Städerna — Varför i kris?

”Kom då! Låt oss bygga en stad åt oss och likaså ett torn med sin spets i himlarna ... för att vi inte må bli kringspridda över hela jordens yta.” — 1 Moseboken 11:4.

DESSA ord, som uttalades för mer än 4.000 år sedan, förebådade byggandet av den stora staden Babel.

Babel, som senare fick namnet Babylon, låg på de en gång bördiga slätterna i Sinar i Mesopotamien. Men tvärtemot den allmänna uppfattningen var det inte den första staden som omnämns i Bibeln. Det fanns faktiskt städer före den stora översvämningen på Noas tid. Mördaren Kain grundade den första staden som finns omnämnd. (1 Moseboken 4:17) Den här staden, som hette Hanok, var förmodligen inte mer än en befäst bosättning eller by. Babel, å andra sidan, var en stor stad — ett framträdande centrum för falsk tillbedjan som kunde visa upp ett praktfullt religiöst torn. Men Babel och dess beryktade torn var helt i opposition mot Gud. (1 Moseboken 9:7) Bibeln visar att Gud därför ingrep och skapade förvirring i språket för dem som byggde tornet för att göra slut på deras ärelystna planer på religionens område. Gud ”kringspridde ... dem därifrån över hela jordens yta”, läser vi i 1 Moseboken 11:5–9.

Inte så överraskande ledde detta till att det började byggas städer. Det var ju trots allt så att städer gav skydd mot fienders angrepp. I städerna kunde jordbrukare lagra och distribuera sina produkter. När marknadsplatsen kom till blev det möjligt för många invånare att köpa annat än jordbruksprodukter. I boken The Rise of Cities heter det: ”När stadsborna väl hade befriats från den tillvaro då de levde för dagen, kunde de börja med en mängd olika specialiserade hantverk: korgflätning, krukmakeri, spinning, vävning, läderhantverk, träslöjd och stenhuggeri — vadhelst som gick att sälja.”

Städerna tjänade som ett effektivt centrum för försäljning av sådana varor. Tänk till exempel på det Bibeln berättar om en svår hungersnöd i Egypten. Landets statsminister, Josef, fann det lämpligt att samla folket i städer. Varför det? Tydligtvis därför att detta gjorde att man effektivare kunde fördela de återstående livsmedlen. — 1 Moseboken 47:21.

Städerna förbättrade också kommunikationerna och samverkan mellan människor vid en  tid då transportmöjligheterna var långsamma och begränsade. Detta i sin tur ökade takten på det sociala och kulturella utbytet. Städer blev centra för förnyelse och främjade den tekniska utvecklingen. När nya idéer flödade fritt, skedde det en förnyelse på det vetenskapliga, religiösa och filosofiska området.

Ouppfyllda drömmar

Nu i modern tid kan städerna fortfarande erbjuda många liknande fördelar. Det är därför inte så underligt att de fortsätter att locka till sig miljoner människor — i synnerhet i länder där livet på landet har blivit outhärdligt svårt. Men för många som flyttar in till städerna förblir drömmarna om ett bättre liv ouppfyllda. I boken Vital Signs 1998 heter det: ”Enligt en färsk undersökning gjord av ett befolkningsstatistiskt institut är livskvaliteten i många tätortsområden i u-länderna sämre i dag än i landsbygdsområdena.” Varför är det så?

Henry G. Cisneros skriver i The Human Face of the Urban Environment: ”När fattiga människor trängs samman i klart avgränsade geografiska områden, växer deras problem exponentiellt. ... Den ökande koncentrationen av fattiga människor, i de flesta fall ur minoritetsgrupper, har åtföljts av ständigt stigande arbetslöshet, ökat och långvarigt socialhjälpsberoende, stora problem vad gäller folkhälsan och, det mest alarmerande, ökad brottslighet.” I boken Mega-city Growth and the Future görs ett liknande konstaterande: ”Den massiva tillströmningen av människor leder ofta till höga siffror vad gäller arbetslöshet och undersysselsättning, eftersom arbetsmarknaden inte kan ta emot det växande antalet arbetssökande.”

Det växande antalet gatubarn är ett hjärtslitande bevis för den djupa fattigdom som råder i u-ländernas städer. Enligt vissa beräkningar finns det så mycket som 30 miljoner gatubarn världen över! I boken Mega-city Growth and the Future heter det: ”Fattigdom och andra problem har frätt sönder familjebanden så att gatubarnen har tvingats att klara sig själva.” Sådana barn hankar sig ofta fram genom att rota bland avfall, genom att tigga eller genom att utföra enkla arbeten på marknadsplatserna.

Andra bistra verkligheter

Fattigdom kan leda till brottslighet. I en sydamerikansk stad, känd för sin nyskapande arkitektur, har brottsligheten ökat så kraftigt att staden snabbt håller på att förvandlas till en  igenbommad stad. Såväl rik som fattig sätter upp staket, och de bommar igen sina fönster för att skydda sin egendom och sitt privatliv. De bor i praktiken som i en bur. En del reser till och med staketet innan huset är färdigt.

En stor befolkning begränsar också en stads möjligheter att tillhandahålla sådana grundläggande tjänster som vatten och renhållning. Det beräknas att i en stad i Asien behövs det 500.000 offentliga toaletter. Men en nyligen gjord undersökning visar att det bara gick att hitta 200 fungerande toaletter!

