Bibelns syn

Överser Gud med slavhandel?

SVARTA svettiga kroppar som under den mördande tyngden av kolossala bomullsbalar nästan dubbelvikta släpar sig fram på landgången, medan skoningslösa förmän driver på dem med piskor. Skrikande barn som slits ur sina gråtande mödrars armar och säljs på auktion till högstbjudande. Troligtvis är det sådana här fasansfulla och grymma bilder du målar upp i ditt sinne när du tänker på slaveri.

Ironiskt nog sägs det att många slavhandlare och slavägare var djupt religiösa. Historikern James Walvin skrev: ”Det fanns hundratals sådana män, européer och amerikaner, som prisade Herren för hans välsignelse och tackade honom för lönsamma och riskfria affärer i Afrika, när de seglade sina slavskepp mot Nya världen.”

Vissa har till och med påstått att Gud hade överseende med slavhandeln. I ett tal inför metodistkyrkans Generalkonferens 1842 påstod Alexander McCaine att slaveriet var ”instiftat av Gud själv”. Hade McCaine rätt? Fann Gud behag i det som skedde på slavhandelns tid – att flickor kidnappades och våldtogs, familjer blev hjärtlöst splittrade och slavar brutalt misshandlade? Och hur är det med de miljoner som tvingas leva och arbeta som slavar i dag, ofta under ohyggliga förhållanden? Blundar Gud för sådan omänsklig behandling?

Slaveriet under israeliternas tid

I Bibeln står det att ”människa har haft makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9) Detta blir kanske inte någonstans så tydligt belyst som i de förtryckande former av slaveri som människan tänkt ut. Jehova Gud är inte likgiltig för det lidande som slaveriet har medfört.

Tänk på en situation som utvecklades bland israeliterna. Bibeln berättar att egyptierna ”fortsatte att förbittra deras liv med hårt slavarbete på lerbruk och tegelstenar och med varje form av slavarbete på fältet, ja, varje form av deras slavarbete, till vilket de använde dem som slavar under tyranniskt välde”. Israeliterna ”fortsatte att sucka på grund av slavarbetet och att upphäva ett klagoskri, och deras rop om hjälp fortsatte att stiga upp till den sanne Guden”. Var Jehova likgiltig för deras svårigheter? Nej, i stället ”hörde Gud deras stönande, och Gud  kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob”. Dessutom sade Jehova till sitt folk: ”Jag kommer sannerligen att föra er ut från att vara under egyptiernas bördor och befria er från deras slavarbete.” (2 Moseboken 1:14; 2:23, 24; 6:6–8)

Det är helt klart att Jehova inte samtyckte till att vissa människor hade makt över andra genom förtryckande slaveri. Men tillät inte Gud senare slaveri bland sitt eget folk? Jo, det gjorde han. Men det slaveri som fanns i Israel skilde sig vida från de tyranniska former av slaveri som har funnits under historiens gång.

Guds lag slog fast att handel med människor och kidnappning var belagt med dödsstraff. Jehova hade dessutom gett riktlinjer som skyddade slavarna. Om en ägare till exempel skadade sin slav så att denne fick bestående men, skulle slaven friges. Om en slav dog på grund av att hans ägare hade slagit honom, kunde ägaren straffas med döden. Kvinnor som var fångar kunde bli slavar och ibland hustrur åt israelitiska män. Men de fick inte utnyttjas enbart i sexuella syften. Andemeningen i den mosaiska lagen måste ha fått rättsinniga israeliter att behandla slavar vänligt och respektfullt, som om de vore anställda arbetare. (2 Moseboken 20:10; 21:12, 16, 26, 27; 3 Moseboken 22:10, 11; 5 Moseboken 21:10–14)

En del judar blev frivilligt slavar åt andra judar för att återbetala skulder. Det skyddade dem mot svält och gjorde faktiskt att många kunde komma ur fattigdomen. Och vid särskilda tidpunkter i den judiska kalendern skulle slavarna friges om de önskade det. * (2 Moseboken 21:2; 3 Moseboken 25:10; 5 Moseboken 15:12) Angående dessa lagar om slavar sade den judiske professorn Moses Mielziner: ”En slav upphörde aldrig att vara människa, han betraktades som en individ med vissa självklara mänskliga rättigheter, som hans ägare inte ostraffat kunde inkräkta på.” Vilken skillnad mot de förtryckande former av slaveri som har fläckat ner historiens blad!

Slaveriet under de första kristnas tid

I det romerska riket, där de första kristna levde, var slaveriet en viktig del av samhällsekonomin. Några kristna var slavar; andra kristna ägde slavar. (1 Korinthierna 7:21, 22) Betyder detta att Jesu lärjungar var brutala slavägare? Knappast! Oavsett vad romersk lag tillät kan vi vara säkra på att de kristna inte behandlade sina underlydande illa. Aposteln Paulus uppmanade Filemon att behandla sin slav Onesimos, som hade blivit kristen, som en ”broder”. * (Filemon, vers 10–17)

Bibeln ger ingen antydan om att det var Guds avsikt att vissa människor skulle förslava andra. Ingen av Bibelns profetior om Guds nya värld talar om människor som äger slavar. I det kommande paradiset kommer de rättfärdiga i stället ”att sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och det kommer inte att finnas någon som får dem att skälva”. (Mika 4:4)

Bibeln fördömer varje slags handling där någon behandlar sin medmänniska illa. Den förespråkar respekt och jämlikhet. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Den uppmanar oss att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. (Lukas 6:31) Dessutom uppmanar Bibeln kristna att ödmjukt betrakta andra som överlägsna, oavsett vilken ställning de har i samhället. (Filipperna 2:3) Dessa principer kan inte på något sätt förenas med de förtryckande former av slaveri som har funnits i många nationer, i synnerhet under de senare århundradena.

[Fotnoter]