”Barnuppfostran” bland vilda djur
”Barnuppfostran” bland vilda djur
FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I KENYA
NÅGONSTANS på de vidsträckta, gräsbevuxna slätterna i Afrika har en unge fötts. I det tidiga morgonljuset ramlar den med en duns ner på marken. Modern böjer sig ner och lyfter försiktigt upp sin våta och blanka nyfödda att stå på sina ostadiga fötter. Andra mödrar och systrar kommer rusande för att ta sig en ordentlig titt och för att röra vid och lukta på den lilla ungen. En elefantunge som väger bara 120 kilo och är mindre än 90 centimeter hög orsakar uppståndelse bland andra som tillhör hjorden.
I Amerika, hundratals mil från Afrika, hänger ett miniatyrbo i storlek som en fingerborg i en trädgren. Ett par helenakolibrier, som inte är större än flygande insekter, tar vård om två små ungar. Dessa färggranna fåglar som flyger med häpnadsväckande snabbhet är modiga föräldrar. De kommer att försöka köra bort stora djur och till och med människor som kommer i närheten av deras mycket små ungar.
Vi känner alla en dragning till djurungar. Barn fascineras av hundvalpars födelse. Vem roas inte av en kattunges lekfulla upptåg, en gullig liten apunge som klänger sig fast i sin mors päls eller en uggleunge som med stora, uppspärrade ögon stirrar från sitt trygga bo?
Djurungar är inte alltid lika hjälplösa som ett spädbarn är. En del har en medfödd förmåga att springa strax efter det att deras små fötter kommit i kontakt med marken. Andra lämnas helt åt sig själva att skydda sig och överleva. Men för många djurungar och insektsyngel beror deras överlevnad
på föräldrars omvårdnad, skydd, matning, övning och omsorg som är en följd av ett nära band mellan föräldrar och deras avkomma.Föräldrar som mot all förmodan visar omsorg
De flesta insekter, fiskar, groddjur och kräldjur bryr sig inte så mycket om hur det går för deras avkomma. Men det finns några anmärkningsvärda undantag. Ett sådant är den fruktade nilkrokodilen. Den här växelvarma reptilen visar häpnadsväckande föräldraomsorg. När äggen har lagts i den varma sanden, stannar föräldrarna kvar i närheten för att skydda det som skall bli deras avkomma. När krokodilungarna skall till att kläckas, ger de ifrån sig ett ljud som upplyser modern om att hon skall gräva fram äggen. Senare använder hon sina kraftiga käkar för att försiktigt samla ihop sina ungar och flytta dem till vattenbrynet för att tvätta dem rena från sand. Man har också sett krokodilpappan ta ungarna till vattnet för att tvätta dem. Ungarna håller sig under några dagar nära modern i vattnet och följer henne precis som ankungar. På det sättet får de nytta av hennes stora förmåga att skydda dem.
Förvånansvärt nog är också en del fiskar vad man skulle kunna kalla goda föräldrar. De flesta tilapior, som är sötvattensfiskar, lägger sina ägg och förvarar dem sedan i munnen för att skydda dem. Efter kläckningen simmar de små fritt omkring, men de håller sig nära sina föräldrar. Om fara hotar, öppnar föräldrafisken munnen på vid gavel, så att småfiskarna kan simma in och gömma sig. När faran är över, kommer de ut igen och återgår till det normala.
Myror, bin och termiter visar också att de har en mycket stark drivkraft att sörja för och skydda sin avkomma. Detta är sociala insekter som bildar samhällen, bygger skydd för sina ägg och förser sin avkomma med föda. Biet är ett välkänt exempel på det. Tusentals av dessa flitiga bin samarbetar när det gäller att sköta om bikupans larver. Instinktiv vishet gör att de kan bygga, reparera och hålla rent i ”barnkammaren” och till och med reglera temperatur och fuktighet.
Föräldraskap bland fåglar
De flesta fåglar är mycket bra föräldrar, och de använder oerhört mycket tid och kraft till att välja plats för boet, bygga det och föda upp sin familj. En självuppoffrande hane av den afrikanska silverkindade näshornsfågeln sågs göra mer än 1.600 besök på boplatsen och lämna omkring 24.000 fruktbitar till honan under den 120 dagar långa häckningstiden!
Vandringsalbatrossen är en annan pålitlig försörjare. Föräldrafågeln kommer att bokstavligen
flyga hundratals mil för att söka efter föda, medan dess trogna partner tålmodigt väntar i boet på att den skall komma tillbaka.I ökenområden använder en del fåglar en effektiv metod för att släcka törsten hos sin avkomma. De flyger till ett vattenhål och blöter sina bröstfjädrar och återvänder sedan till boet, där ungarna suger upp vatten från deras våta fjädrar.
