Vakter som skyddar vår hälsa

”MIN KÄRA FRU”, sade läkaren när han granskade resultaten av blodproven, ”immunförsvaret är ganska svagt.” Veronica hade inte mått bra under en tid. Upprepade problem med bronkit hade försvagat henne, och nyligen hade hon också fått en öroninfektion och en irriterande bihåleinflammation.

Vad är immunförsvaret, och varför är det så viktigt? Hur fungerar det?

Skyddad mot angrepp

Immunsystemet består av ett invecklat nätverk av molekyler och specialiserade celler som upprätthåller ett nära samarbete för att bekämpa infektion. Vi litar på att vårt immunsystem skall försvara oss mot angrepp från främmande inkräktare, till exempel bakterier och virus.

För att illustrera det hela skulle vi kunna jämföra kroppen med en forntida stad. Normalt kan en sådan stad ha legat på en höjd, så att man kunde se fientliga härar på långt håll. Och staden skyddades av flera murar och portar, som var bemannade med vakter. Med ett sådant försvar kunde staden fortsätta att vara en säker plats att bo på. Om vi jämför vår kropp med en sådan stad, kan vi bättre förstå vad som krävs för att försvara den mot angrepp.

När det gäller vår kropp, utgörs den första försvarslinjen mot bakterieinvasioner av huden och slemhinnorna (till exempel de som bekläder näsans och halsens inre). Vår hud fungerar som en viktig fysisk försvarsmur. Många av de miljarder bakterier som vi har på hudens yta avlägsnas när döda hudceller lossnar.

Slemhinnorna är inte lika hårda som huden och är mer sårbara. Men de innehåller många naturliga ämnen som bekämpar bakterier. Ett sådant ämne, som kallas lysozym, förekommer i tårvätska, saliv och svett. Surhetsgraden i svett är tillräcklig för att hejda tillväxten av många bakterier, medan lysozymet dödar dem genom att förstöra  deras cellväggar. Av den orsaken kan ett djur hjälpa till med att läka sina sår helt enkelt genom att slicka på dem.

De första vakterna — vita blodkroppar

Låt oss tänka oss att bakterier som kan ge upphov åt sjukdomar lyckas tränga in i vår ”stad” via ett sår eller genom ett smittämne. En armé av celler går genast till aktion, med ett enda mål — att eliminera den invaderande bakterien, vilket leder till tillfrisknande från sjukdom. Cellerna som slåss för att försvara kroppen kallas leukocyter, vita blodkroppar. Tre viktiga typer av vita blodkroppar i detta stadium av kampen är monocyter, neutrofiler och lymfocyter.

När monocyter ”hör” kemiska signaler som tyder på inflammation i ett visst område, lämnar de blodomloppet och tränger in i den skadade vävnaden, där de blir makrofager, ”storätare”. Där slukar de allt som är främmande för organismen. Dessutom avsöndrar de viktiga ämnen som kallas cytokiner, som rustar kroppen för att bekämpa infektionen. Till cytokinernas uppgifter hör bland annat att framkalla feber. Feber är ett användbart fenomen i det att den är ett tecken på att försvarsmekanismerna har trätt i funktion. Den kan påskynda läkningsprocessen (genom att öka effektiviteten av kroppens infektionsförsvar och genom att göra det svårare för de angripande organismerna att överleva, eftersom de inte trivs vid temperaturer över 37 grader Celsius) och vägleda en läkare att ställa diagnos.

Sedan hör neutrofilerna den kemiska signalen från det inflammerade området och kommer rusande för att hjälpa makrofagerna. Också de slukar bakterier. När dessa neutrofiler dör, stöts de ut från kroppen som var. Att var bildas är således ett bevis för att kroppen försvarar sig mot inkräktare. I det här fallet passar det latinska uttryck som läkare har använt i århundraden: pus bonum et laudabile. Det betyder ”bra och lovvärt var”. Att det bildas är en hjälp i att bromsa infektion. Efter att ha brutit ner bakterierna ”presenterar” eller visar våra vänner makrofagerna upp delar av bakterien för lymfocyterna för att varna dem för inkräktaren.

Lymfocyterna bildar en superspecialiserad elit i kampen mot infektioner. De producerar ämnen som kallas antikroppar, som binder sig till ett särskilt bakteriefragment. Det finns två huvudgrupper av lymfocyter med olika förmågor. Först har vi B-lymfocyterna, som låter de antikroppar som de producerar komma ut i blodomloppet. B-lymfocyterna har kallats ”immunsvarets” beväpnade kårer, och de skjuter sina pilar, antikropparna, med oerhörd precision. Dessa antikroppar kommer att ”söka” den bakterie som de känner igen och slå till mot en vital del på bakterien. Den andra huvudgruppen av lymfocyter, T-lymfocyterna, håller de antikroppar som de känner igen fast förankrade vid sin yta. De använder dem för att slå fienden — och tar så att säga del i närstrider.

