Syrsans kärlekssång

MED sin längd på fem centimeter eller mindre kan syrsan verka föga imponerande. Men världen över fångar syrsans sång miljoner människors uppmärksamhet. På vilket sätt ”sjunger” då denna lilla varelse, och i vilket syfte?

Bland de 2.400 arterna av syrsor är det intressant nog endast hanarna som sjunger, eller spelar. Men syrsehanarna sjunger inte med strupen, utan skapar sin musik med vingarna. Ett uppslagsverk förklarar att syrsehanar spelar genom att gnida en del av ena framvingen mot en rad på mellan 50 och 250 ribbor på den andra framvingen. Sångens frekvens beror på hur många ribbor som slås an per sekund. Vibrationerna fyller luften med syrsans karakteristiska sång.

Men syrsehanen sjunger minsann inte för att underhålla människor! Nej, den publik denna musiker vänder sig till är en potentiell partner. I boken Upptäck naturens hemligheter förklaras det: ”Syrshannen är skicklig på att meddela sig och när han är på jakt efter en maka sjunger han tre olika sånger: en för att annonsera sin närvaro, en för att uppvakta och en för att hålla oönskade konkurrenter borta.” En del syrsor fortsätter att sjunga för att annonsera sin närvaro tills en syrsehona visar intresse. Honan hör sången genom de ”öron” som sitter på hennes framben, men hon nöjer sig inte med att ta del i parningsleken på långt avstånd. När hon närmar sig upphovet till sången, börjar syrsehanen sjunga en oavbruten drill — friarsången. Med denna serenad lockar friaren till sig honan, och de två syrsorna parar sig.

I Östasien har somliga personer syrsehanar som husdjur, eftersom de roas av deras sång. Andra föredrar att lyssna till sådan musik i syrsans naturliga miljö. Oavsett omgivningen tjusar syrsans sång människor jorden över och skänker lovprisning åt sin formgivare.