Vad är posttraumatisk stress?

FÖR flera år sedan kallades posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vanligtvis krigsneuros eller stridströtthet och studerades främst i förbindelse med krigsveteraner. * På senare tid har mycket förändrats. I dag behöver man inte vara soldat för att få diagnosen PTSD. Det räcker med att ha överlevt någon traumatisk händelse.

Det kan gälla allt från krig och våldtäktsförsök till bilolyckor. I ett faktablad från ”National Center for PTSD” i USA heter det: ”För att få diagnosen PTSD måste man ha upplevt någon traumatisk händelse.” Den här händelsen ”måste inbegripa någon form av faktisk FYSISK skada eller övergrepp eller hot om detta”.

Jane, som nämndes i den föregående artikeln, berättar: ”Jag har fått veta att plötslig skräck får vissa hormoner att strömma till, och de här hormonerna gör att sinnena blir ytterst känsliga för fara. Vanligtvis återgår hormonhalterna till det normala efter det att faran är över, men hos dem som drabbats av PTSD förblir halterna förhöjda.” Händelsen ägde rum i det förflutna, men skräcken som kom av de här ögonblicken verkade försöka bosätta sig permanent i Janes sinne, likt en ovälkommen hyresgäst som ignorerar en vräkningsorder.

Om man har överlevt någon traumatisk händelse och upplever liknande efterverkningar, är det viktigt att man inser att man inte är ensam om det. Författaren Linda E. Ledray förklarar i en bok hon skrev om våldtäkt att PTSD ”är en normal reaktion hos normala personer som har klarat sig igenom en skrämmande situation då de inte kunde styra det som hände”.

Men att PTSD kallas normalt betyder inte att alla som överlever någon traumatisk händelse drabbas av det. Ledray skriver: ”En studie som genomfördes 1992 visade att en vecka efter en våldtäkt uppfyllde 94 procent av dem som testats kriteriet för PTSD, och efter tolv veckor fortsatte 47 procent att göra det. Femtio procent av kvinnorna som besökte Sexual Assault Resource Service i Minneapolis i USA 1993 uppfyllde kriteriet för PTSD ett år efter våldtäkten.”

Sådan statistik visar att PTSD är vanligt, ja mycket vanligare än de flesta inser. Dessutom kan alla slags människor drabbas av det, och det kan orsakas av många olika  slag av händelser. Författarna Alexander C. McFarlane och Lars Weisaeth konstaterar: ”Nyligen genomförda studier har visat att civilpersoner under fredstid ofta upplever traumatiska händelser, liksom soldater och krigsoffer, och att många som överlever sådana ofta förekommande händelser utvecklar PTSD.” Även medicinska ingrepp eller hjärtinfarkter har hos somliga utlöst PTSD.

”PTSD har visat sig vara en mycket vanlig åkomma”, förklarar de tidigare citerade författarna. De säger vidare: ”En undersökning med 1 245 slumpvis utvalda amerikanska tonåringar visade att 23 procent hade utsatts för psykiska eller sexuella övergrepp och även varit vittnen till våld mot andra. En av fem av de här tonåringarna utvecklade PTSD. Det här skulle kunna betyda att ungefär 1,07 miljoner amerikanska tonåringar för närvarande lider av PTSD.”

Om statistiken är korrekt, betyder det att det finns många tonåringar med PTSD  enbart i ett enda land! Vad kan göras för sådana, och även för de många miljoner andra som har drabbats av PTSD?

Vad kan göras?

Här följer några förslag som är till nytta om man tror att man själv eller någon man känner har PTSD.

Sträva efter att alltid ha ett andligt program. ”Jag var alltid med vid mötena i Rikets sal”, förklarar Jane. ”Även då jag inte kunde koncentrera mig på det som sades, visste jag att det var där Jehova Gud ville att jag skulle vara. Församlingsmedlemmarna var mycket kärleksfulla och uppbyggande, och den kärlek och det personliga intresse de visade betydde mycket för mig under hela pärsen.” Jane tillägger: ”Att läsa psalmerna hjälpte också. På något sätt verkade de betrycktas böner tala för mig. När jag inte kunde säga det jag ville i bön, behövde jag bara säga ’Amen’.”

Avhåll dig inte från att uppmuntra den som drabbats. Om man har en närstående som kämpar med det hemska minnet av någon traumatisk händelse, bör man förstå att han eller hon inte överreagerar eller är avsiktligt omedgörlig. På grund av känslomässig förlamning, ängslan eller vrede kanske  han eller hon inte reagerar så som man önskar på de ansträngningar man gör för att ge känslomässigt stöd. Men man bör inte ge upp! Bibeln säger ju: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” — Ordspråken 17:17.

Den som drabbats behöver förstå vilka sätt att lösa problemen som orsakar ytterligare skada och undvika dem. Det här gäller bland annat användandet av olagliga droger och ett omåttligt bruk av alkoholhaltiga drycker. Alkohol och droger kan ofta tyckas ge tillfällig lindring, men de gör snart bara det hela värre. De bidrar ofta till social isolering, att man avvisar dem som vill hjälpa en, arbetsnarkomani, obehärskad vrede, hetsätande eller självsvält eller andra självdestruktiva beteenden.

Rådfråga en expert på området. Det kanske visar sig att den som drabbats inte har PTSD, men om han eller hon har det, finns det effektiva behandlingsmetoder. * Om man får hjälp av en expert, bör man vara ärlig mot denne, och om man har något av ovanstående problem, bör man be om hjälp att klara av det.

Man bör komma ihåg att fysiska sår ofta är de första att läkas, men de som har PTSD kan skadas på många sätt kroppsligt, mentalt och känslomässigt. Nästa artikel tar upp sätt på vilka den drabbade och de som finns i hans närhet kan hjälpa till i läkningsprocessen, och den tar även upp hoppet för alla som drabbats av PTSD.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 6]

Symtom på posttraumatisk stress

Många som har överlevt en traumatisk händelse återupplever den i sitt sinne. De kan vanligtvis inte kontrollera det här eller hindra det från att inträffa. Det här kan ibland leda till följande:

• Flashbacks eller återupplevande — en känsla av att den traumatiska händelsen sker igen

• Skrämmande drömmar och mardrömmar

• Att de får en tendens att bli mycket skrämda av höga ljud eller av någon som oväntat dyker upp bakom dem

• Skakningar och svettningar

• Dunkande hjärta och andningssvårigheter

• Att de blir uppjagade när de påminns om den traumatiska händelsen genom något de känner, ser, hör eller känner doften eller smaken av

• Ängslan eller rädsla — känslan av att åter vara i fara

• Svårigheter att styra känslorna, eftersom sådant som påminner om den traumatiska händelsen leder till plötslig ångest, vrede eller oro

• Svårigheter att koncentrera sig eller tänka klart

• Svårigheter att somna eller att kunna sova vidare

• Att de är på helspänn och hela tiden är på sin vakt mot faror

• Att de är känslomässigt döda eller förlamade

• Svårigheter att hysa kärlek eller starka känslor

• En känsla av att omgivningarna är underliga eller overkliga

• Förlorat intresse för sådant som tidigare var njutbart

• Svårigheter att minnas viktiga delar av det som hände under den traumatiska händelsen

• En känsla av att vara avstängd från världen runt omkring dem och det som händer dem

[Bilder på sidan 5]

Flera olika slag av traumatiska händelser kan utlösa PTSD