Mayafolket — nu och då

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MEXICO

DET sägs att de var en av västra halvklotets stora civilisationer, och det är inte förvånande. De här tidiga invånarna i Belize, El Salvador, Guatemala, Honduras och Mexico skapade nämligen arkitektur, målningar, keramikföremål och skulpturer av osedvanligt hög kvalitet! De utvecklade ett avancerat skriftspråk och gjorde stora framsteg inom matematikens område. De utvecklade också en kalender som grundar sig på solåret. Vilka var de? Jo, mayafolket – grundare av en av Amerikas mest storslagna civilisationer.

Inskriptioner och reliefer i sten ligger till grund för mycket av det vi vet om mayafolket. De använde ett skriftspråk som innehöll mer än 800 tecken, av vilka många var hieroglyfiska, och de återgav sin historia och sina seder på trappor, dörröverstycken, stenplattor och pelare. Dessutom skrev de på papper som tillverkats av fikonträdets innerbark. Genom att vika bladen skapade de böcker (så kallade kodexar) som de sedan överdrog med jaguarskinn. De flesta av de här böckerna förstördes när spanjorerna erövrade mayariket omkring 1540 v.t., men några finns kvar än i dag.

 De första mayaindianerna kan ha bosatt sig i låglandet i norra Guatemala omkring tusen år före Kristus. Men mayacivilisationens storhetstid var mellan år 250 och år 900 v.t., vilken vanligtvis kallas den klassiska perioden. Vi skall helt kort se närmare på vad man vet om det forntida mayafolket.

Mästerliga arkitekter och byggare

Mayafolket var mästerliga stenhuggare, och de byggde stora pyramider och tempel av murbruk och kalksten. De här pyramiderna påminner mycket om Egyptens pyramider, och tidigare fick det här somliga att felaktigt anta att mayafolket i själva verket var avkomlingar av egyptierna.

I Guatemala och Honduras och på Yucatánhalvön i södra Mexico har man funnit ruiner av mayastäder. Under sin storhetstid hade mayariket mer än 40 städer, och var och en av dem hade mellan 5 000 och 50 000 invånare. Enligt The New Encyclopædia Britannica ”tror man att det som mest fanns 2 000 000 mayaindianer, av vilka de flesta bodde i det som nu är Guatemalas lågland”.

De här städerna med sina praktfulla stenbyggnader hade faktiskt varit omöjliga att bygga, om det inte hade varit för majsodlarnas ihärdiga ansträngningar. De här hårt arbetande männen odlade grödor för att få mat åt sina familjer, men det förväntades också att de skulle hjälpa till med byggnadsarbete. Dessutom var de tvungna att odla grödor för att skaffa fram mat åt adelsmännen och prästerna, som man menade hade viktigare arbete att utföra.

Mayaindianernas familjeliv

Familjerna hade god sammanhållning. Ja, ofta bodde far- och morföräldrar, föräldrar och barn under samma tak. Det mesta av jordbruksarbetet utfördes av männen och de äldre pojkarna. Flickorna lärde sig  att laga mat, sy kläder och uppfostra sina yngre syskon.

Jordbrukarna odlade avokador, chilipeppar och sötpotatis. Men mayafolkets basföda var majs. Kvinnorna och flickorna tillagade majsen på flera olika sätt. Bland annat bakade de den tunna kaka som vi i dag kallar tortilla. Majs var till och med en av huvudingredienserna i den alkoholhaltiga drycken balche. Det beräknas att 75 procent av den mat mayafolket äter nu för tiden innehåller majs i någon form, och andelen kan ha varit ännu större förr i tiden.

En mängd gudar och gudinnor

Religionen spelade en framträdande roll i mayafolkets liv. De tillbad många olika gudar, och i ett dokument omnämns 160 av dessa. Det fanns till exempel en skapargud, en majsgud, en regngud och en solgud. Kvinnor företog pilgrimsresor till gudinnan Ixchels tempel på ön Cozumel för att be om fruktsamhet eller, om de redan var gravida, att förlossningen skulle gå bra.

 För mayafolket hade varje dag sin egen religiösa betydelse, och varje månad i mayakalendern hade sin egen festival. Särskilda ceremonier hölls också i förbindelse med begravningar. Efter det att de avlidna målats röda, blev de och deras personliga tillhörigheter inlindade i stråmattor och sedan begravda under golvet i det hus där de hade bott. Härskarna lades emellertid till vila i pyramiderna, under templen. Deras tjänare dödades och begravdes tillsammans med dem, och man lade också dit olika föremål som man trodde skulle vara användbara i nästa liv.

Det var vanligt att mayaindianerna som en del av sina religiösa sedvänjor gjorde hål i örsnibbarna, benen eller fötterna. Ibland gjorde de till och med hål i tungan. Skulpturer, väggmålningar och avbildningar på keramikföremål visar att offrande var en del av mayafolkets tillbedjan. I sin bok The Precolumbian Child skriver dr Max Shein: ”Det var vanligt att de offrade ett flertal olika djur, men det förnämsta offret var människoliv. Under de här riterna offrades barn, slavar och fiendesoldater.” En del historiker har sagt att unga flickor en gång offrades som brudar åt regnguden genom att kastas levande i en offerbrunn i Chichén Itzá. Om flickan fortfarande levde vid solnedgången, tolkade man det som att regnguden var nöjd med den brud som tidigare hade offrats, och så drog man upp flickan ur vattnet.

