Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

När vattnet blir rött

När vattnet blir rött

När vattnet blir rött

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FILIPPINERNA

Föreställ dig yrkesfiskarna som går ner till stranden för att utföra sina sedvanliga tidiga morgonbestyr med att göra båtarna och näten i ordning. De hoppas som vanligt på en god fiskfångst. Men till deras förvåning får deras ännu sömniga ögon se en förfärlig syn. Tusentals fiskar har sköljts upp på stranden döda. Vad är orsaken till den här massdöden? EN SÅ KALLAD ”RED TIDE”!

RED TIDE (”rött tidvatten”) är ett globalt fenomen. Det har observerats både på Atlantkusten och på Stillahavskusten i USA och Canada. Det har förekommit i Australien, Brunei, nordvästra Europa, Japan, Malaysia, Papua Nya Guinea, Filippinerna och på andra platser. Detta fenomen är ingenting nytt, även om relativt få människor känner till det.

I Filippinerna observerade man första gången en red tide i provinsen Bataan 1908. År 1983 förgiftades fisk och skaldjur av en red tide i Samar Sea, Maqueda Bay och Villareal Bay. Sedan dess har man sett fenomenet i många andra kustområden. Zenaida Abuso, som arbetar med sådana här frågor i en statlig specialistgrupp i Filippinerna, berättar för Vakna! att ”Bureau of Fisheries and Aquatic Resources of the Philippines förutom fiskdöden har dokumenterat 1.926 fall av förlamande musselförgiftning (PSP) orsakad av red tide”. * Men vad är egentligen de här dödsbringande företeelserna?

Vad det är för något

Termen ”red tide” används om den missfärgning av vattnet som ibland uppstår i vissa områden av oceanerna och haven. Färgen är ofta röd, men den kan även skifta i brunt eller gult. I The World Book Encyclopedia heter det att ”de missfärgade områdena kan variera från mindre än några få kvadratmeter till mer än flera tusen kvadratkilometer”.

Vad är det som orsakar den här missfärgningen? Den beror i allmänhet på ett antal arter av mikroskopiska encelliga alger, dinoflagellater. Dessa små organismer har hårlika cellutskott eller flageller — piskliknande svansar, som de använder för att ta sig fram i vattnet. Det finns omkring 2.000 underarter av dinoflagellater, och 30 av dem utsöndrar giftiga ämnen. Dessa minimala organismer finns vanligen i varma vatten med hög salthalt.

En red tide uppträder när det sker en plötslig och snabb tillväxt, kallad blomning, av dessa mikroskopiska dinoflagellater. Koncentrationen kan vara så tät som 50.000.000 per liter vatten! Även om forskare inte helt klarlagt varför detta sker, är det känt att dinoflagellater förökar sig snabbt när vissa omständigheter samtidigt påverkar vattnet. Dessa inbegriper onormala väderförhållanden, höga temperaturer, övergödning av vattnen, rikligt solljus och gynnsamma vattenströmmar. Efter ett häftigt regn sköljs ibland mineralämnen och andra näringsämnen från marken ut i kustvattnen. Dessa näringsämnen kan bidra till att dinoflagellaterna förökar sig snabbt. Följden? En red tide!

Sorgligt nog verkar det som om människan ibland förvärrar situationen. När stora mängder industriavfall och avloppsvatten släpps ut i vattnet, kan följden bli ett överskott på vissa näringsämnen. Det här kan utlösa den enorma ökningen av antalet dinoflagellater. Syret i vattnet är snart förbrukat, vilket leder till omfattande fiskdöd.

Sådana här algblomningar uppstår i varma hav och i de lugna kustvattnen, vanligtvis under en värmebölja innan regnperioden börjar. De kan vara från några få timmar till flera månader, beroende på de rådande förhållandena i området.

De drabbade

I de flesta fall är en dinoflagellatblomning ofarlig. Men en del kan vara oerhört förödande. Vissa arter av dinoflagellater utsöndrar giftiga ämnen i vattnet som förlamar och dödar fisk och andra djur i havet. Somliga dinoflagellatblomningar har orsakat enorma förluster av fisk, ostron, bläckfisk, musslor, räkor, krabbor och kräftdjur som lever på dinoflagellaterna. När en skadlig blomning slår till, kan man se stora mängder död fisk flyta omkring i vattnet och hopa sig milvis på stränderna.

Människan har också i stor utsträckning blivit påverkad. I områden där fisket är en inkomstkälla har algblomningar berövat yrkesfiskarna deras fångst — deras levebröd. Och ännu värre är att dinoflagellatblomningar har vållat förlust av människoliv.

