Små vapen, stora problem

I FLERA decennier har nedrustningssamtalen handlat om kärnvapen. Detta är knappast förvånande, eftersom en enda atombomb kan förstöra en hel stad. Men till skillnad från mindre vapen har dessa oerhört kraftfulla vapen inte använts i krig på mer än 50 år.

Den ansedde militärhistorikern John Keegan skriver: ”Kärnvapen har inte dödat en enda människa sedan den 9 augusti 1945. De 50 miljoner människor som har dött i krig sedan dess har, i de allra flesta fall, dödats av billiga, massproducerade vapen och finkalibrig ammunition, som inte kostar mycket mer än de transistorradioapparater och torrbatterier som har översvämmat världen under samma period. Eftersom billiga vapen har stört livet väldigt lite i den välutvecklade delen av världen, med undantag av de begränsade områden där droghandel och politisk terrorism florerar, har befolkningen i de rika nationerna varit sena att erkänna den skräck som följer i denna förorenings spår.”

Ingen vet exakt hur många handeldvapen och lätta vapen som finns i omlopp, men experter beräknar att antalet skjutvapen för militärt bruk kanske uppgår till omkring 500 miljoner. Dessutom finns det tiotals miljoner gevär och pistoler för civilt bruk som ägs av privatpersoner. Vidare framställs det nya vapen som kommer ut på marknaden varje år.

 Vapen som man helst väljer

Varför har handeldvapen blivit de vapen man föredragit i de senaste krigen? En del av orsaken har att göra med förhållandet mellan konflikt och fattigdom. De flesta krig som utkämpades under 1990-talet ägde rum i länder som är fattiga — alltför fattiga för att köpa sofistikerade vapensystem. Handeldvapen och lätta vapen är relativt billiga. För 500 miljoner kronor, som är ungefär vad ett enda modernt stridsflygplan kostar, kan man utrusta en armé med 200.000 automatvapen.

Ibland går det att få handeldvapen och lätta vapen ännu billigare. Många miljoner sådana vapen skänks helt enkelt bort av militären som gör nedskärningar, eller också återanvänds de i krig efter krig. I vissa länder finns det så mycket automatvapen att de säljs för så lite som 60 kronor eller kan bytas mot en get, en höna eller en väska begagnade kläder.

Men förutom det låga priset och tillgängligheten finns det andra skäl till att handeldvapen är så populära. De dödar. Med ett enda automatvapen kan man avlossa hundratals skott i minuten. De är dessutom lätta att använda och sköta. En tioåring kan lära sig att ta isär och sätta ihop ett lätt automatvapen. Ett barn kan också snabbt lära sig att sikta och skjuta med ett sådant vapen mot en folksamling.

Ett annat skäl till att skjutvapen är populära är att de är robusta och kan användas i många år. Sådana vapen som AK-47:an och M16, som soldater använde i Vietnamkriget, används i krig än i dag. En del gevär som används i Afrika användes redan under första världskriget. Dessutom är skjutvapen lätta att frakta och gömma. Med en enda packhäst kan man frakta 10 eller fler sådana vapen till en paramilitär grupp i en tät djungel eller i ett avsides beläget bergsområde. En hästkolonn kan transportera vapen som räcker till att utrusta en liten armé.

Skjutvapen, droger och diamanter

Den globala vapenhandeln är komplicerad. Enorma mängder vapen skickas lagligt mellan länder. Efter det kalla kriget hade arméerna såväl i Öst som i Väst reducerats, och regeringarna skänkte eller sålde överflödig utrustning till sina vänner och allierade. Enligt en skribent vid Fredsforskningsinstitutet i Oslo har sedan 1995 enbart USA skänkt mer  än 300.000 gevär, pistoler, maskingevär och granatkastare. Man resonerar som så att det är billigare att ge bort vapnen än att ta isär eller lagra och övervaka dem. En del analytiker beräknar att handeldvapen och lätta vapen till ett värde av kanske femton miljarder kronor helt lagligt passerar olika nationsgränser varje år.

Den illegala handeln är emellertid kanske mycket större. Man måste vanligen köpa vapen på svarta börsen. I vissa krig i Afrika har paramilitära grupper köpt handeldvapen och lätta vapen värda miljarder, inte med pengar, utan med diamanter som man tagit i områden som har diamantgruvor. I The New York Times kunde man läsa: ”Där regeringarna är korrumperade är rebellerna skoningslösa och gränserna lätta att passera. ... De gnistrande stenarna har gett upphov åt slavarbete, mord, lemlästning, masshemlöshet och ekonomiskt sammanbrott i stor skala.” Det är verkligen ironiskt att en ädelsten som bytts mot automatvapen senare kanske säljs i en elegant juvelerarbutik som en dyr symbol för evig kärlek!

Det finns också samband mellan vapen och narkotikahandeln. Det är inte ovanligt att kriminella organisationer använder samma vägar till att smuggla narkotika i en riktning och vapen i den andra riktningen. Vapen har således nästan blivit som ett betalningsmedel. Vapen byts mot narkotika.