Mayafolket i dag

Enligt The New Encyclopædia Britannica ”upplevde den klassiska mayacivilisationen en stark tillbakagång [efter år 900 v.t.], vilket resulterade i att stora städer och ceremoniella centra lämnades öde och blev igenvuxna”. Ingen vet exakt vad som orsakade mayacivilisationens fall. Somliga säger att åkerjorden var utarmad, och andra menar att hungersnöd tvingade bönderna att använda felaktiga jordbruksmetoder och att somliga flyttade till städer som redan var överbefolkade och fattiga. Vad orsaken än var dog inte mayafolket ut helt. I dag finns ungefär två miljoner mayaindianer, huvudsakligen i norra delen av Yucatánhalvön och i Guatemala.

 Formellt sett är de flesta av mayafolket katoliker, och kyrkan har gjort stora ansträngningar för att vinna den inhemska befolkningens gunst. Nyhetsbyrån Associated Press meddelar exempelvis att ”år 1992 – 500-årsjubileet av spanjorernas erövring av Guatemala – framförde den guatemalanska katolska kyrkan en offentlig ursäkt för de hemskheter som indianerna utsattes för under kristnandet av Guatemala”.

Mayafolket må ha accepterat katolicismens intåg, men det innebär inte att de har övergett sina förfäders religion. Många katolska präster godtar faktiskt att kyrkans sedvänjor och lärofrågor blandas med inhemska ritualer. Mayafolket har exempelvis länge hållit fast vid animism, dvs. tron att allting har en livskraft. Kyrkan har antagit den här uppfattningen men fått den att framstå som en del av katolicismen. Det här har fått en del kyrkoledare att undra hur mycket hedendom kyrkan kan tåla och fortfarande kalla sig kristen. *

Mayafolket och Jehovas vittnen

Jehovas vittnen undervisar om Bibelns rena sanningar i de områden där det finns gott om mayaindianer. Många av dessa reagerar positivt. Här är två exempel.

Caridad säger: ”Jag hade en framträdande ställning i den grupp av indianer där jag växte upp, men det hindrade mig inte från att vara slösaktig och vara med vid fyllefester.” Liksom många andra mayaindianer utövade Caridad katolicism med spiritistiska inslag. Han säger: ”När jag blev sjuk, gick jag till en häxdoktor.” Caridads döttrar började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. ”Jag blev mer och mer intresserad, i synnerhet när jag såg hur mina döttrars uppförande hade ändrats”, säger Caridad. ”Snart började jag också studera.” Vad blev följden? Han fortsätter: ”Sanningen har hjälpt mig att lära känna och älska Jehova. Jag har övergett alla sedvänjor som misshagar honom, och jag har befriats från fruktan och vidskepelse.”

Paula, en mayaindian från Guatemala, sörjde över att hennes två söner hade dött. ”Jag satte upp många altaren för dem”, berättar hon. ”Jag hade en bibel som en katolsk nunna hade gett mig, och jag läste i den två timmar varje kväll för att finna svaret på frågan: ’Var är mina döda söner?’” Snart började Paula studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och vara med vid deras möten. ”De förklarade Guds ord för mig så att jag förstod det. Vetskapen om att Guds kungarike kommer att ta bort sjukdom och död gör mig glad. Jag tänker alltid på uppståndelsehoppet.” (Johannes 5:28, 29) Nu förkunnar Paula de goda nyheterna om Guds kungarike för andra. ”Det finns ännu många som behöver hjälp”, säger hon.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 17]

Mayakalendern

Mayafolket utvecklade en tillförlitlig kalender som även tog med skottår i beräkningen.

Året bestod av 365 dagar. Av dessa delades 364 dagar in i 28 veckor, som var och en hade 13 dagar. Det nya året började den 365:e dagen, den 16 juli. Fanns det månader? Ja, mayakalendern, som ses här ovan, hade 18 månader, och varje månad bestod av 20 dagar. Veckor och månader löpte alltså oberoende av varandra, förutom i ett fall. Var 260:e dag (13 multiplicerat med 20) började veckan och månaden samma dag. Enligt Funk & Wagnalls New Encyclopedia ”var mayakalendern mycket komplicerad och den mest tillförlitliga man kände till innan den gregorianska kalendern infördes”.

[Tabell/Bild på sidorna 16, 17]

(För formaterad text, se publikationen)

Mayafolkets kronologi

Olmeker

1000 f.v.t.

500 f.v.t.

Olmeker

Zapoteker

Teotihuacán

f.v.t. | v.t.

500 v.t.

Teotihuacán

Zapoteker

Tolteker

1000 v.t.

Tolteker

Azteker

1500 v.t.

Azteker

[Bildkälla]

Mayakonst: Dover Publications, Inc.

[Karta på sidorna 16, 17]

(För formaterad text, se publikationen)

MEXICO

YUCATÁNHALVÖN

BELIZE

GUATEMALA

EL SALVADOR

HONDURAS

[Bildkälla]

Karta: Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 16]

Ruiner av en 23 meter hög tempelpyramid i den forntida mayastaden Palenque

[Bild på sidan 16]

Tortillabakning

[Bilder på sidan 18]

Chichén Itzá

Tempel tillägnat Kukulcán

En staty står vakt framför Krigarnas tempel och håller ett offerkärl i vilket man möjligen lade människohjärtan

[Bild på sidan 19]

Caridad med hustru och döttrar