Sovjetunionens angrepp på religionen

SOVJETUNIONEN grundades 1922 med Ryssland som den ojämförligt största och mest framträdande av dess fyra ursprungliga republiker. Denna stat bredde ut sig, så att den så småningom omfattade 15 republiker och nästan en sjättedel av jordens landyta. Men 1991 upplöstes plötsligt Sovjetunionen. * Betecknande nog var det den första stat som försökte utrota tron på Gud från sina invånares sinnen.

Vladimir Lenin, som var Sovjetunionens förste ledare, var lärjunge till Karl Marx, som beskrev kristendomen som ett förtryckets redskap. Marx kallade religionen ”ett opium för folket”, och längre fram sade Lenin: ”Varje religiös idé, varje idé om gud överhuvudtaget, ... är en vedervärdig nedrighet.”

När patriarken i ryska ortodoxa kyrkan, Tichon, dog 1925, fick kyrkan inte tillåtelse att välja en ny. Det angrepp på religionen som följde ledde till att de flesta kyrkobyggnader antingen förstördes eller började användas i icke-kyrkliga syften. Präster dömdes till slavläger, där många dog. ”Under Josef Stalins styre under slutet av 1920-talet och under 1930-talet”, heter det i The Encyclopædia Britannica, ”drabbades kyrkan av en blodig förföljelse som krävde tusentals offer. År 1939 var det bara tre eller fyra ortodoxa biskopar och 100 kyrkor som kunde verka öppet.”

Men nästan över en natt skedde en märklig förändring.

Religionen under andra världskriget

År 1939 invaderades Polen av Nazityskland, som då var i allians med Sovjetunionen, och därmed inleddes andra världskriget. Inom ett år hade Sovjetunionen lagt de sista 4 av sina 15 republiker under sig — Lettland, Litauen, Estland och Moldavien. Men i juni 1941 satte Tyskland i gång ett massivt angrepp på Sovjetunionen, vilket kom som en fullständig överraskning för Stalin. Vid slutet av året hade tyska trupper nått Moskvas utkanter, och Sovjetunionens fall tycktes nära förestående.

I sin desperation försökte Stalin mobilisera nationen för vad ryssarna kallade det stora fosterländska kriget. Stalin insåg att han måste göra eftergifter till kyrkan för att vinna folkets stöd för krigsinsatsen, eftersom miljoner medborgare fortfarande var  religiösa. Vad blev resultatet av denna märkliga omsvängning i Stalins politik gentemot religionen?

Med kyrkans stöd mobiliserades det ryska folket för krig, och 1945 vann Sovjetunionen en dramatisk seger över tyskarna. Efter det att det sovjetiska angreppet på religionen hade upphävts ökade antalet ortodoxa kyrkor till 25.000, och antalet präster nådde 33.000.

Nya angrepp

I själva verket hade emellertid de sovjetiska ledarnas mål att utrota gudsbegreppet ur folkets sinnen inte ändrats. I The Encyclopædia Britannica förklaras det: ”En ny antireligiös rörelse sattes i gång av sovjetledaren Nikita Chrusjtjov under åren 1959–1964, och detta minskade antalet öppna kyrkor till mindre än 10.000. Patriarken Pimen valdes 1971 efter Aleksijs död, och även om kyrkan fortfarande krävde miljoner människors lojalitet, var dess framtid fortfarande osäker.” *

Längre fram kommer vi att behandla hur ryska ortodoxa kyrkan lyckades stå emot Sovjets nya angrepp. Men hur gick det för andra religioner och trossamfund i Sovjetunionen? Vilken av dessa blev den främsta måltavlan för angreppet, och varför? Detta kommer att behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 3]

Lenin kallade ”varje idé om gud ... en vedervärdig nedrighet”

[Bildkälla]

Musée d’Histoire Contemporaine—BDIC