Hur du kan vara till hjälp

”Deprimerade barn behöver hjälp, men de kan inte hjälpa sig själva. En vuxen måste först inse att det är ett problem och ta det på allvar. Det är det som är det svåra.” – Doktor Mark S. Gold.

VAD kan du göra om du misstänker att din tonåring lider av depression? Dra för det första inte några förhastade slutsatser. Symtomen pekar kanske, när allt kommer omkring, på en annan sjukdom. * Dessutom blir alla ungdomar nedstämda då och då. Men om tillståndet håller i sig och verkar vara allvarligare än bara tillfällig nedstämdhet, kan det vara klokt att uppsöka en läkare. I så fall är det bra att tänka på Jesu ord: ”De friska och starka behöver inte läkare, men det gör de sjuka och svaga.” (Matteus 9:12)

Informera familjens läkare om allt som han kan ha nytta av, till exempel vilka förändringar som nyligen har skett i tonåringens liv och som kan vara en bidragande orsak till hans eller hennes apati. Förvissa dig om att läkaren tar sig tid att bedöma symtomen ordentligt innan han ställer en diagnos. ”Det är omöjligt att på bara ett tjugo minuter långt läkarbesök samla in all den information som behövs för att göra en fullgod bedömning av ett barn”, säger dr David G. Fassler varnande.

Var inte rädd för att fråga läkaren om allt som du undrar över. Om läkaren till exempel anser att din tonåring lider av djup depression, vill du kanske veta varför han uteslöt andra diagnoser. Om du tvivlar på att  läkarens bedömning är riktig, kan du säga att du vill skaffa ett andra utlåtande. Ingen seriös läkare kommer att avråda dig från att göra det.

Acceptera situationen

Om din tonåring är djupt deprimerad, är det ingenting du behöver skämmas för. Sanningen är den att depression kan drabba vem som helst, oavsett ålder. Bibeln visar att smärtsamma känslor till och med har drabbat några som gjorde sitt bästa för att tjäna Gud. Tänk på den trogne Job, som kände sig övergiven av Gud och som därför kände vämjelse över livet. (Job 10:1; 29:2, 4, 5) Hanna var en Guds tjänare som blev så ”bitter i själen” att hon inte kunde äta. (1 Samuelsboken 1:4–10) Jakob var också en Guds tjänare. Han sörjde sin sons död i många dagar och vägrade ”att låta trösta sig”. Han önskade till och med dö själv! (1 Moseboken 37:33–35) Vi ser alltså att känslomässig stress inte behöver bero på andlig svaghet.

Men depression hos en tonåring kan kräva mycket av föräldrarna. ”Jag måste hela tiden vara på min vakt”, säger en mor till en deprimerad flicka. ”Jag är orolig, rädd, ovänlig, arg och utpumpad.” En annan mor förklarar: ”När jag såg någon mamma vara ute och handla tillsammans med sin tonårsdotter, gjorde det ont i hjärtat, därför att jag visste att jag inte kunde göra det tillsammans med ... [min dotter], och heller aldrig skulle få möjlighet till det.”

Även om sådana känslor är normala, kan det ibland bli för mycket. Om man skulle känna det så, är det bra att ha en vän att anförtro sig åt. I Ordspråken 17:17 läser vi: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” Och glöm inte bönen. Bibeln försäkrar oss om att Gud kommer att stödja oss om vi kastar vår börda på honom. (Psalm 55:22)

Benägenheten att vara anklagande

Många föräldrar till deprimerade tonåringar blir svårt nedstämda och känner att de på något sätt är skyldiga till att den här situationen har uppstått. En förälder medger: ”Om du har ett barn som är deprimerat, är det lätt att få skuldkänslor, och ingen kan få dig att tänka annorlunda. Du frågar dig hela tiden: ’Vad gjorde vi för fel? När kom vändpunkten? Vad gjorde jag som bidrog till detta?’” Hur kan föräldrar behålla fattningen och tänka balanserat under sådana förhållanden?

En spänd atmosfär i hemmet kan utan tvivel påverka  ett barn negativt. Det är av goda skäl som Bibeln förmanar fäder: ”Håll inte på med att reta upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” (Kolosserna 3:21) Föräldrar gör därför väl i att tänka igenom hur de behandlar sina barn och sedan göra de förändringar som behövs. Men depression behöver inte alltid bero på att föräldrarna har misslyckats. Den här sjukdomen påträffas i de mest kärleksfulla hem. Därför skall inte föräldrar som gör allt de kan för att hjälpa sina barn känna skuld.

Det är lika viktigt att inte anklaga den deprimerade tonåringen. När allt kommer omkring har han eller hon troligen inte någon kontroll över sjukdomen. ”Jag skulle aldrig komma på tanken att säga att det var hans fel att han fick vattkoppor eller lunginflammation”, säger en mor. ”Men det var precis vad jag gjorde med depressionen”, medger hon. ”Jag gav honom skulden för att han blev sjuk. Det känns fruktansvärt.” Om föräldrar och andra betraktar depressionen som en sjukdom och inte som en svaghet, kan de koncentrera sig på hur de kan hjälpa den deprimerade.

Att uppfostra en deprimerad tonåring kan verkligen fresta på föräldrarnas förhållande till varandra. En hustru säger: ”Vi anklagade varandra, speciellt när vi tänkte på det liv vi hade förväntat oss att få och det liv vi nu hade fått på grund av vår son.” Tim, vars dotter lider av depression, medger: ”Det är lätt att man skyller på sin partner. Om föräldrarna har problem i sitt äktenskap redan innan  barnet börjar visa tecken på depression, kan barnets gåtfulla beteende bli droppen som får bägaren att rinna över.” Låt inte ett barns depression splittra ert äktenskap! Det tjänar ingenting till att anklaga någon – varken sig själv, sitt barn eller sin partner. Det viktiga är att stödja och hjälpa den drabbade.