När krigsvapnen har tystnat

När ett krig tar slut hamnar de vapen som har använts ofta i händerna på kriminella. Tänk till exempel på vad som hände i ett land i södra Afrika där politiskt våld hade skiftat till kriminellt våld. Politiskt våld där hade krävt 10.000 människors liv på bara tre år. När den konflikten tog slut bröt det kriminella våldet ut. Konkurrens mellan taxichaufförer ledde till ”taxikrig”, i vilka ligister anlitades för att skjuta det konkurrerande bolagets förare och passagerare. I allt större utsträckning användes militära automatvapen vid rån och andra brott. Antalet mord som begicks med skjutvapen uppgick till 11.000 ett år nyligen, vilket är den näst högsta siffran i världen för länder som inte är i krig.

Vetskapen att brottslingar är beväpnade och farliga skapar fruktan och osäkerhet. I många u-länder bor de rika i vad som liknar fästningar, omgivna av murar och elstängsel  som vaktas dag och natt. De som bor i i-länderna vidtar också försiktighetsåtgärder. Detta gäller även i de områden där man inte haft något inbördeskrig.

Så både i länder där det är krig och i länder där det är ”fred” bidrar skjutvapen till instabiliteten. Ingen människa kan mäta vilken dödlig effekt skjutvapnen har; inte heller kan vi räkna de döda, de skadade, dem som sörjer och dem vars liv är förstört. Men vi vet att världen är full av vapen och att antalet fortsätter att stiga. Allt fler röster höjs för att någonting måste göras. Men vad kan göras? Vad kommer att göras? Det är frågor som kommer att behandlas i följande artikel.

[Ruta/Bild på sidan 7]

En före detta soldat känner sig ”mycket dum”

En pojksoldat som slogs i samma krig som gjorde de människor till flyktingar som omnämndes i den första artikeln blev plötsligt arbetslös och utfattig i den stad som han varit med om att inta. Han talar med bitterhet i rösten om att han har sett sin ledares son åka omkring i stan på en vräkig motorcykel och tidigare krigsherrar lura till sig makt och kämpa för att få en aktad ställning. ”När jag tänker på de fem åren jag var ute i bushen och dödade folk och blev beskjuten känner jag mig mycket dum”, säger soldaten. ”Vi gav våra liv för personer som i morgon inte kommer att minnas hur de fick den ställning de har i dag.”

[Bildkälla]

OMSLAGET och sidan 7: Pojksoldat: Nanzer/Sipa Press

[Ruta/Bild på sidan 8]

”Ingenstans att gömma sig”

Det moderna automatvapnet har, även om det dödar, sina begränsningar. Man kan bara skjuta kulor med det. Det kan inte döda människor som står gömda bakom starka murar eller barrikader. Mitt i en strid kanske en soldat inte siktar så stadigt. Om man håller vapnet utan något stöd, är det, också under perfekta förhållanden, träffsäkert endast upp till 500 meter.

Den amerikanska armén har en lösning på sådana ”problem” — ett nytt, högteknologiskt universalvapen som kallas Objective Individual Combat Weapon (OICW). Detta vapen är så lätt att det kan bäras av en soldat, men förutom vanliga kulor kan man också skjuta 20 millimeters kulor som exploderar — granater. Det har en annan egenskap: Det kan döda fiender som gömmer sig bakom barrikader. Allt soldaten behöver göra är att rikta vapnet mot en punkt precis ovanför eller bredvid målet. Vapnet anpassar sig automatiskt efter avståndet till det utvalda målet och ställer på förhand in en liten elektronisk utlösare på granaten, så att den sprängs på exakt rätt avstånd och offret träffas av granatsplitter som kan tränga igenom pansar. ”Dess unika möjligheter gör att amerikanska soldater i själva verket kan skjuta runt hörn”, säger en representant för det företag som tillverkar vapnet. Ett sikte som fungerar med infrarött ljus gör att man kan sikta rätt också i mörker.

”Det går inte att gömma sig” för detta vapen, skryter tillverkarna, som dessutom hävdar att vapnet kommer att bli fem gånger mer dödligt än M16 och granatkastaren M203 och därtill ha dubbelt så stor räckvidd. Soldater behöver inte fundera på om de skall träffa, de behöver bara titta i sökaren och trycka av för att fyra av en salva kulor och granater. Om allt går som planerat kommer det första militära förbandet att bli utrustat med OICW år 2007.

Kritikerna frågar sig dock: Hur kommer vapnet att användas när soldater patrullerar områden med mycket folk och där fiendesoldaterna har blandat sig med den oskyldiga civilbefolkningen? Vad händer när OICW säljs till militärer i världen som kanske använder vapnet mot sitt eget folk? Och vad händer när vapnet hamnar i händerna på terrorister och brottslingar?

[Bildkälla]

Alliant Techsystems

[Bilder på sidan 6]

Handeldvapen och lätta vapen byts ofta mot diamanter och droger