Guldet som förflyttade berg

Från Vakna!:s medarbetare i Spanien

”Berget har omdanats till en katedral av lera med många tinnar. Guldet och romarriket bär skulden till detta. Men tiden och skönheten har förlåtit dem.” — Pedro García Trapiello.

INORDVÄSTRA Spanien finns en märklig bergformation som har huggits ut ur den guldrika sandstenen. Ett täcke av grönskande kastanjer får det att se ut som om naturkrafterna har format de ojämna klipporna och höga tornen. Bara ett antal öppningar till tunnlar här och där ger en antydan om en hemlighet från forna tider. Här, på en plats som nu kallas Las Médulas, fanns en gång romarrikets största guldgruva.

Guld har alltid haft en förmåga att fascinera och fått människor att göra nästan vad som helst för att få tag i det. Jobs bok i Bibeln beskriver hur man för flera tusen år sedan grävde gruvschakt, grävde ut berg från grunden och högg gångar in i klippor i sökandet efter guld, silver och dyrbara stenar. — Job 28:1–10.

När Rom hundratals år senare härskade över världen, stod guld fortfarande högt i kurs. Kejsar Augustus ville ha en stabil ekonomi, och denaren i silver och aureusen i guld var pålitliga mynt som skulle hålla i gång den romerska handeln. För att kunna prägla tillräckligt mycket mynt behövde han naturligtvis guld och silver. Därför följde guldgrävarna tätt i hälarna på de erövrande romerska legionerna.

När legionerna till sist intog de nordvästra delarna av Spanien, inte så långt före vår tideräknings början, fann de nya guldreserver. Olyckligtvis låg den dyrbara metallen begravd i ofantliga mängder slamavlagringar, som inte ville lämna ifrån sig sitt guld så lätt. Det tog 250 år av svett och möda att få fram den gömda skatten.

Men romarna lät sig inte nedslås. Arbetskraften var billig, och dåtidens brytningsmetoder var visserligen mödosamma men gjorde ändå projektet genomförbart. Deras avsikt var att få tag i guldet genom att undan för undan skölja bort berget. För att nå sitt mål byggde de över 50 kanaler, anlade flera stora vattenreservoarer högt uppe i bergen och grävde hundratals kilometer av tunnlar.

När man hade byggt ett system av tunnlar genom en del av berget, lät konstruktörerna fylla tunnlarna med vatten under tryck. Det forsande vattnet bröt loss tonvis med material. Guldförande sand och stenar spolades nerför berget, och där skilde man guldet från gruset genom att vaska och sila slammet. Sedan började hela processen om igen med att man byggde ett antal nya tunnlar.

 Var det värt ansträngningen? Sakta men säkert hämtade romarna sammanlagt omkring 800 ton guld från Las Médulas. För att utvinna allt det guldet var de tusentals arbetarna tvungna att bokstavligt talat förflytta berg — omkring 240 miljoner kubikmeter. Och för varje ton som de grävde fram utvann de 3 gram guld.

Nu för tiden återstår bara tunnlar och spetsiga klippor i det sönderbrutna berget, som har polerats av erosionen och täckts av kastanjeskog. Ironiskt nog har dessa kastanjeträd som romarna förde med sig till Spanien visat sig mycket mer bestående än guldet.

[Bild på sidan 22]

Guldmynt (aureus) med kejsar Augustus huvud avbildat

[Bild på sidan 23]

Las Médulas, platsen för romarrikets största guldgruva

[Bild på sidan 23]

En del av det forntida tunnelsystemet

[Bildkälla på sidan 23]

Alla mynt: Musée de Normandie, Caen, Frankrike