Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

En glimt av paradiset

En glimt av paradiset

En glimt av paradiset

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

DET är inte vanligt att elefanter, tigrar och gaseller strövar omkring vid övergivna gruvor. Dagbrytning brukar efterlämna ett förstört landskap med stora sår som inte precis passar som fristad för exotiska djur.

Men i Cabárcenos naturpark i den spanska provinsen Cantabria har ett unikt experiment visat att till och med den mest osannolika plats kan förskönas och förvandlas till ett verkligt paradis.

I ungefär 3.000 år har Cabárceno varit berömt för sin järnmalm av hög kvalitet. Keltiska gruvarbetare upptäckte att den järnoxid som naturligt fanns i området lätt kunde omvandlas till järn — en metall som kelterna behövde till sina verktyg och vapen. Under flera århundraden exploaterade också romarna mineralfyndigheterna.

Eftersom malmen påträffades nära ytan, tog dessa gruvarbetare med stor möda bort den värdefulla fyndigheten med hackor och spadar och efterlämnade sedan hundratals små torn som inte innehöll järnmalm. De skapade på det sättet oavsiktligt ett imponerande landskap som liknade ett karstområde som i vanliga fall består av kalkstensformationer skulpterade av vatten och inte av människohänder.

Genom den industriella revolutionen kom moderna maskiner att användas till att krossa det som var kvar av berget för att utvinna den värdefulla malm som fortfarande fanns där. När schaktmaskinerna till slut hade fått fram de mineraltillgångar som fanns i berget, stängde gruvan sina grindar 1989. Några få rostiga maskiner vid infarten till Cabárceno är det enda som vittnar om att här förekommit industriell verksamhet.

Från månlandskap till naturområde

Det är sannerligen lättare att förstöra naturen än att återställa den. De lokala myndigheterna i Cantabria lät sig inte avskräckas, utan tog itu med utmaningen att skapa en djurpark av ett område som mer liknade ett månlandskap.

Den framgång de hade berodde huvudsakligen på jordens naturliga förmåga att läka sig själv, när den får tillräcklig tid till det. Dessutom utfördes ett hårt arbete för att reparera den skada som uppkommit under århundraden av försummelse och exploatering. Under ett par års tid planterades tusentals träd, det översta jordskiktet byttes ut, fula stora hål förvandlades till vackra sjöar, och gamla järnvägsspår blev gångstigar. Till sist placerades ett antal särskilt utvalda djur i en stor inhägnad, och därmed fullbordades förvandlingen.

De 600.000 människor som varje år besöker Cabárcenos naturpark sätter uppenbarligen värde på den insats som gjorts. Det är många som begeistrat utropat: ”Det här är ett paradis!” Ordet ”paradis” är väl valt, eftersom det användes av de forntida perserna och grekerna om en stor, väl bevattnad park med ofördärvad skönhet där djur kunde beta relativt fritt.

Vid en tid då naturen på många håll har blivit förstörd är det upplivande att besöka ett område som blivit vackert igen och dessutom ytterligare förskönat. Det som har uträttats i liten skala i Cabárceno belyser dessutom på ett bra sätt vad vår fantastiska jord kan förmå.

Brunbjörnar vandrar nu på klippor som är ett resultat av romerska gruvarbetares arbete. Elefanter och gaseller betar på frodiga betesmarker som tidigare skövlats av schaktmaskiner. Unga tigrar tumlar om bland granitformationer som kelterna oavsiktligt åstadkom med sina hackor och spadar. Och den här förändringen gjordes under bara några få år!

Bibeln lovar att hela jorden en dag, i enlighet med Guds ursprungliga uppsåt med mänskligheten, skall bli ett paradis. (1 Moseboken 1:28; 2:15; Jesaja 65:17, 22–25; Lukas 23:42, 43) Sådana naturparker som Cabárceno ger oss inte bara en glimt av hur ett framtida paradis kommer att vara, utan påminner oss också om att ett sådant löfte kommer att uppfyllas på grund av vår Skapares allmakt.

[Helsidesbild på sidan 23]

[Bildkälla på sidan 22]

Alla bilder: Parque de la Naturaleza de Cabárceno