Förgiftning

Ett av de giftiga ämnen som vissa dinoflagellater producerar kallas saxitoxin. Det är ett vattenlösligt salt som angriper människans nervsystem. Det klassas således som ett nervgift (neurotoxin). I The New Encyclopædia Britannica konstateras det att ”i vattnet frigjorda toxiner verkar irriterande på människans andningsorgan”. Badorter har måst stänga när gifter från en dinoflagellatblomning har frigjorts i luften på grund av vågornas rörelser.

Tycker du om att äta musslor och andra läckerheter från havet? En dinoflagellatblomning kan göra musslor, som lever på dinoflagellater, giftiga. I tidskriften Infomapper uppges att ”tvåskaliga snäckor och andra skaldjur, såsom ostron och musslor, utgör den största risken, eftersom de är filtrerare och absorberar högre koncentrationer toxiner än fisk”. Men ”fisk, bläckfisk, räkor och krabbor ... kan fortfarande vara ofarliga för människor att äta”. Hur kommer det sig? Jo, gifterna anrikas i dessa djurs inälvor, och dem avlägsnar man ju vanligen före tillagning.

Men en varning är ändå på sin plats när det gäller att äta fisk och skaldjur från områden som är kända för att vara besmittade av dessa gifter. De kan orsaka ett tillstånd som kallas förlamande musselförgiftning (paralytic shellfish poisoning), eller PSP. Om man har fått i sig de här giftiga ämnena, kan man känna av symtom inom 30 minuter. På listan på motstående sida anges några av symtomen. Om en PSP-förgiftning inte behandlas på rätt sätt, kan den kulminera i andningsförlamning, vilket i sin tur kan leda till döden.

För närvarande känner man inte till något motmedel mot alggifterna. Men en del nödåtgärder har haft viss framgång. Man kan avlägsna alggifterna från patientens mage genom att framkalla kräkningar. Magsköljning via en sond har också använts för att få ut gifterna. I somliga fall är respiratorvård nödvändig. I Filippinerna anser en del att de som utsatts återhämtar sig snabbare om de dricker kokosmjölk sötad med råsocker.

Lösningen

För närvarande är dinoflagellatblomningar något som ligger utanför vår kontroll. Men många anser att problemet med blomningar skulle kunna begränsas, om användningen av konstgödning och kemiska bekämpningsmedel reducerades. Det skulle hindra att sådant sköljdes ut i havet. Förbud mot att dumpa industriavfall och avlopp i vattensamlingar skulle också vara till hjälp. En annan lösning skulle vara att rensa kustlinjerna från möjliga källor till näringsämnen som kan få dinoflagellaterna att föröka sig.

Under tiden bevakar vissa myndigheter noga situationen. En myndighetsinstans i Filippinerna testar regelbundet skaldjur för att kunna garantera säkerheten för både den lokala och den internationella marknaden. Men ytterst är det endast Skaparen som kan avlägsna de för människan skadliga verkningarna av att vattnet blir rött.

[Fotnot]

^ § 5 I Filippinerna kopplas problemet med förlamande musselförgiftning direkt ihop med red tide, medan somliga experter hävdar att så inte nödvändigtvis är fallet i alla länder som har drabbats av red tide.

[Ruta på sidan 24]

Symtom på dinoflagellatförgiftning

1. En stickande eller brännande känsla på läpparna, i tandköttet eller på tungan

2. Domningar och stickningar i ansiktet, som sprider sig till andra delar av kroppen

3. Huvudvärk och yrsel

4. En intensiv törst och ökad salivavsöndring

5. Illamående, kräkningar och diarré

6. Svårigheter att andas, tala och svälja

7. Ledsmärtor och en känsla av förvirring

8. Hjärtklappning

9. Muskelsvaghet och problem med balansen

10. Förlamning

[Bilder på sidorna 24, 25]

Organismer som orsakar en red tide

Pyrodinium bahamense

Gymnodinium catenatum

Gambierdiscus

[Bildkällor]

Genom tillmötesgående från dr Rhodora V. Azanza, University of the Philippines

Genom tillmötesgående från dr Haruyoshi Takayama

ASEAN-Canada Cooperative Programme on Marine Science

[Bild på sidan 25]

Verkningar av dinoflagellatblomning

[Bildkälla]

Grant Pitcher/Genom tillmötesgående från WHOI

[Bildkälla på sidan 23]

Peter J. S. Franks, Scripps Institution of Oceanography

[Bildkälla på sidan 25]

Scripps Institution of Oceanography