Bibelns syn

Hur tolerant är Gud?

”FASTÄN HAN [GUD] VILLE LÄGGA SIN VREDE I DAGEN OCH GÖRA SIN MAKT KÄND, [HAR HAN] I STOR LÅNGMODIGHET ... HAFT FÖRDRAG MED VREDENS KÄRL, SOM GJORTS LÄMPADE FÖR TILLINTETGÖRELSE.” (ROMARNA 9:22)

UNDER historiens gång har Gud tolererat eller haft fördrag med mycket uselhet och ren ondska. För mer än 3 000 år sedan klagade Job: ”Hur kommer det sig att de ondskefulla för sin del förblir vid liv, har åldrats, ja har blivit överlägsna i fråga om förmögenhet? Deras avkomma är befäst hos dem i deras åsyn, och deras ättlingar inför deras ögon. Deras hus är friden själv, fria från skräck, och Guds käpp är inte över dem.” (Job 21:7–9) Andra som älskade rättvisa var också oroade över att Gud tycktes tolerera onda människor. Jeremia är ett exempel på detta. (Jeremia 12:1, 2)

Vad tror du? Är du förbryllad över att Gud tillåter ondskan? Tycker du ibland att Gud borde skynda sig och genast ta bort alla onda? Låt oss se vad Bibeln säger om gränserna för Guds tolerans och skälen till att han är tolerant.

Varför är Gud tolerant?

Först måste vi fråga oss: Varför tolererar Gud, som har de högsta normerna för rättvisa, över huvud taget det som är ont? (5 Moseboken 32:4; Habackuk 1:13) Innebär detta att han ser genom fingrarna med ondska? Inte alls! Tänk dig, för att ta en illustration, att det på ett sjukhus finns en kirurg som överträder grundläggande principer om hygien och som också tillfogar sina patienter stor smärta. Skulle man inte snabbt försöka få bort honom? Men det finns tillfällen då man kanske måste vara lite extra tolerant. På ett slagfält, till exempel, kan det uppstå en mycket kritisk situation, och då kan det bli nödvändigt att tolerera att kirurger arbetar under primitiva och farliga förhållanden och kanske rentav måste använda utrustning och kirurgiska instrument som i vanliga fall skulle ha klassats som odugliga.

Det är på liknande sätt i dag. Gud tolererar tålmodigt mycket som han finner fullständigt oacceptabelt. Han hatar det onda, men han låter det ändå finnas kvar till en tid. Och det gör han av goda skäl. Han gör det bland annat därför att det behöver gå tillräckligt lång tid för att en gång för alla avgöra de stridsfrågor som uppstod i samband med Satans uppror i Edens trädgård. Det som striden gällde var om Guds sätt att styra är rätt och rättfärdigt eller om det inte är det. Ett annat skäl till att han så tålmodigt uthärdar det onda är att han genom det ger dem som gör det onda tid och möjlighet att ändra sig.

En barmhärtig och tålmodig Gud

Våra första föräldrar, Adam och Eva, förenade sig med Satan i hans uppror mot Gud. Gud kunde med all rätt ha dödat dem omedelbart. Men i stället visade han barmhärtighet och tålamod och lät dem mycket kärleksfullt få barn. Dessa barn, och alla människor som härstammar från dem, föddes i ett syndfullt tillstånd. (Romarna 5:12; 8:20–22)

Guds uppsåt var att rädda människor ur deras bedrövliga situation. (1 Moseboken 3:15)  Men eftersom han vet hur den ofullkomlighet som vi har ärvt av Adam påverkar oss, har han, innan han fullbordar sitt uppsåt, visat oss mycket stort tålamod och enorm barmhärtighet. (Psalm 51:5; 103:13) Han är ”överflödande i kärleksfull omtanke”, och han är redo och villig att ”förlåta i rikt mått”. (Psalm 86:5, 15; Jesaja 55:6, 7)

Guds tolerans har gränser

Men det skulle vara kärlekslöst och oförnuftigt av Gud att låta ondskan fortsätta för evigt. Ingen kärleksfull far skulle hur länge som helst tolerera att ett av hans barn avsiktligt terroriserade andra i familjen. Guds tålamod med synd kommer därför alltid att vara balanserat och vägas upp av andra egenskaper, till exempel kärlek, vishet och rättvisa. (2 Moseboken 34:6, 7) När syftet med hans långmodighet är fullbordat, kommer hans tolerans med det onda att vara slut. (Romarna 9:22)

Aposteln Paulus visade detta mycket klart. Han sade vid ett tillfälle: ”I de gångna generationerna har han [Gud] tillåtit alla nationerna att vandra vidare på sina egna vägar.” (Apostlagärningarna 14:16) Vid ett annat tillfälle talade han om hur ”Gud [har] haft överseende med en sådan okunnighets tider”, när det gäller människor som inte har lytt hans lagar och principer. ”Men nu”, fortsatte Paulus, ”underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne.” Varför det? ”Eftersom han har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet.” (Apostlagärningarna 17:30, 31)

Dra nytta av Guds tolerans nu

Ingen bör därför ta för givet att man kan nonchalera Guds lagar och sedan, när man känner för det och vill fly undan konsekvenserna av sina handlingar, be Gud om förlåtelse. (Josua 24:19) I det forntida Israel fanns det många som trodde att de kunde göra så. De ville inte ändra sig. De förstod inte syftet med Guds tolerans och tålamod. Och Gud tolererade inte heller deras ondska hur länge som helst. (Jesaja 1:16–20)

Bibeln visar att man, om man vill undgå Guds slutgiltiga dom, måste ”ändra ... sinne”, dvs. ångerfullt erkänna sitt ofullkomliga, syndfulla tillstånd inför Gud och sedan verkligen vända sig bort från det onda. (Apostlagärningarna 3:19–21) Då kommer Jehova Gud att ge förlåtelse på grundval av Kristi lösenoffer. (Apostlagärningarna 2:38; Efesierna 1:6, 7) När Guds rätta tid är inne kommer han att omintetgöra de sorgliga verkningarna av Adams synd. Då kommer det att bli ”en ny himmel och en ny jord”, där han inte längre tolererar ”närvaron ... av sådant som ropar på att bli tillintetgjort”. (Uppenbarelseboken 21:1–5; Romarna 9:22, Phillips) Vilket underbart resultat av Guds mycket stora, men inte gränslösa, tolerans eller fördragsamhet!

[Bild på sidan 23]

Gud lät Adam och Eva få barn