus hade betett sig illa, fortsatte Jesus att älska honom. Efter sin uppståndelse tog Jesus det första steget till att återställa förhållandet genom att visa sig speciellt för Petrus. (1 Korinthierna 15:5) Det är intressant att lägga märke till att när Jesus ställde Petrus frågan: ”Älskar du mig?” svarade Petrus: ”Ja, Herre, du vet att jag är fäst vid  dig.” Så även om Petrus handlade på ett sätt som ledde till skam, älskade han fortfarande Jesus. — Johannes 21:15.

Precis som i fallet med Petrus och Jesus kanske relationen till din pappa inte är så hopplös som den verkar. Kanhända skulle han reagera positivt om du tog initiativet till att ringa, skriva brev eller besöka honom. Henry, som nämndes inledningsvis, påminner sig: ”Jag skrev till pappa en gång, och då skrev han ett brev tillbaka där det stod att han var stolt över mig. Jag ramade in det där brevet och hade det upphängt på väggen i många år. Jag har kvar det ännu i dag.”

Likaså tog Joan och hennes syskon initiativet till att besöka sin alkoholiserade far. ”Han var inte i bästa skick”, säger Joan, ”men det kändes ändå bra att få träffa honom.” Det kanske skulle utfalla väl, om du tog initiativet och kontaktade din pappa. Om du inte får en positiv reaktion första gången, skulle du kunna låta det gå någon tid och sedan försöka igen.

Att stå ut med smärtan att bli avvisad

Salomo påminner oss om att det finns ”en tid att söka och en tid att låta gå förlorat”. (Predikaren 3:6) Ibland står en ung människa inför det smärtsamma faktum att hans eller hennes far inte vill ha någon kontakt med sina barn. Om det visar sig vara så med din pappa, kanske det en dag kommer att gå upp för honom hur mycket han har gått miste om på grund av att han inte upprätthöll kontakten med dig.

Under tiden skall du i varje fall vara förvissad om att hans avvisande inte innebär att du är värdelös. Psalmisten David konstaterade: ”Ifall min egen far och min egen mor rentav övergav mig, ja då skulle Jehova själv uppta mig.” (Psalm 27:10) Ja, du har fortfarande ett stort värde i Guds ögon. — Lukas 12:6, 7.

Så om du känner dig nere eller deprimerad, närma dig då Gud i bön. (Psalm 62:8) Tala om för honom precis vad det är som trycker dig. Du kan vara säker på att han kommer att lyssna till dig och ge dig tröst. En annan psalmist skrev: ”När mina oroande tankar blev många inom mig, var det din rika tröst som började smeka min själ.” — Psalm 94:19.

Ett varmt umgänge med medkristna kan också hjälpa dig att stå ut med att ha blivit avvisad av din pappa. Ordspråken 17:17 säger: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” Ett sådant äkta kamratskap kan du finna inom den kristna församlingen av Jehovas vittnen. Att du lär känna några av församlingens tillsyningsmän kan vara till särskilt stor hjälp för dig. Joans bror, Peter, ger det här rådet: ”Tala med de äldste i församlingen. De är måna om att hjälpa dig. Om du har blivit övergiven av din pappa, låt dem då få reda på hur du känner det.” Tillsyningsmännen i församlingen kan också ge dig en del praktiska förslag om hur du kan ta hand om en del åligganden som din pappa tidigare skötte, såsom reparationer i hemmet.

Din mamma kan också vara en källa till stöd. Hon kan visserligen vara upptagen av sin egen sorg, men om du respektfullt uttrycker dina känslor för henne, kommer hon utan tvivel att göra sitt bästa för att ägna dig den uppmärksamhet du behöver.

Var ett stöd för familjen!

Din pappas frånvaro kan påverka familjen på en mängd olika sätt. Din mamma kan tvingas ta ett arbete — eller kanske flera arbeten — för att få det att gå ihop. Du och dina syskon kan behöva axla ett större ansvar i hushållet. Men genom att utveckla osjälvisk kristen kärlek kan du klara av dessa förändringar. (Kolosserna 3:14) Det kan hjälpa dig att bevara en positiv inställning och övervinna känslor av bitterhet. (1 Korinthierna 13:4–7) Peter säger: ”Jag vet att jag gör det rätta när jag ställer upp för min familj, och jag mår bra av vetskapen att jag är till hjälp för min mamma och mina systrar.”

Det är helt visst mycket tragiskt och plågsamt när en far lämnar hemmet. Men var förvissad om att du och din familj med Guds hjälp och med stöd från kärleksfulla kristna vänner och familjer kan klara av det. *

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 26]

En del ungdomar har själva tagit initiativet till att kontakta sin far