Är lösningen en del av problemet?

”Att förnedra fångarna och slå ner modet på dem är det sämsta sättet att förbereda dem för världen utanför.” — EN LEDARE I TIDNINGEN THE ATLANTA CONSTITUTION.

I MÅNGA fall har fängelserna ingen annan funktion än att vara en återhållande kraft — dvs. de är återhållande en tid. Har verkligen en fånge sonat sitt brott, när han så småningom friges? * Hur är  det med brottsoffren eller deras släktingar och vänner? ”Jag är mor till ett barn som blev mördat”, sade Rita med vädjande röst, när hennes 16-årige sons mördare frigavs efter att ha avtjänat ett fängelsestraff på inte mer än tre år. ”Tänk efter en stund. Kan du försöka sätta dig in i vad detta innebär?” Som Ritas fall visar dröjer sig tragedin kvar länge efter det att rättegången är avslutad och tidningsrubrikerna är bortglömda.

Den här frågan angår inte bara dem vars liv har påverkats av brottsligheten, utan även alla andra. Trots allt är det ju så att vare sig fångarna har blivit rehabiliterade eller bara förhärdats genom sina erfarenheter i fängelset, har detta ett direkt samband med din sinnesfrid, ja, kanske rentav med din säkerhet.

En skola för brottslingar

Fängelsesystemet lyckas inte alltid dämpa ett brottsligt beteende. ”När resurserna läggs på att bygga nya fängelseceller i stället för att bygga upp fångarnas självkänsla, är det ofta bara början på mer — och värre — brott”, skriver Jill Smolowe i tidskriften Time. Peter, * som har suttit 14 år i fängelse, är av samma uppfattning. ”De flesta av mina medfångar började med en mindre förseelse, sedan lärde de sig egendomsbrott, och till slut hade de blivit fullfjädrade brottslingar som begick grova brott mot andra människor”, berättar han. ”För dem är fängelserna som en yrkesskola. De kommer ut och har blivit mycket värre.”

Fängelserna kan ta hand om brottslingarna en tid, men de tycks inte kunna göra mycket — om ens något — för att förhindra brott på längre sikt. I vissa innerstadskretsar betraktar man ofta fängelsestraff som ett slags invigningsrit. I många fall förvandlas pojkar och unga män till förhärdade brottslingar. ”Man blir inte alls bättre av fängelsevistelsen”, säger Larry, som har åkt ut och in i fängelse. ”Brottslingarna kommer ut och gör om samma sak igen.”

Den här ”svängdörrsteorin” är kanske en förklaring till att, enligt vad en amerikansk studie visar, det är en så liten andel som 5 procent av brottslingarna som står för 50 procent av alla grova brott. Tidskriften Time skriver: ”När fångarna inte kan använda sin tid till någonting konstruktivt, fyller de ofta tiden med att bygga upp hat och ilska. De lär sig dessutom olika brottsmetoder som ... de har med sig i bagaget när de kommer ut igen.”

Det är inte bara i USA man brottas med de här problemen. John Vatis, som är läkare vid ett militärfängelse i Grekland, säger: ”Våra fängelser har blivit mycket bra på att frambringa personer som är hotfulla, våldsamma och elaka. De flesta fångar som friges har en önskan att ’göra upp’ med samhället.”

De sociala kostnaderna

Fängelsekrisen påverkar också din ekonomi. Så till exempel kostar varje fånge i USA skattebetalarna omkring 21.000 dollar om året. Fångar över 60 år kan kosta mer än tre gånger så mycket. I många länder minskar allmänhetens förtroende för straffsystemet av  flera andra skäl. En sak som oroar många är att fångar släpps ut i förtid och att lagbrytare helt och hållet lyckas undgå fängelsestraff på grund av någon teknisk detalj i lagen som en knipslug advokat har hittat. Brottsoffer brukar känna att de inte har tillräckligt skydd mot ytterligare våld, och de har ofta knappast något att säga till om i den rättsliga processen.

Allmänhetens oro växer

Allmänhetens förtroende för fängelsesystemet ökar inte av kännedomen om de inhumana förhållanden som fångarna utsätts för, något som beskrivs i vidstående ruta. Fångar som har utsatts för orättvis behandling under tiden de avtjänade sina straff kommer sannolikt inte att bli rehabiliterade. Dessutom är det flera människorättsgrupper som har uppmärksammat att ett oproportionerligt antal av fångarna tillhör en minoritetsgrupp. Frågan gäller om detta är en slump eller om det beror på rasdiskriminering.

