Mysteriet med Nan Madol

Vilka uppförde detta ”Söderhavets Venedig”? Hur gjorde man? Varför övergav man det?

FASCINERAS du av spännande mysterier — gärna lite äventyrliga? Följ med och försök klara upp ett flera hundra år gammalt mysterium som har satt myror i huvudet på många besökare — ruinerna av Nan Madol.

Nan Madol är ett fascinerande system av konstgjorda småöar och kanaler, byggt för tusen år sedan på ett grunt rev utanför den mikronesiska ön Pohnpei. * När man kommer från havet, ser man inte ruinerna för alla mangroveträd och den täta tropiska vegetationen. Sedan båten försiktigt manövrerats genom en krök möts vi plötsligt av dessa ingenjörskonstens mästerverk.

Det första vi ser är kraftiga murar, några lika långa som ett stadskvarter. Dessa stora murar, som ser ut att vara böjda, högre i kanterna än i mitten, byggdes av stora prismaformade pelare av basalt som staplades i ett korsmönster.

Namnet Nan Madol betyder ”platser som ligger emellan”, och det är en bra beskrivning av det  nätverk av konstruerade kanaler som omger småöarna. Europeiska sjömän under 1800-talet var troligen de första utifrån som råkade på Nan Madol. De blev så överväldigade av synen att de gav detta tidigare politiska och religiösa centrum smeknamnet ”Söderhavets Venedig”. Men dessa sjömän fick aldrig se Nan Madol i sin fullaste prakt. Nan Madol hade nämligen helt oförklarligt övergetts omkring hundra år tidigare.

Våra två guider berättade att Nan Madol täcker en yta på cirka 80 hektar. Var och en av dess 92 småöar tjänade ett visst syfte, förklarar de. På vissa bodde man. På andra beredde man mat, tillverkade kanoter och utförde ceremoniella danser, för att bara nämna något. Även om öarna byggdes i olika former och storlekar, är en av de typiska modellerna rektangulär och ungefär lika stor som en fotbollsplan. Flertalet av öarna är övervuxna med vegetation, men det som kan undersökas är fascinerande.

Kungaborg

Den bästa platsen att undersöka det mystiska Nan Madol på är en imponerande fästning som kallas Nan Douwas. Även om man kan vada genom havsvattnet för att komma fram till dessa ruiner, är båtfärd att föredra. Nan Madol byggdes för att kunna trafikeras med båtar, och kanalerna är lika breda som fyrfiliga vägar. Dessutom är de ganska grunda. Vid högvatten är det inte djupare än 1 meter, något som under tidigare århundraden säkerligen skyddade Nan Madol mot fientliga fartyg. Våra guider styr båten försiktigt genom kanalerna så att den inte stöter i korallbottnen, som kan skada båtens propeller.

När vi lagt till vid Nan Douwas, går vi uppför en trappa som leder oss direkt in i den gamla helgedomen. Den här imponerande ingången tar oss förbi murar som är mellan 3 och 4 meter tjocka och mellan 8 och 9 meter höga. Dessa robusta byggnadskomplex har stått emot tropiska stormar och till och med tyfoner.

Innanför dessa kolossala murar finns en stor gårdsplan som omgärdar ett stenvalv. Den här högtidliga platsen är det kungliga gravtemplet, där kungar en gång sörjdes. Vi fann vidare vad som tycktes vara en underjordisk gång. Våra guider ville att vi skulle klämma oss in genom den trånga öppningen, och snart fann vi oss hopkrupna i en liten, mörk underjordisk håla. ”Ni sitter i ett fängelse”, förklarade en av guiderna. ”Här hölls fångar på Nan Madol inspärrade.” När vi tänkte på hur en fånge måste ha känt sig när ”fängelsedörren” förseglades med en sten som vägde två ton, var vi glada över att få komma tillbaka till friheten.

Ovanliga byggstenar

Att vandra bland ruinerna av Nan Madol hjälper en att förstå vilka ansträngningar som måste ligga bakom dessa byggnader. Småöarna är uppbyggda av krossad korall. De byggdes för att orka bära tunga staplar av långa pelare av basalt. Pelarna ger ett så imponerande intryck att de första  besökarna trodde att de hade formats av människor. Senare upptäckte man att de är naturligt prismaformade, var och en med mellan fem och åtta sidor.

Tusentals stenpelare — vissa upp till 5 meter långa och över 5 ton tunga — behövde samlas in. En av grundhörnstenarna beräknas väga 50 ton! Eftersom en timmerflotte inte skulle klara en sådan vikt, måste vi undra: Hur transporterade man dessa enorma stenar till Nan Madol, och hur fick man dem sedan på plats? Den närmaste platsen där basalt finns ligger nämligen flera kilometer bort — nästan halvvägs runt ön Pohnpei!

Under årens lopp har mysteriet Nan Madol gett upphov till en del fantasifulla legender. Enligt en skulle två bröder för många hundra år sedan ha fått en magisk förmåga av gudarna att ”flyga” tunga stenar till byggplatsen. Enligt en annan fanns det en gång en väl utvecklad civilisation på Pohnpei, som kunde behärska ljudvågor och därigenom få de stora stenarna att sväva till sin plats.

Våra guider ger en mer rimlig förklaring — att Nan Madol uppfördes av många arbetare under en period på flera hundra år. Troligen hissades stenarna på plats med enbart mänsklig kraft, och man använde troligen snett ställda palmstammar som stöd. Men en fråga kvarstår: ”Hur transporterades de tunga stenarna till Nan Madol?”

För alltid ett mysterium?

Ingen kan säga exakt hur Nan Madol byggdes eller, vilket kanske är ännu mer förbryllande, varför det övergavs. Många påstår att fiender anföll och besegrade människorna i Nan Madol. Andra säger att främlingar förde med sig sjukdomar till Pohnpei, vilket decimerade befolkningen. En annan teori går ut på att en kraftig tyfon förstörde matförråden, vilket tvingade människorna att ge sig av. Hur det än gick till så har Nan Madol varit övergivet i minst 200 år.

Detta förunderliga gamla byggnadskomplex lämnar oss således med många frågor och få svar. När vi satt i båten på väg hem, kunde vi inte låta bli att grubbla över frågan om någon någonsin kommer att lösa mysteriet med Nan Madol.

[Fotnot]

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Pohnpei

[Bild på sidan 16]

Tilläggsplatsen och fästningens huvudingång

[Bild på sidan 17]

Den kraftiga yttre muren

[Bild på sidan 18]

Begravningsvalvet

[Bild på sidan 18]

En del av området med konstgjorda kanaler

[Bildkälla]

© 2000 Nik Wheeler