Ungdomar frågar:

Vad är det för fel med att ge igen?

”Han förolämpade mig.” – Conneel, som är 15 år och sitter i fängelse för mord.

Andrew, 14 år, som dödade en lärare vid en skoldans, sade att han hatade lärarna och sina föräldrar och var arg på flickor för att de inte ville vara med honom.

TIDSKRIFTEN Time kallar det ”ett dödsbringande beteendemönster”. En arg ung människa smugglar in ett mordvapen i sin skola och börjar skjuta mot sina skolkamrater och lärare. Sådana tragiska händelser har börjat bli så vanliga i USA att man i en nyhetskanal på TV beskrev den här utvecklingen som ”en explosion av våld”.

Lyckligtvis är skottlossning i skolor fortfarande relativt ovanligt. Men de brott som på senare tid begåtts på grund av våldsam vrede visar ändå hur arga somliga ungdomar faktiskt är. Vad kan utlösa sådana vredesutbrott? Av allt att döma blev en del av de här ungdomarna rasande över någon orättvis behandling eller över att en myndighetsperson missbrukade sin makt. Andra blev arga för att de ständigt blev retade av sina kamrater. En 12-årig pojke som sköt en klasskamrat, och sedan sig själv, hade blivit retad för att han var tjock.

De flesta ungdomar skulle förmodligen aldrig ens fundera på att ta till så extremt våld. Men det är inte lätt att klara av den smärta man känner när man blir svårt retad, mobbad eller utsatt för rasdiskriminering. Ben tänker tillbaka på när han gick i skolan och säger: ”Jag var alltid kortare än de flesta i min ålder. Och eftersom jag hade huvudet rakat, retade de andra barnen mig hela tiden och slog mig i huvudet. Jag blev så arg. Men det som gjorde mig ännu argare var att de som hade något att säga till om inte brydde sig om mig, när jag vände mig till dem för att få hjälp.” Ben tillägger: ”Det enda som hindrade mig från att ta en pistol och skjuta de här människorna var att jag inte hade någon pistol.”

Hur bör du se på ungdomar som försöker skada andra som har gjort dem illa? Och vad bör du göra om du själv blir illa behandlad? Lägg märke till vad Guds ord svarar.

Självbehärskning – ett tecken på styrka!

Mobbning och orättvisor är ingenting nytt. En bibelskribent gav det här rådet: ”Avstå från vrede och överge raseri; visa dig inte upphetsad, bara för att därmed göra vad ont är.”  (Psalm 37:8) Alltför ofta leder raseri till att man förlorar självbehärskningen och handlar utan tanke på följderna. Om man låter sig bli ”upphetsad”, kan det leda till att man får ett raseriutbrott. Vad kan det resultera i?

Tänk på Bibelns berättelse om Kain och Abel. ”Kain upptändes av stor vrede” mot sin bror Abel. ”Så hände det sig, medan de var på fältet, att Kain tog sig för att angripa sin bror Abel och dräpa honom.” (1 Moseboken 4:5, 8) Kung Saul är ett annat exempel på en som inte behärskade sin vrede. Han blev så avundsjuk på den unge Davids militära bedrifter att han kastade ett spjut inte bara mot David, utan också mot sin egen son Jonatan! (1 Samuelsboken 18:11; 19:10; 20:30–34)

Det är sant att det kan finnas tillfällen då man har rätt att bli arg. Men även rättfärdig harm kan leda till att man gör det som är ont, om man inte behärskar sin vrede. Ett exempel är att Simeon och Levi hade rätt att bli arga på Sikem, när de fick veta att han hade våldtagit deras syster Dina. Men i stället för att hålla sig lugna blev de våldsamt vreda, som vi ser av det som de sedan sade: ”Bör någon behandla vår syster som en prostituerad?” (1 Moseboken 34:31) De blev så rasande att de ”grep sig an med att ta var och en sitt svärd och att oförmodat gå till staden och att dräpa allt mankön” som bodde där. Deras raseri spred sig till ”Jakobs andra söner”, som också tog del i det mordiska angreppet. (1 Moseboken 34:25–27) Flera år senare fördömde Jakob, Simeons och Levis far, fortfarande deras obehärskade vrede. (1 Moseboken 49:5–7)

Vi lär oss något viktigt av detta: Obehärskad vrede är inte ett tecken på styrka, utan på svaghet. I Ordspråken 16:32 sägs det: ”Den som är sen till vrede är bättre än en väldig man, och den som behärskar sin ande är bättre än den som intar en stad.”