År 1998 riktade en rapport från nyhetsbyrån AP uppmärksamheten på den svåra situation som före detta fångar i fängelset i Holmesburg i Pennsylvania i USA befann sig i. De önskade ersättning för att de, enligt vad de själva hävdar, har använts som mänskliga försökskaniner i kemiska experiment under sin fängelsevistelse. I USA har man dessutom börjat att ha straffångar hopkedjade igen. Amnesty International rapporterar: ”De hopkedjade fångarna får arbeta 10–12 timmar, ofta i het sol, med mycket korta pauser för att dricka vatten, och de har en timmes lunchrast. ... De enda toalettmöjligheterna för fångarna är ett bärbart kärl som finns bakom en skärm. Fångarna är hela tiden fastkedjade när de använder kärlet. När kärlet inte är tillgängligt är fångarna tvingade att sätta sig på huk och uträtta sina behov inför ögonen på de andra.” Naturligtvis har inte alla fängelser sådana rutiner. Men en sådan omänsklig behandling avhumaniserar både fångarna och dem som ger den.

Till nytta för samhället?

Naturligtvis upplever de flesta samhällen en större trygghet när farliga brottslingar sitter bakom lås och bom. I andra samhällen uppskattar man fängelserna av andra skäl. När ett fängelse i den lilla australiska staden Cooma skulle stängas, protesterade man. Varför? Därför att fängelset innebar sysselsättningsmöjligheter för ett samhälle som kämpade med ekonomiska problem.

På senare tid har myndigheterna i vissa länder sålt sina fängelser till privata företag i syfte att spara pengar. Dessvärre är det då lönsamt att ha fler fångar och längre straff. Risken finns att rättvisan får stryka på foten för kommersiella intressen.

Efter en sådan här genomgång kvarstår den grundläggande frågan: Blir brottslingarna verkligen rehabiliterade i fängelserna? Svaret är ofta nej, men det kanske kommer som en överraskning för dig att det finns enskilda fångar som har fått hjälp att ändra sig. Låt oss se hur det är möjligt.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidorna 6, 7]

 Hurdan är situationen i fängelserna?

ÖVERFULLA FÄNGELSER: Storbritannien har ett akut problem med överfulla fängelser, och det är inte så konstigt! Detta land har den näst högsta siffran per capita vad gäller interner i hela Västeuropa, med 125 fångar per 100.000 invånare. Det största fängelset i São Paulo i Brasilien är byggt för att ta emot 500 fångar. Men det har 6.000 fångar. I Ryssland förekommer det att celler, som normalt skall hysa 28 fångar, har mellan 90 och 110. Problemet är så allvarligt att fångarna måste sova i skift. I ett asiatiskt land tränger man in 13, 14 fångar i celler som inte är större än 3 kvadratmeter. I västra Australien har man löst problemet med utrymmesbristen genom att använda containrar att ha fångarna i.

VÅLD: I det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel rapporteras det om brutala fångar som mördar och använder tortyr i ”kriget mellan olika rivaliserande grupper som bedriver illegal verksamhet med alkohol, narkotika, sex och ocker”. Ofta ligger rasmotsättningar bakom fängelsevåldet. ”Fångarna kommer från 72 olika länder”, konstaterar Der Spiegel. ”Motsättningar och konflikter leder oundvikligen till våld.” Ledningen i ett sydamerikanskt fängelse uppgav att det i genomsnitt dödades 12 fångar varje månad. ”Enligt fångarna var det dubbelt så många”, rapporterar Londontidningen Financial Times.

SEXUELLA ÖVERGREPP: I artikeln ”Våldtäktskrisen i fängelserna” i tidningen The New York Times heter det att enligt en försiktig beräkning ”utsätts mer än 290.000 manliga fångar [i USA] för sexuella övergrepp varje år”. Rapporten fortsätter: ”Det fruktansvärda sexuella våldet brukar sträcka sig till mer än bara en incident — ofta rör det sig om dagliga övergrepp.” Enligt en beräkning förekommer det i amerikanska fängelser cirka 60.000 oönskade sexuella handlingar varje dag.

HÄLSA OCH HYGIEN: Spridningen av sexuellt överförda sjukdomar bland fångarna är ett välkänt faktum. Tbc bland fångar i Ryssland och vissa afrikanska länder uppmärksammas över hela världen, liksom problemet med att man på många fängelser i världen försummar fångarna när det gäller medicinsk behandling, hygien och näringsrik kost.

[Bild]

Ett överfullt fängelse i São Paulo i Brasilien

[Bildkälla]

AP Photo/Dario Lopez-Mills

[Bilder på sidorna 4, 5]

Högriskfängelset La Santé i Paris

[Bildkälla]

AP Photo/Francois Mori

[Bild på sidan 6]

Kvinnliga fångar i Managua i Nicaragua

[Bildkälla]

AP Photo/Javier Galeano