Vilken framtid har religionen?

RELIGIONEN har haft ett dramatiskt återuppvaknande i det tidigare Sovjetunionen. Bara i Ryssland bekänner sig 50 procent av befolkningen vara ortodoxa, och flera miljoner har anslutit sig till andra religioner. Islam, judendomen och buddhismen hör till de väletablerade religionerna, och Jehovas vittnen har också en lång historia där.

Så tidigt som 1891 besökte representanter för bibelforskarna, som Jehovas vittnen kallades före 1931, Kisjinjov i Ryssland (numera Chişinău i Moldavien). Där anordnade man möten med medtroende. År 1928 träffade George Young, en särskild representant för bibelforskarna, sovjetiska myndighetspersoner i Moskva i Ryssland för att försöka få tillstånd att ge ut biblisk litteratur i Sovjetunionen. Senare blev Jehovas vittnen välkända på grund av de sovjetiska myndigheternas försök att utplåna dem.

När Sovjetunionen plötsligt upplöstes för nästan tio år sedan, började folk fråga sig: ”Varför försökte de sovjetiska myndigheterna utplåna religionen?” Många som hade indoktrinerats i ateism i flera årtionden blev nyfikna på vad religionen hade att erbjuda. Hade Bibeln, som hade förtigits och förbjudits, i själva verket lösningen på mänsklighetens problem? Ryssarna började själva undersöka detta.

Ett annat religiöst problem

Att så många var intresserade av Bibeln skapade ett annat slags religiöst problem i det tidigare Sovjetunionen. Londontidningen The Guardian skrev förra året: ”’Kriget mot Gud’ kanske är slut, men bara ett årtionde efter det förödmjukande nederlaget för världens första erkänt ateistiska nation kanske ett nytt religiöst kallt krig i Ryssland bara har börjat.” Vad är detta så kallade religiösa kalla krig som tidningen talar om?

Som nämndes i vår tidigare artikel, hade den ryska ortodoxa kyrkan ett nära samarbete med sovjetiska ledare för att kunna överleva och vinna förmåner. The Guardian beskriver hur ett sådant förhållande har återupptagits: ”Också under de senaste 10 åren har kyrkan utvecklat ett besvärande nära förhållande till den i hög grad oreformerade nation som en gång undertryckte den och stöder regelbundet den ryska regeringen (patriarkens stöd av kriget i Tjetjenien) och får i gengäld avsevärt politiskt inflytande.”

I Los Angeles Times för 10 februari 1999 riktades uppmärksamheten på hur kyrkan har utnyttjat sitt politiska inflytande i en kommentar om lagen om samvetsfrihet och religiösa sammanslutningar. I Los Angeles Times hette det att denna lag, som undertecknades av den dåvarande presidenten, Boris Jeltsin, i september 1997, ”stöddes av den ryska ortodoxa kyrkan”. Lagen gav kyrkan en bättre ställning som en ”traditionell” religion, tillsammans med islam, judendomen och buddhismen. Bland annat krävde lagen att religiösa organisationer i Ryssland på nytt skulle bli inregistrerade.

The New York Times för 11 februari 1999 rapporterade att efter det att den här lagen antagits, ”utövade den ortodoxa kyrkan press på sina rivaler”. Tidningen tillägger: ”Förra året, i augusti, krävde Aleksej II, ryska ortodoxa kyrkans patriark, ett förbud mot proselytvärvande trossamfund, i synnerhet de som  försöker lura bort människor från sina ’förfäders religioner’.” Alltsedan dess har försök att förbjuda de så kallade proselytvärvande trossamfunden fortsatt, vilket har lett till vad som har betecknats som ett ”religiöst kallt krig”.

En av måltavlorna

Jehovas vittnen har varit en av de främsta måltavlorna för de angrepp som den ryska ortodoxa kyrkan är upphov till. Den 20 juni 1996 inledde Moskvas åklagarkontor en process som antisektgruppen Kommittén för ungdomars beskydd mot falska religioner har tagit initiativet till. Även om målet har skjutits upp gång på gång därför att det saknas bevis för att Jehovas vittnens verksamhet är kriminell, har det återupptagits varje gång.

Under tiden har Jehovas vittnen blivit utsatta för en spärreld av propaganda. Komsomolskaja Pravda, en rysk dagstidning med en upplaga på 1,2 miljoner, skrev i numret för 21 november 1998: ”Under en period på bara två år har den ryska ortodoxa kyrkan gett ut mer än tio böcker, broschyrer och handböcker ’tillägnade’ jehovisternas samfund.” Varför har kyrkan varit inriktad på att misskreditera Jehovas vittnen?