Det dåraktiga i att hämnas

Bibeln ger oss följande råd: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Hämnas inte er själva.” (Romarna 12:17, 19) Att hämnas – antingen med fysiskt våld eller med elaka ord – är emot Guds vilja. Det är samtidigt meningslöst och oförståndigt. För det första leder våld vanligtvis till mer våld. (Matteus 26:52) Och elaka ord ger ofta upphov till fler elaka ord. Kom också ihåg att vreden sällan är berättigad. Hur kan du veta att den person som sårade dig ville dig illa? Skulle det kunna vara så att han bara var tanklös eller klumpig? Och även om han gjorde det av elakhet, skulle det då verkligen vara rätt av dig att hämnas?

Tänk på orden i Predikaren 7:21, 22: ”Fäst inte ... ditt hjärta vid alla de ord som folk kan tala, för att du inte må höra din tjänare nerkalla ont över dig. Ty ditt eget hjärta vet mycket väl att till och med många gånger har du, ja du, nerkallat ont över andra.” Visst är det tråkigt om människor talar illa om dig. Men Bibeln visar att det är sådant som händer. Är det inte så att du också har sagt saker om andra som du önskar att du inte hade sagt? Så varför skulle du reagera så häftigt, om någon säger något ovänligt om dig? Det är oftast bäst att inte alls bry sig om sådant.

Det är inte heller förståndigt att du överreagerar, om du känner dig illa behandlad. En tonåring som heter David kommer ihåg vad som hände när han spelade basket tillsammans med andra kristna. ”En i det andra laget träffade mig med bollen”, säger David. Snabbt drog David slutsatsen att han hade kastat den på honom avsiktligt, och han gav därför igen genom att kasta tillbaka bollen på den andre spelaren. ”Jag var så arg”, erkänner David. Men innan det urartade ännu mer, bad David till Jehova. Han sade till sig själv: Vad håller jag på med som vill slåss med en kristen broder? Senare bad de varandra om ursäkt.

I sådana situationer är det bra att komma ihåg Jesu Kristi exempel. ”När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota.” (1 Petrus 2:23) Ja, i stället för att bli upprörd när du känner dig stressad bör du be till Gud att han  skall hjälpa dig att bevara självbehärskningen. Han ger frikostigt ”helig ande åt dem som ber honom”. (Lukas 11:13) Och i stället för att ge igen när någon har sårat dig kanske du kan gå och tala med den personen. (Matteus 5:23, 24) Eller om du hela tiden utsätts för någon form av allvarliga trakasserier, kanske från en mobbare i skolan, sök då inte strid, utan gör något för att skydda dig. *

En ung kvinna som lyckades tygla sin vrede

Många ungdomar har tillämpat de här råden från Bibeln med framgång. Som exempel kan vi nämna Catrina, som blev bortadopterad när hon var liten. Hon säger: ”Jag hade problem med mitt häftiga humör, för jag förstod inte varför min riktiga mamma hade lämnat bort mig. Jag lät ilskan gå ut över min adoptivmamma. I min dumhet trodde jag att jag på något sätt kunde hämnas på min riktiga mamma, om jag gjorde min adoptivmamma ledsen. Så jag gjorde allt – psykade henne, stampade i golvet och fick raseriutbrott. Att smälla igen dörrar var vad jag oftast gjorde. Jag brukade också säga till mamma att jag hatade henne – allt för att jag var så arg. När jag tänker tillbaka, kan jag inte fatta hur jag kunde uppföra mig så illa.”

Vad hjälpte Catrina att tygla sin vrede? Hon svarar: ”Bibelläsning! Det är så viktigt, för Jehova vet hur vi känner.” Catrina fick också tröst när hon och hennes familj läste artiklar i Vakna! som tog upp hennes speciella familjesituation. * ”Vi satte oss ner tillsammans och försökte förstå varandras känslor”, berättar hon.

Du kan också lära dig att behärska din vrede. När du blir retad, mobbad eller illa behandlad, kom då ihåg orden i Psalm 4:4: ”Bli upprörda, men synda inte.” De här orden i Bibeln kan hjälpa dig att undvika vredesutbrott.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

Det är ofta bäst att inte alls bry sig om att man blir retad