Kolportören – en kringvandrande bokhandlare

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FRANKRIKE

UNDER Jandriglaciärens hjässa, vid toppen av Deux-Alpes vintersportområde i sydöstra Frankrike, slog ett litet ”museum” upp sina dörrar för några år sedan. En av isskulpturerna där föreställde en kolportör. Därigenom ville man uppmärksamma en handel som för länge sedan pågick uppe bland bergen.

Under många hundra år drog kolportörer från marknadsplats till marknadsplats och från hus till hus och saluförde de varor de bar (franska: porter) runt halsen (franska: col). Flertalet människor i dag har aldrig hört talas om dem. De som har gjort det kanske föreställer sig en sämre sortens försäljare med krimskrams som varor. Men kolportörerna har faktiskt lämnat ett arv efter sig som påverkar miljoner människors liv än i dag.

En närmare titt på kolportaget

Kolportören var långt ifrån en ömklig varelse. Många kolportörer var organiserade köpmän som medelst europeiska nätverk med vidsträckta handelsförbindelser kunde saluföra de allra senaste varorna. Det var dock inte alla kolportörer som bedrev handel i kommersiella syften. Somliga gjorde det för att sprida sina religiösa uppfattningar och övertygelser. En del fick faktiskt plikta med sitt liv för att de gjorde det.

Kolportörernas historia sträcker sig tillbaka till någon gång under senare delen av medeltiden. De första var bergsbor från Alperna, Pyrenéerna och de skotska högländerna. Många var jordbrukare, som när skörden var inbärgad drog ut på vägarna som kringvandrande försäljare.

Fransmannen Jehan Gravier var en av dessa resande köpmän. Han levde på 1500-talet och bodde med sin familj i det höglänta området La Grave. Det var utan tvivel på grund av gårdens dåliga avkastning som han gav sig av för att sälja sådant som befolkningen i dalgångarna efterfrågade – virke, skinn, ull  och salt – vilket var produkter från bergstrakterna. Kolportörer som Gravier förde med sig sådana produkter till samhällena och bytte till sig ekiperingsartiklar, kammar, glasögon, böcker, mediciner, tobak och gravyrer. Dessa varor såldes i sin tur antingen till stadsbor eller till lantbor som hade långt till närmaste handelsbod. Vissa kolportörer var tvungna att färdas 20 kilometer per dag för att täcka sina handelsdistrikt! I deras frånvaro kunde släktingar sköta gården och ta hand om familjen.

Jehan Gravier gjorde dock mer än att bara sälja nipper. Dokument visar att han stod i skuld till en viss Benoît Rigaud, en boktryckare. Det tyder på att Gravier, som så många andra kolportörer, sålde böcker. Detta var under renässansen, när bokförsäljningen sköt i höjden. Under 1500-talet framställdes mellan 140 och 200 miljoner böcker i Europa. En fjärdedel av dessa gavs ut i Frankrike. Lyon, landets finansiella huvudstad, som ligger vid foten av Alperna, var ett centrum för utgivningen av böcker i Europa, och här trycktes fler böcker än någon annanstans i Frankrike. Gravier kunde därför välja ur ett överflöd för sina handelsresor. Men medan män som Gravier sålde böcker enbart för att tjäna pengar, dök det upp en annan sorts kolportörer som spred böcker av rent religiösa skäl.

”Trons smugglare”

I och med tryckpressens ankomst började människor fullkomligt sluka religiösa böcker, broschyrer och traktater. Bibeln trycktes först på latin och sedan på de allmänt talade språken. Miljontals exemplar trycktes i Tyskland, och kolportörer gjorde sin del för att snabbt få ut dem till människor på landsbygden. Men detta sågs inte med gillande av alla.

År 1525 förbjöd det franska parlamentet att man översatte Bibeln till franska, och följande år blev det förbjudet att äga en bibel på det språket. Ändå fortsatte biblar att tryckas i tusental, och många av dem smugglades ut till olika delar av Frankrike av beslutsamma kolportörer. En av dem var den unge Pierre Chapot. Han arresterades 1546 och avrättades.

År 1551 intog det katolska Frankrike en ännu hårdare attityd när det förbjöd kolportörer att sälja böcker, eftersom de i ”lönndom” bar med sig böcker ”från Genève”, alltså från protestanter. Detta kunde emellertid inte hejda strömmen av biblar, som vällde in i Frankrike på alla upptänkliga sätt. Ofta var de små och kunde gömmas i vinfat med dubbel botten, i tunnor med kastanjer eller i en skeppslast. Den modige Denis Le Vair avslöjades med en hel tunna biblar. Han arresterades och blev sedan avrättad. En samtida katolik, som var  fientligt stämd mot kolportörerna, medgav att det var på grund av dem ”som Frankrike på kort tid översvämmats med Nya testamentet på franska”.

Under 1500-talet svävade dessa ”trons smugglare”, som en författare kallar dem, i ständig fara. Många kolportörer blev arresterade, fängslade, sända till galärerna, förvisade eller avrättade. En del kolportörer brändes tillsammans med sina böcker. Även om historien bara ger oss några få namn, var det tack vare en mängd sådana modiga individer som flertalet protestantiska hem kunde skaffa sig exemplar av Bibeln.

Kringvandrande bibliotek

Även under 1600-talet försökte katolska kyrkan hålla vanligt folk borta från Bibeln. I stället för Bibeln fick troende nöja sig med bönböcker och böcker som handlade om helgonens liv – värdelösa substitut! * I motsats till detta förespråkade jansenisterna, katoliker med ”kätterska uppfattningar”, läsning av Bibeln. Kolportörer var därför med om att sprida jansenisternas nyss fullbordade översättning av de kristna grekiska skrifterna (Nya testamentet), som utarbetats av Isaac-Louis Le Maistre de Sacy.

