De vackra nattfjärilarna

EN BEHAGLIG kväll fladdrade en nattfjäril in i en flott restaurang och fram till en dam som satt och åt vid ett bord. Damen började frenetiskt fäkta med armarna för att schasa bort den lilla fjärilen, som om det hade varit en malariamygga! Nattfjärilen fladdrade vidare till ett annat bord och landade slutligen på en mans kavajslag. Den här mannen och hans hustru reagerade på ett helt annat sätt. De beundrade fjärilen, reflekterade över skönheten och det harmlösa hos den här spröda lilla varelsen.

”Nattfjärilar är så ofarliga som djur kan vara”, förklarar John Himmelman, grundare av Connecticut Butterfly Association i USA. ”De kan inte bita med sina mundelar, och en del arter, till exempel den välkända månspinnaren, kan som fullbildade inte äta alls. De kan inte överföra rabies eller några andra sjukdomar, och de sticks inte. ... Flertalet människor inser faktiskt inte att fjärilar egentligen är dagflygande nattfjärilar.”

Alla beundrar fjärilar, men få stannar upp för att beundra nattfjärilarnas skönhet och mångfald. ”Skönhet?” säger du lite skeptiskt. Vissa betraktar nattfjärilen som enbart en blek släkting till den vackra dagfjärilen. Ändå tillhör de samma vetenskapliga ordning — Lepidoptera, som betyder ”vingar av fjäll”. Dessa sköna varelser visar upp en förbluffande  variation och mångfald. Uppslagsverket The Encyclopedia of Insects konstaterar att det finns mellan 150.000 och 200.000 kända arter av Lepidoptera. Men av dessa är endast 10 procent dagfjärilar — resten är nattfjärilar!

Som många andra ägnade jag inte nattfjärilen mycken tanke, förutom när jag hängde in mina vinterkläder i malpåse för att skydda dem mot klädmal. Jag visste inte att vuxna nattfjärilar inte äter textilier över huvud taget — det är endast larverna som gör det. *

Vad ändrade min inställning till nattfjärilar? För en tid sedan besökte min man och jag några vänner, Bob och Ronda. Bob kände till en hel del om nattfjärilar. Han visade mig en liten låda som innehöll vad jag först trodde var en vacker dagfjäril. Han förklarade att det var en Hyalophora cecropia, en av de största nattfjärilarna i Nordamerika. De kan få ett vingspann på upp till 15 centimeter, och deras livscykel varar i ett år. Jag blev verkligen förundrad när jag fick reda på att den som fjäril  lever bara mellan 7 och 14 dagar! En närmare titt på denna förunderliga fjäril gav mig en helt ny syn på nattfjärilar.

Bob pekade på några små prickar på lådans botten. ”Det här är ägg”, förklarade Bob, ”och jag skall försöka föda upp dem till fullbildade fjärilar.” Föda upp nattfjärilar? Jag blev nyfiken. Det visade sig dock inte vara helt enkelt att omsätta detta i praktiken. I två veckor försökte Bob utan framgång få äggen att kläckas. Han beslutade sig sedan för att spreja dem med vatten. Inom en vecka efter vattenbehandlingen kläcktes 26 av de 29 äggen på samma dag. Bob placerade sedan de ömtåliga larverna, var och en som en mygga i storlek, i en slät gryta för att hindra dem från att krypa i väg.

Det första de nykläckta larverna åt var sina egna äggskal. Efter det var Bob tvungen att ordna med mat, vilket visade sig bli lite av en utmaning. Efter att ha forskat lite i ämnet försökte han mata dem med lönnlöv. Larverna kröp upp på löven men åt inget. När Bob däremot lade fram körsbärsblad och björklöv, åt de snabbt upp dem.

När de små larverna hade växt, flyttade Bob dem till ett terrarium med nättak. I terrariet hölls en luftfuktighet som passade larverna och löven, vilket gjorde att larverna stannade kvar. Så fort de lärt sig krypa fick de nämligen lust att ge sig ut på vandring.

Att förse 26 hungriga fjärilslarver med mat visade sig bli mer arbetsamt än väntat. Efter varje gång Bob fyllt terrariet med löv mumsade larverna i sig alltihop på två dagar. I det här stadiet engagerade han sin syster och två yngre bekanta, en pojke och en flicka, för att få hjälp med att se till och även mata de allt större larverna.

