Vilken framtid finns det för vapenkontroll?

PÅ SENARE år har regeringar världen över diskuterat hur man skall bekämpa den illegala handeln med handeldvapen. Frågan har behandlats av FN:s generalförsamling. Man har sammanställt rapporter, gett rekommendationer och antagit resolutioner. Men kritikerna påpekar att om man uteslutande inriktar sig på svartabörshandeln, undgår de största vapenhandlarna — regeringarna själva — att bli granskade.

Det är i själva verket en oklar gräns mellan den legala och den illegala vapenförsäljningen. Många av de illegala vapnen såldes en gång i tiden på lagligt sätt. Vapen som först såldes till militären eller till polisen blir ofta stulna och säljs på svarta börsen. Det är inte heller ovanligt att vapen säljs vidare till ännu en kund utan den förste säljarens kännedom eller tillåtelse. I en artikel i tidskriften Arms Control Today heter det: ”I synnerhet regeringarna måste göra mer än att bara stödja aktioner mot den illegala handeln med lätta vapen. De måste också granska sin egen roll i den nuvarande legala vapenhandeln.”  Även om många hoppas att nationerna till slut kommer att komma åt handeln med handeldvapen, är det som en journalist konstaterade: ”Med tanke på att enbart de fem permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd ansvarar för mer än 80 procent av världens vapenhandel kanske vi inte skall ha för stora förväntningar.”

Något som gör det ännu svårare att begränsa flödet av handeldvapen och lätta vapen är att sådana vapen är relativt enkla att framställa. Tillverkningen av sofistikerade vapen, till exempel stridsvagnar, flygplan och krigsfartyg, är begränsad till ett tiotal länder, men det finns  i dag mer än 300 producenter i omkring 50 länder som tillverkar lätta vapen. Det stora och växande antalet skjutvapentillverkare inte bara hjälper nationer att få större arsenaler, utan gör det också lättare för milis, rebellgrupper och kriminella organisationer att få vapen.

Föremål för het debatt

Hittills har mycket av vår uppmärksamhet fokuserats på bruket av handeldvapen i krigshärjade länder. Men vapenkontroll är något som är mycket omdebatterat i relativt stabila länder där det inte pågår några krigshandlingar. De som förespråkar starka vapenkontrollagar hävdar att fler skjutvapen leder till fler mord. De resonerar som så att i USA, där man inte har så sträng kontroll och där det finns mycket vapen, är det en hög mordsiffra per capita, men i England, där man har en sträng vapenkontroll, är mordfrekvensen låg. Motståndare till vapenkontrollagar är snabba att kontra med att i Schweiz har de flesta lätt att få tag på skjutvapen, men mordsiffrorna är låga.

Något som gör det hela ännu mer komplicerat är att undersökningar visar att USA har en siffra för ”mord utförda utan skjutvapen” som är högre än den totala mordsiffran i många europeiska länder. Men det finns andra länder med siffror för ”mord utförda utan skjutvapen” som är högre än den totala mordsiffran i USA.

Det är vanligt att bruka — och missbruka — statistik för att stödja en viss uppfattning. Och när det gäller vapenkontroll tycks det för varje argument finnas ett till synes rimligt motargument. Dessa frågor är komplicerade. Experterna är dock överens om att det är många faktorer, förutom vapeninnehav, som påverkar mordstatistiken och brottsligheten.

Den mäktiga amerikanska vapenorganisationen NRA (National Rifle Association) brukar ofta framhålla: ”Det är inte skjutvapen som dödar människor; det är människor som gör det.” Tanken i det här uttalandet är att ett skjutvapen, även om det är avsett att döda, inte dödar av sig självt. Det krävs att någon trycker på avtryckaren, avsiktligt eller oavsiktligt. Somliga menar att skjutvapen naturligtvis gör det lättare för människor att döda andra människor.

Att smida svärd till plogbillar

Bibeln visar att problemet med att människor dödar människor inte kommer att lösas enbart genom att man tar skjutvapnen ur händerna på dem vars uppsåt är att mörda. Problemet är inte bara att det finns vapen — brottsligheten är ett socialt problem. Den verkliga lösningen ligger i att förändra människors attityder och läggning. Profeten Jesaja blev inspirerad att skriva: ”[Gud] kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” — Jesaja 2:4.

Det här är inte så osannolikt som somliga kanske tror. Jesajas profetia uppfylls i dag bland sanna kristna världen över. Att de symboliskt förvandlar vapen till fredliga verktyg återspeglar en djup inre önskan att behaga Gud och att leva i frid med andra. Så småningom, under Guds kungarike, kommer alla på jorden att leva i fullständig fred och säkerhet. (Mika 4:3, 4) Skjutvapen kommer inte att döda människor. Människor kommer inte att döda människor. Dödens verktyg kommer att vara förlegade.

[Bild på sidan 10]

De kommer att ”smida sina svärd till plogbillar”