Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Längdskidåkning – Är det något för dig?

Längdskidåkning – Är det något för dig?

Längdskidåkning – Är det något för dig?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I CANADA

”LANGLÄUFER LEBEN LÄNGER” – längdåkare lever längre. Detta populära tyska ordspråk visar vilket högt värde många sätter på vintersporten längdskidåkning. I många länder där vintern bjuder på snö i överflöd är vinterlandskapet ofta översållat av skidspår. På många platser finns det även markerade skidspår mellan städer och byar, och det är vanligt att skidspåren har belysning, så att de också kan användas för färden mellan hemmet och arbetet.

Före 1960-talet var det relativt få som höll på med längdåkning, men på senare år har det blivit en populär fritidssysselsättning på många platser. Enligt beräkningar finns det mer än fyra miljoner längdåkare enbart i Nordamerika! Varför är då längdåkning så lockande? En del av charmen ligger i att det är okomplicerat och kostar förhållandevis lite. Jämfört med dess internationellt sett mer kända släkting utförsåkningen är längdåkningen i många fall enklare. Utförsåkaren behöver dyr utrustning och dyra kläder. Han måste ta sig till särskilt preparerade skidbackar eller berg, där han dessutom oftast måste köpa dyra liftkort och stå i kö till skidliften. Utförsåkning kräver dessutom god fysik, och det gör att det inte passar alla nybörjare. Längdåkaren har det betydligt enklare. Nästan vem som helst i vilken ålder som helst kan vara längdåkare. Det enda som krävs är några centimeter snö på marken, en del träning, skidor som inte behöver kosta så mycket, skor och stavar.

Längdåkning kan vara en härlig upplevelse! Man kan praktiskt taget åka var man vill – över åkrar och ängar, över tillfrusna sjöar och vattendrag, genom tysta skogar och i snötäckta dalar. Längdåkning kan också vara ett bra tillfälle att tänka och meditera. Det ger fina möjligheter att tacka Skaparen för livets alla under. Vintern sätter en unik prägel på Guds skaparverk. Ett gnistrande snötäcke ger landskapet en underbar stillhet. Naturen känns ren och fräsch, som om den bara väntade på att utforskas. Att glida fram mellan skogens rimfrostvita träd är välgörande och lugnande för både hjärta och sinne. Bullret från vår mekaniserade värld tonar bort, och snart är skidornas susande det enda ljud som hörs.

Längdåkning kan också göras till trevliga och sammansvetsande utflykter med familjen eller en grupp vänner. I norra Europa kan man se en del familjer som åker i väg en bra bit med tåg för att sedan skida hem tillsammans.

Hur det började

Många kanske tror att längdåkning är en ganska ny företeelse, men så är det inte. År 1927 fann man i Rødøya i Norge hällristningar som är flera tusen år gamla. En av dessa föreställer en jägare som ser ut att ha en harmask för ansiktet. Han tycks glida fram på ett par mycket långa skidor. På senare tid har man i skandinaviska torvmossar hittat hundratals förhistoriska skidor i bra skick. Skidor var ett viktigt redskap som gjorde att de fornnordiska folken kunde ta sig fram under de långa, snörika vintrarna. Skidåkningen hade en så viktig plats i de fornnordiska folkens liv att de faktiskt tillbad skidåkningens gud och gudinna! Namnen på en del städer och byar i Norge och Sverige för detta arv från forntiden vidare. Det kan rentav vara så att namnet Skandinavien syftar på skidåkningens gudinna, Skade.

Skidåkning har varit en viktig del av livet i Norden i många århundraden, men det var först på 1800-talet som det blev en internationell sport. Vid den tiden förbättrade man i Norge den traditionella typen av skidor genom att forma till dem och göra dem spetsiga. Man utvecklade också remmar för både häl och tå som kom att bli föregångare till moderna bindningar. I det bergiga Telemark fylke i södra Norge var man tidigt ute med att tävla på skidor. Man anser att den första dokumenterade skidtävlingen med tidtagning hölls där. Segraren avverkade den 5 kilometer långa banan på ungefär 30 minuter. Det dröjde inte länge förrän det i nordeuropeiska länder blev populärt att tävla i längdåkning, men det var en annan händelse som lanserade längdåkningen i resten av världen.

