Orsakerna till hatet

HAT framträdde tidigt i människans historia. I Första Moseboken 4:8 säger den bibliska skildringen: ”Så hände det sig, medan de var på fältet, att Kain tog sig för att angripa sin bror Abel och dräpa honom.” ”Och av vilket skäl tog han livet av honom?” frågar bibelskribenten Johannes. ”Därför att hans egna gärningar var onda, men hans brors rättfärdiga.” (1 Johannes 3:12) Abel föll offer för en av de vanligaste orsakerna till hat: svartsjuka. ”En kraftfull mans raseri är svartsjuka”, heter det i Ordspråken 6:34. I vår tid fortsätter svartsjuka, eller avundsjuka, på grund av social ställning, välstånd, tillgångar eller andra fördelar att pressa människor att försöka överglänsa varandra.

Okunnighet och fruktan

Men svartsjuka är bara en av de många orsakerna till hat. Ofta underblåses hat också av okunnighet och fruktan. ”Innan jag ens lärde mig att hata, lärde jag mig att frukta”, sade en ung medlem av en våldsbenägen rasistgrupp. Ofta är sådan fruktan rotad i okunnighet. Enligt Nationalencyklopedin är en fördom en attityd som bygger på vissa faktorer ”utan att annan tillgänglig information blir beaktad. Ofta är fördomar antipatier som bygger på felaktiga och nästan orubbliga generaliseringar, vilka hindrar rättelse även om starka motargument skulle uppbringas.”

 Varifrån kommer den här attityden, eller de här åsikterna? Genom en informationstjänst på Internet får vi veta: ”Historien svarar för många kulturella stereotyper, men vår egen bakgrund svarar också för många av våra förutfattade meningar.”

Ett exempel: I USA har slavhandeln efterlämnat ett arv av spänningar mellan många vita och sådana som är av afrikansk härkomst, spänningar som lever kvar än i dag. Ofta överför föräldrarna rasistiska åsikter till barnen. En vit man som enligt egen utsago är rasist erkände att han alltså utvecklade rasistiska åsikter ”utan att ens ha haft den minsta kontakt med svarta”.

Sedan finns det de som helt enkelt föraktar människor som är annorlunda än de själva är. Detta kan grunda sig på en enstaka otrevlig kontakt med någon av en annan ras eller kultur. Från det här kan de sedan ta ett sjumilasteg till den slutsatsen att alla som tillhör den här rasen eller kulturen har icke önskvärda karaktärsdrag.

Trångsynthet är motbjudande nog när det gäller enskilda individer, men när det påverkar en hel nation eller ras, kan det vara förödande. Tron att ens nationalitet, hudfärg, kultur eller språk gör en överlägsen andra kan framkalla trångsynthet och främlingsfientlighet. Under 1900-talet kom sådan trångsynthet ofta till uttryck i våld.

Intressant nog behöver hat och trångsynthet inte handla om hudfärg eller nationalitet. Forskaren Clark McCauley, som arbetar vid University of Pennsylvania i USA, skriver: ”Att slumpmässigt, till exempel genom att singla slant, dela upp individer i två grupper är tillräckligt för att skapa förkärlek för den grupp man själv tillhör.” En lärare för tredjeklassare visade det här, när hon  som ett led i ett berömt experiment delade in sin klass i två grupper — de barn som hade blå ögon och de barn som hade bruna ögon. Inom kort utvecklades motsättningar mellan de två grupperna. Ja, till och med sådana enkla saker som att två grupper hejar på var sitt lag i en viss sport kan resultera i våldsamma sammanstötningar.

Varför allt våld?

Men varför kommer sådana motsättningar så ofta till uttryck i våldsamt beteende? Forskare har noggrant undersökt sådana frågor men kan fortfarande bara komma med teorier. Clark McCauley sammanställde en utförlig bibliografi över den forskning som gjorts om våld och aggression. Han anför en undersökning som visar att ”våldsbrott är förbundna med att man utkämpar och vinner krig”. Forskarna fann att ”antalet mord i nationer som deltog i första och andra världskriget, och i synnerhet nationer på den segrande sidan i de här krigen, ökade efter det att kriget var över”. Enligt Bibeln lever vi i en krigföringens tid. (Matteus 24:6) Kan det vara så att sådana krig på ett eller annat sätt har bidragit till att andra former av våld har ökat?

