Koreanska familjer återförenas — en ny början?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SYDKOREA

DET kallades ett spännande, känsloladdat drama. Det drog till sig mer än 1 300 koreanska reportrar och över 400 utrikeskorrespondenter. Det som hände var att familjer från Nordkorea och Sydkorea återförenades — familjer som har varit åtskilda i ungefär 50 år.

Många koreaner har inte haft någon kontakt med sina släktingar i den andra delen av Korea, med vare sig brev, fax eller telefon, på mer än 50 år. Den demilitariserade zon som delar landet har skilt familjemedlemmar från varandra. Vad gjorde denna återförening möjlig? *

En betydelsefull återförening

Den 15 augusti 2000 landade ett nordkoreanskt flygplan på Kimpo International Airport i Sydkorea. Flygplanet förde med sig nordkoreaner som genom Internationella Röda korset hade fått uppgifter om att några av deras släktingar i Sydkorea fortfarande var i livet. Samma flygplan tog sedan upp 100 sydkoreaner och flög norrut, så att dessa kunde få träffa sina släktingar i Nordkorea. Föreställ dig hur det är att ha en bror, syster, mor, far, son, dotter eller äktenskapspartner som du inte har träffat på mer än 50 år! Många som var med om återföreningen var närmare 70 eller 80 år, och de hade inte sett sina släktingar sedan de var tonåringar!

Dessa besök var planerade att pågå i bara fyra dagar. Sedan skulle alla vara tvungna att återvända till sitt hemland. Utan tvivel var det därför som många återförenade familjemedlemmar talade nästan oavbrutet!  På grund av risken för psykiska trauman och chock fanns läkare, sjuksköterskor och ambulanser i beredskap. Det är inte så överraskande att de blev använda.

Återföreningarna inbegrep bara en mycket liten del av det totala antalet familjer som är delade. En del beräknar att 690 000 personer över 60 års ålder och 260 000 över 70 års ålder fortfarande är skilda från sina nära och kära. Av de 76 000 från Sydkorea som uppfyllde kraven och som ansökte om att få besöka sina släktingar i Nordkorea var det emellertid bara 100 som blev utvalda för denna återförening.

Bland dessa var 82-årige Yang Jin-yeul. Han fick genom Röda korset meddelande om att Yang Won-yeul, hans 70-årige bror i Nordkorea, sökte efter sina släktingar i Sydkorea. Yang Jin-yeuls yngre bror var student vid ett universitet i Söul 1950 när han försvann under Koreakriget. Ingenting hade hörts från honom sedan dess. De två bröderna och deras två systrar återförenades efter 50 års separation!

Lee Pok-yon, 73 år, återförenades med sin 70-åriga hustru och sina två söner. Sist han träffade sin familj var sönerna bara två respektive fem år gamla. Under kriget hade han en dag gått i väg hemifrån och sagt att han skulle köpa en cykel. Han försvann och hade inte hörts av sedan dess. Vid deras känslosamma återförening kunde hans fru, som nu lider av skakningar och diabetes, inte låta bli att ställa den fråga hon hade grubblat över i årtionden: Varför hade det tagit honom så lång tid att köpa den där cykeln?

Lee Chong-pil, 69 år, gick fortfarande i skolan när han blev skild från sin familj 1950 och registrerades som saknad. Han återförenades med sin 99-åriga mor, Cho Won-ho, och sina två bröder och två systrar i Sydkorea. Tyvärr kunde inte hans ålderstigna mor känna igen honom.

Det här är bara några få av de många gripande återföreningar som ägde rum. Evenemanget direktsändes av flera TV-bolag, både lokala och utländska. TV-tittare som såg på dessa återföreningar rördes också till glädjetårar! Det var många som undrade om detta kommer att leda till fler återföreningar. Hur som helst så var återföreningens tid snart förbi, och avskedet visade sig bli nästan lika smärtsamt som den ursprungliga separationen. Släktingar visste inte om eller när de skulle få träffa varandra igen.

Mer än femtio år av separation — nära sitt slut?

