Bibeln — tillförlitlig historia?

DE KRITISERADE styresmännen, prästerna och även vanliga människor för deras ondska. De skrev till och med öppet om sina egna fel och synder. De blev jagade och förföljda, och några blev till och med mördade för att de talade och skrev sanningen. Vilka var de? Bibelns profeter, av vilka många var med och skrev Bibeln. — Matteus 23:35–37.

I sin bok The Historian and History skriver Page Smith: ”[Hebréerna] var lika skoningslösa mot sina hjältar som mot sina skurkar och mot sig själva som mot sina fiender, eftersom de skrev under Guds vakande öga och inte hade något att vinna men mycket att förlora på att dölja fakta.” Smith skriver också att ”jämfört med de långtråkiga kronologierna över Syriens eller Egyptens krigarkungar är skildringarna av Guds utvalda folks vedermödor och segrar ... en fängslande berättelse. De hebreiska krönikeskrivarna hade upptäckt en av de mest grundläggande faktorerna när det gäller att nedteckna historia — att det handlar om verkliga människor, med alla deras fel och brister.”

Bibelskribenterna var också mycket noggranna. Efter att noggrant ha studerat Bibeln i historiens och arkeologins ljus skrev författaren Werner Keller i förordet till sin bok Men Bibeln hade rätt: ”Inför den överväldigande mängden säkra och autentiska forskningsresultat ... kom jag oupphörligt att tänka på denna sats: ’Men Bibeln hade rätt!’”

Dynamisk historia med kraftfulla lärdomar

Mestadels var bibelskribenterna vanliga, enkla människor — jordbrukare, herdar, fiskare. Ändå har det de skrev under en period på ungefär 1.600 år påverkat fler människor än någon annan skrift, forntida eller nutida. Dessutom har deras skrifter angripits från alla håll, men förgäves. (Jesaja 40:8; 1 Petrus 1:25) I dag kan Bibeln, i sin helhet eller delvis, läsas på ungefär 2.200 språk — vilket är långt mer än någon annan bok! Varför är Bibeln så annorlunda? Följande skriftställen hjälper oss att få svar på den frågan.

”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” — 2 Timoteus 3:16, 17.

”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” — Romarna 15:4.

”Dessa ting [fortsatte] att hända med dem [israeliterna] såsom exempel, och de blev nerskrivna till varning för oss [de kristna], över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” — 1 Korinthierna 10:11.

Ja, som en av Gud inspirerad och bevarad redogörelse om verkliga människor — några som behagade Gud och några som inte gjorde det — är Bibeln upphöjd över alla andra böcker. Den är långt ifrån en kylig uppräkning av vad man skall göra och vad man inte skall  göra eller en samling små gulliga berättelser för att underhålla barn. Det är sant att Gud använde människor som skribenter, men detta ökar bara Bibelns värde ännu mer och gör den mer tilltalande, och den har därför rört läsares hjärtan generation efter generation. Arkeologen William Albright konstaterar: ”De djupa moraliska och andliga insikterna i Bibeln, vilka ger människan en unik uppenbarelse av Gud förmedlad genom mänskliga erfarenheter, är precis lika sanna i dag som de var för två eller tre tusen år sedan.”

Låt oss för att belysa Bibelns tidlösa värde gå tillbaka till allra första början av människans historia — dit vi kan nå enbart med Bibelns hjälp — och begrunda några viktiga lärdomar ur Första Moseboken.

Lärdomar för vår tid från en forntida skildring

Bland annat upplyser Första Moseboken oss om människosläktets början — namn och allt. I det här ämnet finns det inget annat historieverk som är så detaljerat. ”Men vad har det för värde i dag att känna till våra första förfäder?” kanske du frågar. Det har ett enormt värde, för när Första Moseboken visar att alla människor — oavsett hudfärg, stamtillhörighet eller nationalitet — härstammar från samma föräldrar, avlägsnar den varje grund för rasism. — Apostlagärningarna 17:26.

Första Moseboken ger också vägledning i moralfrågor. Den innehåller skildringen om Sodom, Gomorra och angränsande städer, som Gud förstörde på grund av invånarnas sexuella perversiteter. (1 Moseboken 18:20–19:29) I vers 7 i bibelboken Judas heter det: ”Sodom och Gomorra och städerna omkring dem [är], sedan de ... hade begått otukt till ytterlighet och hade gått ut efter kött för onaturligt bruk, ställda fram för oss som ett varnande exempel.” Människorna i Sodom och Gomorra hade inte fått några morallagar av Gud; men, liksom alla människor,  hade de det gudagivna samvetet. Gud kunde därför med rätta hålla dessa människor ansvariga för deras gärningar. (Romarna 1:26, 27; 2:14, 15) På samma sätt kommer Gud i dag att hålla alla människor ansvariga för deras gärningar, vare sig de godtar hans ord, Bibeln, eller inte. — 2 Thessalonikerna 1:8, 9.

