Terrorismen — ett ständigt hot?

I SLUTET av 1980-talet tycktes terrorismen vara på tillbakagång. Men ett nytt slag av terrorister har framträtt. Dagens terroristhot kommer i huvudsak från extremister som har etablerat egna nätverk som finansierar verksamheten — narkotikahandel, företag, egna tillgångar, insamlade medel och lokalt ekonomiskt stöd. Och de är mer skoningslösa än någonsin.

På senare år har det skett en ökning av antalet omotiverade terrordåd. World Trade Center i New York utsattes för ett bombattentat, där 6 personer dödades och omkring 1.000 skadades. Medlemmar av en sekt spred nervgasen sarin i Tokyos tunnelbanesystem. Tolv dödades, och mer än 5.000 skadades. En terrorist sprängde sönder en federal byggnad i Oklahoma City med en sprängladdning på en lastbil, och 168 dödades, och flera hundra skadades. Som uppgifterna på kartan på sidorna 4 och 5 visar, fortsätter man att genomföra terrorattacker.

 I allmänhet tycks terrorister uppvisa mindre återhållsamhet än tidigare. Den man som dömdes för bombdådet i Oklahoma City 1995 uppges ha sagt att för att få tillräckligt stor uppmärksamhet krävdes det ”stor manspillan”. Ledaren för den grupp som låg bakom sprängningen av World Trade Center i New York 1993 ville få den ena byggnaden att falla på den andra och döda dem som fanns i båda byggnaderna.

Terroristerna har också tillgång till nya vapen. Louis R. Mizell, j:r, som är expert på terroristfrågor, säger: ”Vi lever i en tid med ofattbar vrede och domedagsarsenaler: kärnvapen, kemiska vapen och biologiska vapen.” Extremister som vill få större uppmärksamhet använder ännu mer dödliga vapen som tekniken har gjort tillgängliga.

Terrorism med nollor och ettor

Det som har kallats cyberterrorism innebär att man använder sig av modern teknik, till exempel datorer. Ett vapen är dataviruset, som äter data eller fryser datasystem. Det finns också så kallade logiska bomber som lurar datorerna att försöka göra något de inte klarar av och får dem att börja krångla. I takt med att nationernas ekonomi och säkerhet alltmer är beroende av datanätverk, är det många som menar att sårbarheten ökar för sådana angrepp. Och även om de flesta arméer har datasystem som skall klara sig under ett kärnvapenkrig, kan de civila systemen — elförsörjningen, kommunikationer och finansmarknaden — vara mer sårbara för sabotage.

Tidigare var det så att om en terrorist önskade orsaka strömavbrott i exempelvis Berlin, sökte han kanske jobb på elverket för att kunna sabotera elsystemet. Men nu, menar somliga, kan en skicklig datahackare från sitt eget hem mörklägga en hel stad även om han bor i en by på andra sidan jorden.

För inte så länge sedan trängde en hackare från Sverige in i ett datasystem i Florida och satte ett larmsystem ur funktion under en timme och hindrade därmed polisen, brandkåren och ambulansen.

”I själva verket har vi skapat en global by utan någon polis”, konstaterar Frank J. Cilluffo, chef för CSIS (Information Warfare Task Force of the Center for Strategic and International Studies). Och Robert Kupperman, rådgivare åt CSIS, sade 1997 att om terrorister valde att använda tekniskt mycket avancerade metoder, ”finns det ingen nu existerande myndighet som kan klara efterverkningarna av deras angrepp”.

Vissa bedömare tror att dataterrorister har de tekniska redskap som behövs för att kunna överlista varje skyddsanordning som  säkerhetsstyrkorna bygger upp. ”En fiende som är i stånd att inplanta rätt virus eller som har tillträde till rätt terminal kan orsaka stor skada”, säger George Tenet, chef för CIA (USA:s hemliga underrättelsetjänst).

Terror med hjälp av kemikalier och bakterier

Många oroar sig också över det kemiska och biologiska vapen kan åstadkomma. I början av 1995 chockades en hel värld av nyheten om giftgasattacken i Tokyos tunnelbanesystem. En domedagssekt fick skulden för attacken.

”Terrorismen har förändrats”, säger Brad Roberts vid Institute for Defense Analyses i USA. ”Traditionella terrorister ville ha politiska eftergifter. Men nu menar vissa grupper att deras främsta mål är att döda många människor. Det är det som gör biologiska vapen så tilltalande för terroristerna.” Är det svårt att få tag i sådana vapen? I tidskriften Scientific American heter det: ”Man kan, med förhållandevis liten risk för sig själv, odla biljoner bakterier med en utrustning som inte är mer komplicerad än en apparat för öljäsning och en proteinbaserad odling, en gasmask och en plastoverall.” När bakterierna väl är färdiga, är det ganska enkelt att skicka dem vidare. Offren vet inte ens om att vapnen har ”avfyrats” förrän efter en eller två dagar. Och vid det laget kan det vara för sent.

Antrax sägs vara ett sannolikt val som biologiskt vapen. Namnet antrax kommer från det grekiska ordet för kol — som syftar på de svarta sårskorpor som brukar bildas vid sår på huden hos personer som kommer i kontakt med mjältbrandssmittade nötkreatur. De som arbetar med smittskyddsfrågor oroar sig mer över lunginfektioner, som orsakas av att man andas in mjältbrandssporer. Hos människor som fått mjältbrand är dödligheten hög.