Den 15 augusti 1945 blev Korea fritt från det 36-åriga oket av japanskt kolonialstyre. Korea blev emellertid snart delat på grund av den tidens politik. När japanerna drevs bort från Koreahalvön, vann de amerikanska styrkorna kontrollen över området söder om den 38:e breddgraden, och de sovjetiska styrkorna kontrollerade norra delen av halvön. Kriget som kort därefter bröt ut kunde inte lösa situationen. Det blev i stället två regeringar i Korea. Från och med 1945 och  genom hela Koreakriget var tusentals familjer delade. När kriget slutligen var över 1953, delades landet i två delar av en demilitariserad zon fylld av landminor.

Årtionden gick utan några större tecken på försoning. Men den 13 juni 2000 landade ett flygplan med Sydkoreas president, Kim Dae-jung, på Sunan Airport i Pyongyang. Nordkoreas statsöverhuvud, Kim Jong-il, väntade på landningsbanan för att välkomna honom. Plötsligt och oväntat verkade det som om hoppets dörr öppnade sig. Dessa två ledare hade aldrig förut träffat varandra. Men vid det här tillfället uppträdde de som bröder som inte hade träffats på länge. Ett tredagars toppmöte följde därefter, och de båda ledarna förband sig att arbeta på att göra slut på 50 års fientlighet och att verka för försoning. Återföreningen av delade familjer var ett av de första resultaten av toppmötet. Snart tog också andra initiativ form.

De båda ledarna ingick också en överenskommelse om att återuppbygga järnvägen mellan länderna. Det är 12 kilometer av spåret på den sydkoreanska sidan och 8 kilometer på den nordkoreanska sidan som skall återställas fram till september 2001. Järnvägen kommer att gå rakt igenom den demilitariserade zonen och åter binda samman de båda delarna av Korea. Och när järnvägen slutligen ansluts till det kinesiska järnvägsnätet, bildas ett järnvägsnät som sträcker sig från Koreahalvön, genom Kina och vidare till Europa. Den kommer verkligen, för att använda president Kim Dae-jungs egna ord, att bli ”den nya Sidenvägen av järn”. En annan järnvägslinje kommer så småningom att gå rakt igenom gränslinjen och ansluta till den ryska Transsibiriska järnvägen.

Om dessa initiativ verkligen förebådar en ny början återstår att se. Under tiden är ansträngningarna att återförena familjer berömvärda. Trots dessa ansträngningar är det tydligt att mänskligheten behöver ett globalt styre under Guds kungarike. (Matteus 6:9, 10) Så tidigt som 1912 började Jehovas vittnen organisera spridandet av detta hoppingivande budskap i Asien. Många i den norra delen av Koreahalvön fick höra budskapet, och några omfattade det. Flera av dem sattes emellertid i fängelse under det japanska styret på grund av sin vägran att ta del i krig.

Efter andra världskrigets slut, när Jehovas vittnen släpptes ur fängelse, började de komma tillsammans. De flesta av dem kom till södra Korea, där de kunde åtnjuta religionsfrihet. I juni 1949 bildades den första församlingen i Söul, och den har växt till den stora organisation med mer än 87 000 aktiva Jehovas vittnen som nu finns i Sydkorea. Bland dessa finns tusentals som är skilda från sina släktingar i Nordkorea.

Händelserna kanske utvecklas i en riktning som gör att alla separerade familjer i Korea kan återförenas. Ännu viktigare är att ett slut på delningen av landet kan göra att Nordkoreas 22 miljoner invånare äntligen får en möjlighet att höra Bibelns budskap.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 13]

En man och hans hustru (överst) och en mor och hennes son (ovan) återförenas

[Bild på sidan 14]

En man som utövar förfädersdyrkan böjer sig ner för en bild av sin far, som dog innan de kunde återförenas

[Bild på sidan 15]

Yang Jin-yeul (längst till vänster) återförenas med sin bror (i mitten) från Nordkorea

[Bildkälla på sidan 13]

Bilderna på sidorna 13–15: The Korea Press Photojournalists Association