När uppgiften att mätta många munnar blir en alltför stor börda, tar en del fågelarter hjälp av andra fåglar till att ta hand om deras ungar. Dessa medhjälpare är vanligtvis ungar från tidigare kullar, och de är villiga att hjälpa till att föda upp och skydda ungarna.
Föräldrars beskydd
Det är också ett heltidsarbete att skydda fågelungar. Under en störtskur täcker fågelföräldrarna ofta boet med sina utsträckta vingar och håller på så sätt ungarna varma och torra. Starar förestår sitt hus på ett utmärkt sätt. För att skydda sitt bo mot löss och loppor samlar dessa påhittiga fåglar material från vissa giftiga växter och lägger det i och runt boet. Det verkar som ett insektsmedel som dödar eller hindrar skadeinsekter.
En morkullehona visar en enastående påhittighet när det gäller att skydda sin avkomma. När hon blir hotad, håller hon stadigt fast sin unge mellan sina ben och kroppen, breder ut vingarna och flyger sedan helt enkelt i väg till en tryggare plats bärande på sin värdefulla last. En del modiga föräldrar spelar skickligt skadade för att avleda uppmärksamheten hos rovdjur, så att de inte kommer i närheten av deras ungar. Genom att flaxa omkring på marken som om hon vore skadad lurar modern i väg rovdjuret från boet, och när faran är över slutar hon spela teater och flyger i väg till tryggheten. Fåglar som bygger sina bon på marken kan använda sig av ljud för att skrämma bort rovdjur. Den nordamerikanska hålugglan väser som en orm, när dess bohål blir föremål för undersökning. De första immigranterna var övertygade om att den lilla ugglan delade bo med skallerormar, och de höll sig borta från uggleboet!
Däggdjur som visar moderskänslor
I djurvärlden är det däggdjuren som visar den största föräldraomsorgen. Elefantmamman visar tillgivenhet för sin unge och utvecklar ett nära band som kan vara i 50 år. Ungen är mycket beroende av sin mor. Med sin stora kropp skyddar hon ungen mot den heta solen, ger den varsamt di och låter den använda sin lilla snabel för att plocka växtdelar ur hennes mun för att äta. Hon tvättar regelbundet av ungen genom att spruta vatten över dess rygg och skrubba den med sin snabel. Det är en familjeangelägenhet att uppfostra en elefantunge, eftersom andra honor i hjorden spelar en viktig roll när det gäller att mata, öva och skydda de unga i hjorden.
Ett annat stort däggdjur, flodhästen, kan föda sin unge under vatten. Ungarna har förmåga att dia när de är helt och hållet under vatten, komma upp för att hämta luft och sedan dyka ner igen och fortsätta att dia. Flodhästmamman skyddar frenetiskt sin nyfödda unge.
Markattorna är också goda mödrar. Under de första timmarna efter födseln håller modern stadigt sin unge med åtminstone en arm runt dess hals eller skuldror. Den första veckan kommer ungen att tillbringa det mesta av sin tid instinktivt klängande i sin mors päls. Modern kan tillåta att andra honor håller hennes unge och sedan rör vid, sköter pälsen på, kramar och leker med den näpna nykomlingen.
Ja, många varelser är verkligen ”instinktivt visa” och visar stor kunnighet i sitt sätt att ta hand om sina ungar. (Ordspråken 30:24–28) Deras förmåga att uppfatta ett behov eller bedöma en situation och sedan reagera på ett i viss mån intelligent sätt skulle aldrig kunna vara ett resultat av en blind slump. Det beror i stället på en vis formgivning uttänkt av ett intelligent upphov — Skaparen av allt, Jehova Gud. — Psalm 104:24.
[Bild på sidan 15]
Uggleungar
[Bild på sidan 16]
Tilapior förvarar äggen i munnen
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från LSU Agricultural Center
[Bilder på sidan 16]
Krokodiler bär sina ungar
[Bildkälla]
© Adam Britton, http://crocodilian.com ▼
[Bild på sidan 17]
Albatross och unge
[Bild på sidan 17]
Näshornsfågel
[Bild på sidan 17]
Stare
[Bild på sidan 17]
Morkulla
[Bild på sidan 18]
Flodhästmammor skyddar frenetiskt sina ungar
[Bildkälla]
© Joe McDonald
[Bilder på sidan 18]
Babianmammor sköter pälsen på sina ungar
[Bild på sidan 18]
Markattor
[Bildkälla]
© Joe McDonald