Varför är mjältbrand ett så effektivt vapen? Bakterien är lätt att odla och har hög resistens. Det tar flera dagar innan offren märker de första symtomen, ett influensaliknande  illamående och trötthet. Därefter får man hosta och besvär i bröstet. Sedan följer svåra andningssvårigheter och chock, och så inträder döden inom några timmar.

Kärnvapen i händerna på terrorister?

Efter Sovjetunionens sammanbrott var det en del som undrade om det skulle dyka upp stulna kärnvapen på svarta börsen. Men många experter tvivlar på att detta någonsin kommer att hända. Robert Kupperman, som citerades tidigare, påpekar att det ”inte finns några bevis för att någon terroristgrupp har försökt komma över radioaktivt material”.

Ett mer överhängande hot är atombombens tysta men dödliga släkting — radioaktivt material. Det är inte explosivt. Det blir inga spräng- eller värmeskador. I stället avger det strålning som förstör enskilda celler hos en människa. Benmärgsceller är särskilt utsatta. Om de dör får det en mängd följder, bland annat ökad blödningsbenägenhet, och immunsystemet kollapsar. Till skillnad från kemiska vapen, som försämras så fort de kommer i kontakt med syre och fukt, kan det radioaktiva materialet fortsätta att vålla skador i flera år.

En olycka i Goiânia, en stad i centrala Brasilien, illustrerar hur dödlig strålningen kan vara. År 1987 öppnade en intet ont anande man en blybehållare han hittat bland medicinsk utrustning som hade övergetts. Behållaren innehöll cesium-137. Han blev fascinerad över stenens självlysande blå glöd, och han visade för sina vänner vad han hittat. Inom en vecka registrerades de första offren. Man undersökte flera tusen personer för att se om det fanns några tecken på att de utsatts för radioaktiv strålning. Omkring hundra personer blev sjuka. Femtio måste läggas in på sjukhus, och fyra dog. Tanken på vad som skulle ha kunnat hända om cesiumet hade spridits med avsikt ger antiterroristexperterna mardrömmar.

Svindlande kostnader

De tragiska förlusterna i människoliv är den tydligaste följden av terrorismen. Men den har ännu större konsekvenser. Terrorism kan ödelägga eller försena fredsprocessen på de platser där det pågår krig och oroligheter. Terrorismen provocerar fram, förlänger eller befäster konflikter, och den ger ständigt näring åt våldet.

Terrorismen kan också påverka ett lands ekonomi. Regeringar har lagt ner oerhört mycket tid och resurser på att bekämpa den. Enbart i USA räknade man med mer än tio miljarder dollar i sin budget för terroristbekämpning under år 2000.

Vare sig vi är medvetna om det eller inte påverkas vi alla av terrorismen. Den påverkar hur vi reser och de val vi gör under våra resor. Det tvingar länder runt om i världen att spendera en stor andel skattemedel på att skydda offentliga personer, viktiga byggnader och vanliga medborgare.

Frågan kvarstår därför: Finns det någon varaktig lösning på terrorismens gissel? I följande artikel kommer den frågan att behandlas.

[Ruta/Bild på sidan 7]

Terrorism i ekologins namn

Ett nytt slags terror har framträtt i form av ”mordbränder, bombattentat och sabotage, och syftet är att man skall rädda miljön och dem som lever i den”, rapporterar tidningen Oregonian. Denna destruktiva verksamhet har kallats ekoterrorism. Minst hundra fall av sådan terrorism har rapporterats i västra USA sedan 1980, och skadorna uppgår till 42,8 miljoner dollar. Dessa brott brukar gå ut på att hindra avverkningen av skog, exploateringen av vildmarksområden eller att djur används till päls- och livsmedelsproduktion eller till forskning.

Sådana handlingar betraktas som terrordåd därför att de inbegriper våld som syftar till att förändra beteendet hos enskilda individer och institutioner eller till att förändra regeringars politik. Ekoterroristerna gäckar utredarna genom att angripa avlägsna mål, ofta nattetid, och de lämnar sällan några spår efter sig, bara förkolnade ruiner. Länge gav brott som begås i miljöskyddets namn begränsade resultat, mest på lokal nivå, och uppmärksamheten blev inte så stor. Men terroristerna har under senare år riktat in sig på större mål. ”Målet för dessa människor är att rikta uppmärksamheten på varför de vill ha förändringar”, säger specialagenten James N. Damitio, en erfaren utredare vid amerikanska skogsvårdsstyrelsen. ”Och om de inte tycker att de får den uppmärksamhet de vill ha, försöker de med någonting annat.”

[Ruta/Bild på sidan 10]

Terrorismen och medierna

”Att få uppmärksamhet har varit såväl ett viktigt mål som ett vapen för dem som använder terror mot oskyldiga människor för att befrämja sina politiska mål eller för att helt enkelt skapa kaos”, säger Terry Anderson, en journalist som hölls fången i nästan sju år av terrorister i Libanon. ”Bara det att en politisk kidnappning, ett mord eller ett bombattentat med dödsoffer rapporteras är en första seger för en terrorist. Utan världens uppmärksamhet blir dessa onda handlingar meningslösa.”

[Bilder på sidorna 8, 9]

1. Efter ett självmordsattentat i Jerusalem

2. Etniska terrorister har sprängt en bank i Colombo på Sri Lanka

3. Efter en bilbombsexplosion i Nairobi i Kenya

4. Anhöriga till några som föll offer för en bombexplosion i Moskva

[Bildkällor]

Heidi Levine/Sipa Press

A. Lokuhapuarachchi/Sipa Press

AP Photo/Sayyid Azim

Izvestija/Sipa Press