Den norske upptäcktsresanden Fridtjof Nansen ledde 1888 en expedition som på skidor korsade Grönland. Han skrev en bok om sina upplevelser, och den översattes 1891 till engelska, franska och tyska. Boken, som beskrev hans mycket ansträngande färd över det karga och ödsliga arktiska landskapet, satte läsarens fantasi i rörelse. Den väckte läsarens lust att själv ge sig ut och besegra vildmarken.

På 1960-talet lanserades och organiserades längdåkningen i stor skala som något som hela familjen kunde ta del i. Skidcentra som var inriktade på längdåkning dök upp. Skidtillverkarna hakade på trenden, och ny, avancerad utrustning såg dagens ljus. Det kom även moderiktiga skiddräkter som gjorde längdåkning ”inne”. Den stora efterfrågan på områden som allmänheten kunde använda för skidåkning ledde till att många kommuner ivrigt preparerade alla tänkbara områden för skidåkning, till och med golfbanor och parker.

Fördelar med skidåkning

Längdåkning anses vara en av de säkraste sporterna. Man kan visserligen få en lättare stukning om man ramlar, men allvarliga skador är sällsynta. De uppstår oftast när längdåkaren vågar sig bort till de branta backarna.

Eftersom man rör sig mjukt och rytmiskt vid längdåkning, blir inte belastningen på leder och muskler så stor. Idrottsläkare ordinerar ofta längdåkning som behandling för dem som skadats vid joggning eller cykling. Det är en av få aktiviteter där man använder näst intill alla kroppens viktiga muskelgrupper, så att man får ett komplett träningspass. Det är också nyttigt för hjärtat och lungorna, och aktiva skidåkare har vanligtvis lägre blodtryck och lägre puls än människor som är inaktiva. Längdåkare kan därför anses vara bland de mest vältränade av alla idrottsmän.

Den låga skaderisken kombinerat med de jämna och kraftfulla rörelserna gör också längdåkning till en idealisk form av motion för äldre. I en del nordeuropeiska länder är det inte ovanligt att personer i mogen ålder ägnar sig åt längdåkning.

Eftersom skidåkning genererar en hel del kroppsvärme, är det inga större problem att hålla sig varm ens när det är riktigt kallt ute. Tävlingsåkare har för det mesta tunna dräkter även när kylan biter. Vanliga skidåkare måste däremot klä sig varmare och särskilt tänka på att skydda händerna och fötterna mot kyla. Erfarna skidentusiaster har för det mesta kläder i flera lager på sig när de åker – underst plagg av ylle eller syntetmaterial och utanpå det vatten- och vindtäta ytterkläder. Då kan de vid behov ta av sig eller sätta på sig mer kläder, och det gör att de kan reglera kroppstemperaturen, så att det känns behagligt. Föräldrar bör se till att barnen är ordentligt klädda, eftersom barn blir nerkylda mycket snabbare än vuxna och lätt får köldskador.

Vintern får en ny dimension

”Om du kan gå, kan du åka skidor” är ett uttryck som längdåkningens förespråkare använder för att framhäva att rörelserna när man åker skidor påminner mycket om rörelserna när man går. Även om det ligger mycket i det här påståendet, skulle nog de flesta av oss ha stor nytta av att få ett par timmar tillsammans med en duktig skidlärare. På många skidcentra kan man ta privatlektioner, men lektioner för hela grupper erbjuds också. På kort tid kan nybörjare lära sig längdåkningens grunder – hur man glider fram på slät mark, saxar i uppförsbackarna, klarar av nerförsbackarna utan vurpor och, inte att förglömma, hur man stannar! När man väl har skaffat sig de här grundläggande färdigheterna, är det bara att glida i väg och ge sig i kast med terrängen.

”Det finns inget som stärker musklerna och ger kroppen sådan styrka och spänst”, skrev Fridtjof Nansen 1890 angående längdåkning. Du kanske också kommer att bli förtjust i längdåkning. I så fall har vintern mycket spänning i beredskap åt dig.

[Bilder på sidan 24, 25]

Längdåkning kostar förhållandevis lite och kan utövas av människor i alla åldrar

[Bild på sidan 26]

Förhistoriska skidor som hittats i Voss i Norge

[Bildkälla]

Foto: © Universitetets kulturhistoriske museer, Eirik Irgens Johnsen

[Bild på sidan 26]

Hällristning som föreställer en skidåkare

[Bildkälla]

Foto: Inge Ove Tysnes/Syv søstre forlag