Historien visar hur vi kan överleva

En relief på Titusbågen i Rom skildrar romerska soldater som för bort kärl från templet i Jerusalem efter stadens förstöring år 70 v.t. Mer än en miljon judar dödades. Men lydiga kristna överlevde, tack vare Jesu varning: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut, och de som är ute i bygderna bör inte gå in i det; dessa är nämligen dagar för rättskipning.” — Lukas 21:20–22.

Den vedermöda som drabbade Jerusalem är långt ifrån bara gammal historia. Den förebådade sådant som gäller en större vedermöda som snart kommer att drabba hela världen. Men också i det här fallet kommer det att finnas överlevande. De beskrivs som ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. De ”kommer ut ur den stora vedermödan” tack vare sin tro på Jesu utgjutna blod — en tro som är fast grundad på Bibelns historia och profetior. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.

Historia som aldrig kommer att upprepas

I dag lever vi i den tid då det anglo-amerikanska världsväldet härskar, det sista i Bibelns profetior. Historiens mönster visar att detta världsvälde, liksom tidigare välden, kommer att få ett slut. Men hur? Bibeln visar att slutet för denna världsmakt kommer att vara unikt i sitt slag. Daniel 2:44 pekar fram emot år 1914 v.t. och säger angående de styrande politiska makterna, eller ”kungarikena”: ”I de kungarnas dagar kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. Och kungariket självt kommer inte att överlåtas till något annat folk. Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.”

Ja, Guds kungarike — hans himmelska regering med Kristus Jesus som kung — kommer att utplåna varje spår av förtryckande mänskligt styre vid Harmageddon, höjdpunkten på den tidigare nämnda ”stora vedermödan”. Detta kungarike kommer ”inte att överlåtas till något annat folk”, vilket betyder att det aldrig kommer att bli omstörtat eller bortröstat. Det  kommer att ha herravälde ”till jordens ändar”. — Psalm 72:8.

Äntligen kommer då det grymma herraväldet med falsk religion, förtryckande politik och girig kommersialism att upphöra. I Psalm 72:7 ges löftet: ”Den rättfärdige [kommer] att spira upp och fred i överflöd, till dess månen inte mer är.” På jorden kommer att råda, inte själviskhet och stolthet, utan Guds mest framträdande egenskap, kärlek. (1 Johannes 4:8) Jesus sade: ”Älska varandra.” Angående detta sade historikern Will Durant: ”Det viktigaste jag lärt av historien är samma sak som Jesus lärde. ... Kärlek är det mest praktiska som finns i världen.”

Guds kärlek till människor drev honom till att inspirera skrivandet av Bibeln. Det är bara den som verkligen kastar ljus över det förflutna, nutiden och framtiden. Ta dig rimlig tid att studera Bibeln och ta emot dess livgivande budskap. Det är av det skälet och i lydnad för Jesu befallning som Jehovas vittnen förkunnar de ”goda nyheterna om kungariket” för sina medmänniskor. Dessa goda nyheter kommer snart att vara mer än bara profetior. De kommer att bli levande historia. — Matteus 24:14.

[Infälld text på sidan 9]

”Men Bibeln hade rätt!” — WERNER KELLER

[Infälld text på sidan 11]

”De djupa moraliska och andliga insikterna i Bibeln ... är precis lika sanna i dag som de var för två eller tre tusen år sedan.” — WILLIAM ALBRIGHT, ARKEOLOG

[Bilder på sidan 9]

Mesastenen: Innehåller kung Mesas version av konflikten mellan Moab och Israel (2 Kungaboken 3:4–27), namnen på olika bibliska platser och Guds namn skrivet med gammalhebreiska bokstäver.

[Bildkälla]

Musée du Louvre, Paris.

En silverdenar: Denna kopia har Tiberius Caesars bild och inskription (Markus 12:15–17).

Nabonidkrönikan: En kilskriftstavla som bekräftar Babylons plötsliga fall för Cyrus. (Daniel, kapitel 5)

[Bildkälla]

Foto taget genom tillmötesgående från British Museum.

Stenplatta: Bär namnet Pontius Pilatus skrivet med latinska bokstäver.

[Bildkälla]

Foto © Israel Museum, Jerusalem; genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority.

En av Dödahavsrullarna i bakgrunden: Ett studium av texten i Jesajas bok visade att den hade förblivit praktiskt taget oförändrad trots att man gjort avskrifter under en period av tusen år.

[Bildkälla]

Shrine of the Book, Israel Museum, Jerusalem.

[Bilder på sidan 10]

En relief på Titusbågen bekräftar att Jerusalem förstördes år 70 v.t.

[Bildkälla]

Soprintendenza Archeologica di Roma