Ett världsproblem

”Självmord är ett allvarligt folkhälsoproblem.” – David Satcher, chef för den allmänna hälsovården i USA, i ett uttalande från 1999.

DETTA är första gången en chef för den allmänna hälsovården i USA har gjort självmord till en samhällsfråga. I USA är det nu fler människor som tar livet av sig än som mördas. Det är inte konstigt att den amerikanska senaten har gjort det till en nationell angelägenhet att försöka minska antalet självmord.

Ändå är antalet självmord i USA – 11,4 per 100 000 invånare år 1997 – mindre än i övriga världen, där antalet enligt WHO:s siffror som publicerades år 2000 är 16 per 100 000 invånare. Antalet självmord över hela världen har ökat med 60 procent under de senaste 45 åren. Nu tar under ett enda år omkring en miljon människor över hela världen livet av sig. Det betyder ungefär ett dödsfall var 40:e sekund!

Men statistik kan inte ge oss hela bilden. I många fall förnekar familjemedlemmar att ett dödsfall var självmord. Man beräknar dessutom att för varje fullbordat självmord sker mellan 10 och 25 självmordsförsök. I en undersökning medgav 27 procent av ett antal gymnasieelever i USA att de under året som gått allvarligt hade övervägt självmord. Åtta procent av dem som var med i undersökningen sade att de hade försökt ta sitt liv. Andra undersökningar visar att mellan 5 och 15 procent av den vuxna befolkningen har haft självmordstankar någon gång.

Kulturella skillnader

Människors syn på självmord varierar mycket. Vissa betraktar det som ett brott, andra som ett fegt sätt att fly från sina problem och åter andra som ett hedervärt sätt att be om ursäkt för någon dumhet. En del tycker till och med att man hjältemodigt främjar en viss sak om man begår självmord. Varför så olika åsikter? Kulturen spelar en viktig roll. I The Harvard Mental Health Letter står det att kulturen till och med kan ”påverka sannolikheten för att någon skall begå självmord”.

I Ungern är självmord inget ovanligt. Doktor Zoltán Rihmer talar om landets höga självmordsfrekvens som Ungerns ”sorgliga ’tradition’”. Béla Buda, föreståndare för det statliga hälsoinstitutet i Ungern, konstaterade att ungrare begår självmord av praktiskt taget vilken anledning som helst. ”Han har cancer, och han vet hur han skall få slut på det”, är enligt Buda en vanlig reaktion.

I Indien fanns det en gång en religiös sed som kallades sati (änkebränning). Trots att denna sed, där en änka kastar sig på sin makes gravbål, länge varit förbjuden, lever den fortfarande kvar på sina håll. När en viss kvinna rapporterades ha begått självmord på detta sätt, beundrade många ortsbor hennes handlande. Enligt India Today har man i det området i Indien ”varit med om att nästan 25 kvinnor under lika många år har bränt sig själva till döds på sina mäns gravbål”.

I Japan är det faktiskt tre gånger så många som dör på grund av självmord som av trafikolyckor! ”Japans traditionella kultur, som aldrig har fördömt självmord, är känd för det med strikta ritualer förbundna seppuku eller harakiri, i vilket man skär upp sin egen buk”, kan man läsa i Japan—An Illustrated Encyclopedia.

 I sin bok Bushido—The Soul of Japan förklarar Inazo Nitobe, som längre fram blev undergeneralsekreterare i Nationernas förbund, denna fascination för döden som finns i den japanska kulturen. Han skrev: ”[Seppuku], tillkommet under medeltiden, var en procedur genom vilken krigare kunde plikta för sina brott, be om förlåtelse för sina fel, slippa vanära, gottgöra sina vänner eller bevisa sin uppriktighet.” Även om den här rituella formen av självmord i stort sett hör det förgångna till, förekommer det ännu att några tar till den på grund av att det sitter så djupt i det japanska samhällsmedvetandet.

I den kristna världen ansågs däremot självmord länge vara ett brott. Under 500- och 600-talen bannlyste romersk-katolska kyrkan dem som hade begått självmord och höll inga begravningsceremonier för dem. På somliga platser har religiöst nit fött fram underliga seder när det gäller behandlingen av självmördare – till exempel att hänga den döda kroppen och till och med att köra en stör genom hjärtat på den.

De som försökte ta sitt liv kunde paradoxalt nog dömas till döden. En engelsman under 1800-talet blev hängd för att han hade försökt skära halsen av sig. Därigenom fullbordade myndigheterna det som mannen själv misslyckats med. Även om straffet för självmordsförsök har skiftat genom åren, var det inte förrän 1961 som det brittiska parlamentet beslöt att självmord och självmordsförsök inte längre är några brott. På Irland räknades det som ett brott ända till 1993.

I dag förespråkar somliga författare självmord som ett alternativ. I en bok från 1991 om aktiv dödshjälp för obotligt sjuka föreslogs olika sätt för att göra slut på livet. Längre fram använde allt fler människor som inte var obotligt sjuka en av de rekommenderade metoderna.

Är självmord verkligen lösningen på ens problem? Eller finns det goda skäl att fortsätta att leva? Innan vi funderar vidare på det skall vi försöka ta reda på vad som leder fram till självmord.

[Infälld text på sidan 4]

Under ett enda år tar omkring en miljon människor över hela världen livet av sig. Det betyder ungefär ett dödsfall var 40:e sekund!