Vid den här tiden dök det upp en ny sorts litteratur i kolportörens sortiment. Dessa böcker, som försvann under 1800-talet, var ganska billiga och lärde många människor i Frankrike att läsa, samtidigt som de hade ett utbildande och underhållande värde. Fransmännen kallade dem bibliothèque bleue, eller blå biblioteket, eftersom pärmarna var blå. I England kallades de chapbooks, eller kolportageböcker, och i Spanien pliégos de cordel. Dessa böcker innehöll sagor om medeltida riddare, folklore, berättelser om helgonens liv osv. Man förstår att folket ivrigt såg fram emot kolportörens besök, oavsett om han kom om sommaren, som de från Pyrenéerna, eller om han kom om vintern, som de från alpområdet Dauphiné.

 Det är intressant att kolportörerna kunde tillfredsställa efterfrågan hos både lärda och olärda. I en undersökning som gjordes på 1700-talet bland bönder i Guienne i sydvästra Frankrike framläggs följande iakttagelse: ”Under de långa vinterkvällarna läser ... [bönderna] inför hela det församlade hushållet under en halvtimme om helgonens liv eller ett kapitel i Bibeln. ... I avsaknad av annat läser de ... det blå biblioteket och annat nonsens som kolportörerna åker runt med på landsbygden varje år.” Bibeln var dock oerhört populär, och även om gården var aldrig så oansenlig kunde man likväl finna en bibel där.

Välorganiserade nätverk

Kolportörerna utvecklade nätverk i de franska och italienska alperna, i Pyrenéerna och i Normandie i nordvästra Frankrike. Kolportörerna från alpområdet Dauphiné kontrollerade ensamma en fjärdedel av bokförsäljningen i södra Europa. ”Bokförsäljningen i såväl Spanien och Portugal som i många städer i Italien är helt och hållet i händerna på fransmän från en och samma by ... i Dauphiné”, sade en samtida bokhandlare i Genève.

Förutom att kolportörer var ”flitiga, hårt arbetande och i sin livsföring måttliga människor”, berodde deras framgång även på deras trohet mot sina familjemedlemmar, sin by och sin religion. Många av dem var protestanter som höll kontakten med dem som hade tvingats lämna landet under förföljelse. Släktingar, landsmän och trosfränder bildade på så sätt ändamålsenliga nätverk som genomkorsade Europa. Familjen Gravier, till exempel, hade bildat ett nätverk för bokförsäljning som innefattade Frankrike, Spanien och Italien. Andra nätverk sträckte sig så långt bort som till Persien och Amerika.

Kolportörens återkomst

På 1800-talet medförde den industriella revolutionen slutet för kolportörernas mångåriga familjeverksamhet. De många nybildade bibelsällskapen gav dock nytt liv åt verksamheten, och biblar spreds som aldrig förr. Katolska kyrkan motsatte sig fortfarande spridningen av Bibeln, och ända till slutet av 1800-talet blev bibelkolportörer trakasserade och dragna inför rätta. Det hindrade dem emellertid inte från att enbart i Frankrike sprida sex miljoner exemplar av hela Bibeln eller delar av den mellan åren 1804 och 1909.

Arbetet med att lära allmänheten mer om Bibeln var långt ifrån färdigt. År 1881 innehöll tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (som gavs ut i USA) en maning till kristna att bli evangelister, eller förkunnare. Vad var syftet med det? ”Att sprida sanningen genom att få människor att läsa.” År 1885 fanns det omkring 300 evangelister som predikade ordet. En del av dessa reste vida omkring och begav sig till länder som Barbados, Burma (nu Myanmar), El Salvador, Finland, Guatemala och Honduras. Vid tiden för första världskrigets utbrott hade sådana evangelister undervisat om Bibeln i Costa Rica, England, Frankrike, Kina, Norge, Nya Zeeland, Polen, Schweiz, Sverige och Tyskland.

Intressant nog kallades heltidsförkunnare bland dessa bibelforskare (nu kända som Jehovas vittnen) till en början just kolportörer. Längre fram upphörde man att använda denna term, eftersom dess betydelse inte helt stämde överens med arbetets huvudsakliga syfte – undervisning i Bibeln. (Matteus 28:19, 20) Dessutom stod inte termen för den ideella andan i deras arbete. Därför kallas heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen i dag pionjärer.

Förra året spred mer än 800 000 pionjärer frivilligt biblar och biblisk litteratur. De gör inte det för att tjäna pengar, utan ”av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, ... i Guds åsyn, i sällskap med Kristus”. (2 Korinthierna 2:17) Därför utför den kristne pionjären i dag ett mycket viktigare arbete än den kringvandrande bokhandlaren. De har dock mycket att tacka dessa tidiga kolportörer för, som var fina exempel i sitt nit och sin övertygelse.

[Fotnot]

[Bilder på sidorna 24, 25]

Kolportörerna besökte människor med de allra senaste varorna

Människor i allmänhet såg ivrigt fram emot kolportörens besök

[Bildkälla]

© Cliché Bibliothèque nationale de France, Paris

[Bilder på sidan 26]

”Nya testamentet”, av Isaac-Louis Le Maistre de Sacy, och en bok från det blå biblioteket

[Bildkälla]

Längst till vänster: © Cliché Bibliothèque nationale de France, Paris Till vänster: © B.M.V.R de Troyes/Bbl.390/Photo P. Jacquinot

[Bild på sidorna 26, 27]

Evangelister spred biblisk litteratur

[Bild på sidan 26]

Dagens heltidsförkunnare erbjuder kostnadsfri biblisk undervisning