Komsomolskaja Pravda fortsätter: ”Sannolikt är det huvudsakligen därför att antalet medlemmar i organisationen ökat tiofalt enbart under de senaste sju åren, och den ryska ortodoxa kyrkan, liksom alla andra hierarkiska organisationer, gillar inte konkurrenter.”

I början av 1999, när målet mot Jehovas vittnen återupptogs, blev det uppmärksammat över hela världen. En rubrik i The New York Times för 11 februari löd: ”Moskvadomstol överväger förbud mot Jehovas vittnen”. I artikeln kunde man läsa: ”Det mål som nu behandlas av en civil domstol i Moskva, och som behandlas i en liten rättssal, följs noga av grupper som verkar för religionsfrihet och mänskliga rättigheter och ses som det första allvarliga försöket att använda [lagen om samvetsfrihet och religiösa sammanslutningar] för att göra inskränkningar på tillbedjan.”

Ludmila Aleksejeva, ordförande för Internationella Helsingforskommittén för Mänskliga Rättigheter, förklarar varför rättegången mot Jehovas vittnen följdes av så många. Hon sade att om de som försöker tysta Jehovas vittnen ”vinner målet”, då ”kommer de att känna sig fria att angripa andra grupper” som också betecknas som icke-traditionella religioner. Rättegången sköts emellertid upp på nytt den 12 mars 1999. Men månaden därpå, den 29 april, utfärdade Rysslands justitiedepartement ett inregistreringsbevis för ”Administrationscentrum för Jehovas vittnen i Ryssland”.

Trots regeringens erkännande har angreppen mot Jehovas vittnen och andra religiösa minoriteter fortsatt i Ryssland och andra tidigare sovjetrepubliker. Lawrence Uzzell, chef för Kestoninstitutet i Oxford i England, konstaterar att ”det lönar sig alltid att iaktta Jehovas vittnen”, eftersom det som händer dem tjänar ”som en tidig varningssignal”. Ja, viktiga religiösa fri- och rättigheter för miljontals människor står på spel!

Angreppet obefogat

Under det första århundradet förföljde de främsta prästerna och andra religiösa ledare Jesu efterföljare. (Johannes 19:15; Apostlagärningarna 5:27–33) Följden blev att det sades om kristendomen: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” (Apostlagärningarna 28:22) Det bör därför inte komma som en överraskning att sanna kristna i dag också skulle bli baktalade, som Jehovas vittnen har blivit.

Men efter att ha granskat bevisen mot de första kristna uppmanade Gamaliel, den berömde fariséen och lagläraren: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem); annars kanske ni befinns  vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” — Apostlagärningarna 5:38, 39.

Noggranna utredningar om Jehovas vittnen har också gjorts av kritiker i vår tid. Vad har det gett för resultat? Sergej Blagodarov, som själv är rysk-ortodox, konstaterar i Komsomolskaja Pravda: ”Under en period på mer än hundra år har inte ett enda land i världen kunnat bevisa vare sig kriminella handlingar från samfundsmedlemmarnas sida eller det olagliga i samfundets existens.”

Vad är religionens framtid?

Bibeln talar om en ”ren och obesmittad religion”, eller ”gudsdyrkan som är ren och obesudlad”. (Jakob 1:27a; se också Darby.) Som nämndes i den föregående artikeln beskriver Bibeln världsväldet av falsk religion som en ”stor sköka ... med [vilken] ... jordens kungar [har] begått otukt”. Denna symboliska religiösa sköka — ”det stora Babylon” — sägs vara ”berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod”. — Uppenbarelseboken 17:1–6.

Detta är verkligen en träffande beskrivning av religionen som har haft ett nära samarbete med världens politiska ledare för att behålla sin egen privilegierade ställning! Men framtiden för denna stora symboliska religiösa sköka är avgjord. Bibeln säger: ”Hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp med eld, eftersom Jehova Gud, som har dömt henne, är stark.” Det är därför inte konstigt att ängelns varning är angelägen: ”Gå ut från henne ... för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser”! — Uppenbarelseboken 18:4, 7, 8.

När lärjungen Jakob beskrev ”en ren och obesmittad religion”, skrev han att den var ”utan fläck från världen”. (Jakob 1:27b, Darby) Dessutom sade Jesus Kristus om sina sanna efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) Kan du då förstå varför Jehovas vittnen håller sig borta från den här världens politik och dess fördärvande inflytande? De gör det därför att de helt och fullt litar på Bibelns löfte: ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” — 1 Johannes 2:17.

[Bilder på sidan 15]

Den rättegång som hölls i Moskva i februari 1999. Försvaret (till vänster), domaren (i mitten) och åklagarsidan (till höger)

[Bild på sidan 15]

Bibeln beskriver vilken framtid religionen har