Något man inte heller får förbise är den förödande effekt överbefolkningen ofta har på närmiljön. Omgivande åkerjord försvinner när stadens gränser breder ut sig. En tidigare UNESCO-chef, Federico Mayor, säger: ”Städer förbrukar enorma mängder energi, tömmer vattentillgångar och slukar livsmedel och material. ... Den fysiska miljön slits ut därför att den inte längre kan sörja för tillförseln eller klara av utförseln.”

Storstadsproblem i västvärlden

Situationen i västvärlden är kanske inte lika allvarlig, men det finns ändå en storstadskris. I boken The Crisis of America’s Cities kan man läsa: ”Amerikanska städer i dag kännetecknas av våld i utomordentliga proportioner. ... Våldet i amerikanska städer är så utbrett att medicinska tidskrifter har börjat ägna särskilt utrymme åt detta som en av vår tids stora folkhälsofrågor.” Naturligtvis är våldet en plåga i många av de stora städerna runt om i världen.

Stadslivets förfall är ett skäl till att många städer har blivit oattraktiva för företagare. I boken The Human Face of the Urban Environment kan man läsa: ”Företag har flyttat ut i förorterna eller utomlands, fabriker och verkstäder har stängts, och kvar har lämnats ’bruna fält’ — tomma byggnader på förorenade tomter, med giftigt material begravt i mark som är helt oduglig för något ändamål.” Följden är att det i många städer finns fattiga människor hopträngda i områden ”där man alltför lätt ignorerar miljöproblemen — där kloaksystemen kollapsar; där vattenreningen fungerar dåligt; där skadedjur hemsöker sopbemängda områden och invaderar bostäderna; där små barn äter målarfärg som innehåller bly från väggarna i hyreshus ... där ingen tycks bry sig om det.” I en sådan miljö florerar brottslighet, våld och hopplöshet.

I städer i västvärlden har man dessutom svårigheter att ge grundläggande service. År 1981 skrev författarna Pat Choate och Susan Walter en bok med den dramatiska titeln America in Ruins—The Decaying Infrastructure (Amerika i ruiner — den sönderfallande infrastrukturen). I den skrev de: ”Amerikas offentliga byggnader slits ut snabbare än de ersätts.” Författarna uttryckte stor oro över antalet rostande broar, försämrade vägar och söndervittrande kloaksystem i de större städerna.

Tjugo år senare har städer som New York fortfarande en illa medfaren infrastruktur. En artikel i New York Magazine beskrev det kolossala ”Third Water Tunnel”-projektet. Projektet har nu pågått i ungefär 30 år och kallas ”det enskilt största infrastrukturprojektet på västra halvklotet”. Det har medfört kostnader på ungefär fem miljarder dollar. När tunneln är klar kommer den att förse New York med 4 miljarder liter färskvatten om dagen. ”Men efter allt detta ofantliga grävande”, säger skribenten, ”är tunneln bara avsedd att komplettera de redan existerande vattenledningarna och göra det möjligt att reparera dem för första gången sedan de grävdes ner i början av 1900-talet.” Att reparera resten av stadens söndervittrande infrastruktur — dess tunnelbana, dess huvudvattenledningar, dess vägar och gator och dess broar — kommer att kosta uppskattningsvis 90 miljarder dollar, enligt en artikel i The New York Times.

New York är knappast den enda stad som har problem med att tillhandahålla den service som behövs. I själva verket är det ett stort antal städer som har visat sig sårbara för skador som har en lång rad orsaker. I februari 1998 lamslogs Auckland i Nya Zeeland i över två veckor på grund av ett förödande avbrott i energiförsörjningen. Invånarna i Melbourne i Australien blev utan varmvatten i 13 dagar när  gasen stängdes av på grund av en industriolycka vid en produktionsanläggning.

Sedan har vi det problem som drabbar praktiskt taget alla städer — trafikstockningar. Arkitekten Moshe Safdie säger: ”Det finns en fundamental konflikt — en missanpassning — mellan storleksgraden på städer och de transportsystem som betjänar dem. ... Äldre städer har varit tvungna att anpassa sina centrumområden efter trafikvolymer som man inte kunde föreställa sig när städerna byggdes.” The New York Times skriver att i städer som Kairo, Bangkok och São Paulo är trafikstockningar ”regel”.

Trots alla dessa problem tycks det inte bli något uppehåll i den pågående tillströmningen till städerna. Som det uttrycktes i en artikel i The UNESCO Courier ”tycks staden, med rätt eller orätt, erbjuda framåtskridande och frihet, en dröm om möjligheter, och den har en oemotståndlig lockelse”. Men exakt vad har framtiden i beredskap för världens stora städer? Finns det någon realistisk lösning på deras problem?

[Infälld text på sidan 5]

”Den massiva tillströmningen av människor leder ofta till höga siffror vad gäller arbetslöshet och undersysselsättning”

[Bild på sidan 7]

Trafikstockningar är ett stort problem i många städer

[Bild på sidan 7]

Det finns miljoner gatubarn som tvingas försörja sig själva

[Bild på sidan 7]

För många av dem som flyttar till städerna förblir drömmen om ett bättre liv ouppfylld