Andra forskare söker efter en biologisk förklaring till aggressioner. I en undersökning försökte man visa att en del former av aggression har samband med ”låg serotoninhalt i hjärnan”. En annan populär hypotes är att aggressioner ligger på lur i våra gener. En statsvetare hävdade: ”En stor del av ... [hatet] kan faktiskt vara ärftligt.”

Bibeln själv säger att ofullkomliga människor föds med defekter och dåliga karaktärsdrag. (1 Moseboken 6:5; 5 Moseboken 32:5) Och detta är naturligtvis tillämpligt på alla människor. Men inte alla känner ett oresonligt hat till andra. Det är något som måste läras in. Den välkände psykologen Gordon W. Allport lade således märke till att spädbarn uppvisar ”knappt några ... tecken på destruktiva instinkter. ... Spädbarnet är tillitsfullt och närmar sig nästan varje slag av stimulus och nästan varje slags person.” Sådana iakttagelser stöder uppfattningen att aggressioner, fördomar och hat i huvudsak är inlärda beteenden! Att människan tydligtvis kan lära sig att hata utnyttjas energiskt av dem som ”lär ut” hat.

De förgiftar sinnet

I förgrunden finns ledare för olika hatgrupper som nynazistiska skinnskallar och Ku Klux Klan. De här grupperna inriktar sig ofta på att värva lättpåverkade ungdomar som kommer från problemfamiljer. Unga personer som känner sig osäkra och underlägsna kan tycka att hatgrupper ger dem en känsla av samhörighet.

Internet är ett särskilt kraftfullt redskap som en del har använt för att främja hat. Enligt en nyligen genomförd beräkning kan det finnas så många som 1 000 webbplatser där innehållet hetsar till hat. Tidskriften The Economist citerar ägaren till en sådan webbplats. Han skryter: ”Nätet har gett oss möjligheten att förmedla vårt synsätt till hundratusentals personer.” På hans webbplats finns även en sida för barn.

När tonåringar surfar på nätet efter musik, kan de av en händelse stöta på webbplatser  där man kan ladda ner hatmusik. Sådan musik är vanligtvis skränig och våldsinriktad, och texterna innehåller starka rasistiska budskap. De här webbplatserna har i sin tur länkar till nyhetsgrupper, chatrum eller andra webbplatser som främjar hat.

En del webbplatser med hatpropaganda har särskilda avdelningar som innehåller spel och aktiviteter för de yngre. En nynazistisk webbplats försöker använda Bibeln för att rättfärdiga rasism och antisemitism. Den här gruppen har också skapat en sida som innehåller korsord med rasistiska kommentarer. Vad är då syftet med webbplatsen? ”Att hjälpa dem av de yngre som tillhör den vita rasen att förstå vad vår kamp handlar om.”

Det är inte så att alla som främjar hat kommer från fanatiska extremistgrupper. En sociolog som skrev om konflikterna på Balkan sade följande om vissa ansedda författare och opinionsbildare: ”Jag blev mållös när jag såg hur ... [de] lade sig till med ett sätt att skriva som vädjar till deras landsmäns lägsta instinkter, uppväcker deras brinnande hat, förblindar deras omdömesförmåga genom att uppmana dem att inte betrakta något beteende som tabubelagt ... och framställer verkligheten i oriktig dager.”

Något som inte får förbises när det gäller det här är prästerskapets roll. I sin bok Holy Hatred: Religious Conflicts of the ’90’s gör författaren James A. Haught följande upprörande iakttagelse: ”Något mycket ironiskt med 1990-talet är att religionen — som man menar är en källa till välvilja och omtanke — har tagit ledningen som den främsta bidragande faktorn till hat, krig och terrorism.”

Man kan således se att orsakerna till hat är många och komplicerade. Betyder det här att det inte finns något sätt för mänskligheten att sluta att upprepa dårskaperna i sin hatfyllda historia? Finns det någonting som kan göras såväl individuellt som globalt för att bekämpa de missuppfattningar, den okunnighet och den fruktan som skapar hat?

[Infälld text på sidan 6]

Fördomar och hat är inlärda beteenden!

[Bild på sidorna 4, 5]

Vi föds inte med ...

... känslor av hat och trångsynthet

[Bild på sidan 7]

Hatgrupper använder Internet för att värva unga

[Bild på sidan 7]

Religionen har ofta underblåst konflikter

[Bildkälla]

AP Photo