Saken är ännu mer komplicerad. En undergrupp till T-lymfocyterna, som kallas T-hjälparceller, hjälper sina kamrater, B-lymfocyterna, att utsöndra stora mängder antikroppar. Före angreppet kommunicerar T-hjälparcellerna med varandra. Nyligen gjord forskning visar att dessa celler med hjälp av kemiska signaler ”talar” entusiastiskt med varandra och utbyter information om främmande faktorer i vad som har kallats livfulla konversationer.

Avsevärd hjälp ges av en annan viktig grupp, de naturliga mördarcellerna. Dessa producerar inte antikroppar, men de är redo att mörda sjuka kroppsegna celler som antingen är virusinfekterade eller har canceromvandlats. Naturliga  mördarceller bidrar således till att skydda kroppen.

Slutligen har vi minnescellerna (mogna B-lymfocyter), som tack vare sitt immunologiska minne kan komma ihåg en bakteries kännetecken, som om de hade detta dokumenterat. Så om denna typ av bakterie någon gång skulle dyka upp igen, då börjar minnescellerna ögonblickligen producera antikroppar mot bakterien från ”ritningar” i sitt immunologiska minne, och detta leder till att kroppens försvar kommer i gång omedelbart.

Makrofagerna, celler som aktiverar immunsvaret, hjälper också till att fullborda arbetet genom att stanna för att hjälpa till med att dämpa inflammationen. De befriar det angripna området från alla döda celler och cellfragment eller skräp som lämnas kvar på ”slagfältet” efter striden och återinför ordning och frid i ”staden”.

När försvaret är dåligt

Det som har nämnts här är bara en grundläggande översikt över hur det immunologiska försvaret är tänkt att fungera. Men försvarslinjerna kan av flera olika orsaker vara försvagade: Primära defekter i immunsystemet beror på medfödda sjukdomar, och sjukdomar man ådragit sig under livet kan ge upphov åt sekundära defekter i immunsystemet.

En av de allvarligaste av dessa sjukdomar är aids, den fruktansvärda pandemi som snabbt bredde ut sig på 1980-talet. Den orsakas av humant immunbristvirus (hiv), som kan angripa själva immunsystemets hjärta och gradvis förstöra en särskild grupp lymfocyter. En oerhört viktig del av en människas försvar sätts således ur spel. Efter detta dyker infektioner upp om och om igen och blir aldrig fullständigt utrotade. I själva verket förvärras de, och kroppen lämnas utan medel att försvara sig själv. Den blir som en stad i ruiner — den saknar murar och kan erövras av vem som helst.

Lyckligtvis är inte alla brister i immunförsvaret så allvarliga. Veronica, som nämndes i inledningen, hade en mindre defekt i produktionen av ett slags antikropp som vanligtvis finns i slemhinnorna, i synnerhet utmed luftvägarna. Det förklarade de upprepade och envisa infektionerna hon hade lidit av.

Veronica blev bättre. Efter att ha lyssnat på sin läkares förklaring beslöt hon att hon noga skulle följa hans förslag på behandling. När hon blev fri från bihåleinflammationen, gick hon med på att ta en rad sprutor som skulle stimulera produktionen av antikroppar. * Hon slutade också röka och lyckades få mer vila. Strax efter detta blev hennes hälsa betydligt bättre.

Ja, vi har blivit konstruerade för att leva med en god hälsa. När vi tänker på hur fantastiskt invecklat immunsystemet är och på andra invecklade mekanismer som människokroppen har, känner vi beundran för och tacksamhet över vår Skapares vishet. (Psalm 139:14; Uppenbarelseboken 15:3) På grund av mänsklig ofullkomlighet åtnjuter vi för närvarande inte alltid god hälsa, men Guds inspirerade ord försäkrar oss om att i den nya världen som snart är här kommer människor att åter bli fullkomliga till sinne och kropp, så att ”ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” — Jesaja 33:24.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 13]

FÖRSVARSLINJER:

• HUD OCH SLEMHINNOR

• VITA BLODKROPPAR ELLER LEUKOCYTER

Monocyter tränger in i skadad vävnad och slukar angripande bakterier

Neutrofiler hjälper till att svälja bakterier och avlägsnas ur kroppen som var

Lymfocyter har immunologiskt minne; om samma typ av bakterie dyker upp igen, kommer den genast att förstöras med hjälp av antikroppar

• B-lymfocyter frigör antikroppar som välriktade pilar; dessa ”söker upp” bakterier och angriper dem

• T-lymfocyter hjälper till att producera antikroppar, som deltar i ”närstrider” med bakterier

— T-hjälparceller hjälper B-lymfocyterna att utsöndra stora mängder antikroppar

— Naturliga mördarceller dödar smittbärande celler direkt utan att producera antikroppar

[Bild på sidan 15]

Vita blodkroppar angriper bakterier

[Bildkälla]

Lennart Nilsson