Ge stöd

Bibeln förmanar de kristna: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna.” (1 Thessalonikerna 5:14) Om den deprimerade tonåringen har låg självkänsla, kan du vara till hjälp. Hur då? Absolut inte genom att fälla yttranden som: ”Du borde inte känna det så” eller: ”Du har fel inställning.” Försök i stället att känna med personen genom att visa ”medkänsla”. (1 Petrus 3:8) Paulus gav de kristna rådet att ”gråta med dem som gråter”. (Romarna 12:15) Kom ihåg att en person som är verkligt deprimerad har ont inombords. Smärtan är inte inbillad. Den deprimerade har inte hittat på det här för att få uppmärksamhet. Lyssna uppmärksamt, och försök få den deprimerade att öppna sig. Fråga varför han eller hon känner det så här. Hjälp sedan tonåringen på ett vänligt och tålmodigt sätt att förstå varför en sådan låg självkänsla inte är berättigad, och försäkra den deprimerade om Guds kärlek och barmhärtighet, så kan ångesten lindras. (1 Petrus 5:6, 7)

Du kan ta ytterligare praktiska steg. Du kan till exempel behöva se till att din deprimerade tonåring får tillräckligt med vila, näringsriktig kost och motion. (Predikaren 4:6) Hjälp också tonåringen att inse hur viktigt det är att ta eventuella mediciner. Ge aldrig upp, utan fortsätt att ge stöd och visa kärlek.

Det är onekligen så att en tonårsdepression kan vara en plågsam upplevelse, både för den drabbade och för resten av familjen. Men om man är tålmodig och inte ger upp, utan visar att man älskar den drabbade, kommer man så småningom att kunna hjälpa den deprimerade tonåringen.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 11]

En person som är verkligt deprimerad har ont inombords. Smärtan är inte inbillad

[Ruta på sidan 13]

OM DU ÄR UNG OCH DEPRIMERAD

Du är inte ensam, och din situation är långt ifrån hopplös. Din depression kan ha samband med antingen 1) en biokemisk obalans eller 2) omständigheter i livet som du har liten eller ingen kontroll över. Vad depressionen än beror på skall du inte anklaga dig själv. Men vad kan du göra åt den?

Bibeln säger att ”det finns en vän som är mer trogen än en bror”. (Ordspråken 18:24) Försök att hitta en sådan vän och tala om hur du känner det innerst inne. En av dina föräldrar eller en annan mogen vuxen kan bli din bästa vän i kampen mot depression.

Om dina föräldrar misstänker att du lider av djup depression, kan de ta dig till en läkare som har erfarenhet av att behandla sjukdomen. Detta är förståndigt, för depression kan ofta behandlas med goda resultat. Om det till exempel handlar om en kemisk obalans, kanske ett antidepressivt medel ordineras. Du behöver i så fall inte skämmas för att du måste ta den medicinen. Den ser ju bara till att din kroppskemi kommer i rätt balans igen, och det kan hjälpa dig att återfå ett visst mått av glädje och stabilitet i livet.

Många deprimerade har blivit tröstade av att läsa Bibeln och närma sig Gud i bön. Bibeln lovar: ”Jehova är nära dem som har ett nedbrutet hjärta; och dem som har en krossad ande räddar han.” * (Psalm 34:18)

[Fotnot]

 [Ruta/bild på sidan 14]

HJÄLP OCH HOPP FÖR DEPRIMERADE

Eftersom depression är en så komplex sjukdom, kan inte alla sidor av den tas upp i denna korta artikelserie. Utgivarna av Vakna! är likväl övertygade om att det som har presenterats här kan hjälpa tonåringar och deras föräldrar att leva med denna sjukdom som gör den drabbade så kraftlös.

Du kanske såg att många av råden i förra artikeln var grundade på Bibeln. Visst är Bibeln gammal, men dess råd är lika praktiska i dag som när de skrevs. Hur kan det vara så? Jo, för även om tiderna har förändrats, så har den mänskliga naturen inte gjort det. Vi ställs inför samma grundläggande problem som tidigare generationer ställdes inför. Skillnaden är att i dag är dessa problem större och får mer långtgående följder.

Det finns emellertid ytterligare ett skäl till att Bibeln är praktisk: Den är inspirerad av Gud. (2 Timoteus 3:16) Som vår Skapare vet han vad vi behöver för att få ut det mesta möjliga av livet.

Bibeln är naturligtvis inte någon lärobok i medicin. Därför räcker det inte med Bibeln när vi drabbas av en sjukdom, till exempel depression, utan vi behöver också läkarvård. Men i Bibeln finns principer som kan hjälpa oss att trösta dem som är sjuka. Dessutom lovar Gud i Bibeln att han snart skall läka alla våra sjukdomar. (Psalm 103:3) Ja, Jehova tänker ”återuppliva de krossades hjärta”. (Jesaja 57:15)

Skulle du vilja veta mer om detta fantastiska hopp? Kontakta då Jehovas vittnen på platsen där du bor eller skriv till någon av de adresser som finns på sidan 5 i den här tidskriften.

[Bild på sidan 10]

Försök visa medkänsla

[Bild på sidan 11]

Om en tonårings nedstämdhet håller i sig, är det klokt att uppsöka läkare

[Bilder på sidan 12]

Var inte för snabb att anklaga dig själv, din partner eller din tonåring