Fjärilslarvernas konsumtion av stora mängder föda är viktig, inte bara för att de skall växa som larver, utan även för att de skall ha tillgång till näring när de blivit vuxna. En fjäril av arten cecropia har nämligen reducerade mundelar och äter inte alls! Under sitt korta liv som fjäril är den helt och hållet beroende av födan som den åt under larvstadiet.

Hudömsning

Allteftersom larverna växer till byter eller ömsar de skinn flera gånger.

Skinnet hos fjärilslarver av arten cecropia växer inte. När larven blir så stor att skinnet sträcks till bristningsgränsen, är det därför dags att ömsa skinn. Bob kunde se när det var dags  för detta, eftersom larverna slutade att äta och förblev orörliga i flera dagar. Under tiden bildades ett nytt skinn. När det nya skinnet var färdigt, klev larven helt enkelt ur sitt gamla skinn. När jag såg larverna i deras sista stadium före förpuppningen, förundrades jag över hur stora de hade blivit. De var nästan 12 centimeter långa och tjockare än mitt pekfinger.

De spinner en kokong

Efter det sista stadiet spann varje larv en kokong — en mängd gråaktiga trådar som fästes vid en gren. Arten cecropia spinner två olika sorters kokonger. En är stor och löst hängande, en påsig konstruktion med rundad botten och gradvis avsmalnande överdel. Den andra sorten är mindre och tätare och har en avlång form som smalnar av både upptill och nertill. Båda sorterna innehåller en tätt lindad inre kokong. De kokonger som görs av cecropia är vanligtvis rödbruna, bruna, brungröna eller grå. Jämfört med de kokonger som andra nordamerikanska fjärilar spinner är cecropias kokonger enorma — upp till 10 centimeter långa och 5–6 centimeter i diameter. Och dessa förunderliga konstruktioner kan skydda sina inbyggare i så låga temperaturer som –34 grader Celsius.

Efter det att larverna byggt in sig i sina kokonger kunde vi inget annat göra än att tålmodigt vänta. Följande vår, omkring ett år efter det att Bob fått den fullbildade fjärilen, tog sig fjärilarna ut ur sina kokonger. Bob satte grenarna med kokongerna i en bit skumgummi för att de skulle stå upprätt. Snart lämnade samtliga fjärilar utom en sina kokonger. Den upplevelsen gav oss verkligen lön för all möda.

En ökad uppskattning av nattfjärilar

Efter att ha bevittnat denna fjärils anmärkningsvärda livscykel har jag blivit mer uppmärksam på nattfjärilar, som fladdrar runt lampors sken och vilar sina vingar på byggnader. Jag har också blivit sporrad att ta reda på mer om dessa fascinerande varelser. Jag har till exempel lärt mig att nattfjärilar och dagfjärilar är mycket goda flygare och att vissa arter flyttar långa sträckor. Den lilla kålmalen har ett vingspann på endast 25 millimeter men flyger periodvis mellan det europeiska fastlandet och Storbritannien över den stormiga Nordsjön. Och svärmare svävar över blommor på samma sätt som en kolibri.

En tid efter händelserna med Bobs cecropia fick jag syn på just en sådan fjäril som satt och vilade på en buske under en lampa. Jag visste att eftersom fjällen på en fjärils vingar är extremt ömtåliga, skall man aldrig lyfta den i vingarna. Om man däremot placerar sin utsträckta hand precis framför fjärilen, kan den gå upp på ens finger. När jag prövade det, belönade den ljuvliga varelsen mig genom att sätta sig på mitt långfinger och vila. Till slut lyfte den och fladdrade i väg över trädtopparna. När den flög i väg, tänkte jag på hur lik den var en dagfjäril. Nästa gång du tror att du ser en dagfjäril, titta en gång till. Det skulle mycket väl kunna vara en vacker, ofarlig nattfjäril. — Från en av våra läsare.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 16, 17]

1. Hyalophora cecropia

2. Antheraea polythemus

3. Chysiridia ripheus

4. Atlasspinnare

[Bildkällor]

Natural Selection© - Bill Welch

A. Kerstitch

[Bilder på sidan 18]

Utvecklingsstadierna för arten ”Hyalophora cecropia” innefattar: 1. Ägg

2. Larv

3. Fullbildad fjäril

[Bildkälla]

Natural Selection© - Bill Welch