Myanmar – det ”gyllene landet”

SPELA UPP

Myanmar – det ”gyllene landet”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I MYANMAR

DJUPT inbäddat bland bergskedjorna som bildar en naturlig gräns mot de asiatiska grannländerna ligger det ”gyllene landet”. I sydväst sköljer vågorna i Bengaliska viken och Andamansjön mot den mer än 200 mil långa kusten. Landet gränsar till Bangladesh och Indien i väster, Kina i norr och Laos och Thailand i öster. Det är något större än Madagaskar och ungefär en och en halv gång så stort som Sverige. Vilket land talar vi om? Myanmar, tidigare Burma.

Myanmar, som av sina tidigaste invånare kallades det gyllene landet, är rikt på naturtillgångar. Där finns olja, naturgas, koppar, tenn, silver, volfram och andra mineral, men också dyrbara ädelstenar, till exempel safirer, smaragder, rubiner och jade. Rikedomarna inbegriper också den tropiska regnskogen med dess värdefulla virke – sådant som teak, palisander och padouk. Regnskogen utgör även hemvist för många vilda djur, till exempel apor, tigrar, björnar, vattenbufflar och elefanter, för att bara nämna några. Men landets verkliga tillgång är människorna.

Folket i Myanmar

Människorna i Myanmar, som av tradition är vänliga, lugna och fridfulla, är också belevade och gästfria. De behandlar besökare med respekt och värdighet. Det är vanligt att barnen kallar äldre män för farbror och äldre kvinnor för tant.

De som besöker Myanmar säger ofta att de äldre har så slät hy. Kvinnorna säger att en orsak till den ungdomliga huden är thanaka – ett populärt, svagt guldgult skönhetsmedel för ansiktet som man utvinner från thanaka-trädet. Kvinnorna tar en bit av en trädgren och gnider den mot en hård, slät sten, tillsätter lite vatten och mal tills det blir en finkornig pasta. Den gnider de sedan in i ansiktet i konstfärdiga mönster. Förutom att thanaka har en sammandragande och svalkande effekt, skyddar det också mot den starka tropiska solen.

Den traditionella klädedräkten för både män och kvinnor i Myanmar är lungi. Den görs på ett enkelt sätt genom att man syr ihop ett två meter långt tygstycke, så att det bildar en cirkel, som man sedan kliver i. Kvinnorna sveper lungin runt sig som en kjol och stoppar in den lösa änden vid midjan. Männen däremot tar tag i sidorna och knyter ihop ändarna i en enkel knut mitt fram. Det här anständiga, fritt hängande plagget är perfekt i tropikerna.

Den som besöker marknaden får se prov på att människorna i Myanmar är mycket talangfulla – skickliga på att väva siden, tillverka smycken och göra träsniderier. Teak, padouk och andra träslag har förvandlats till fantastiska figurer föreställande människor, tigrar, hästar, vattenbufflar och elefanter. Också sådana vardagliga föremål som bordsskivor, skärmar och stolar är smyckade med invecklade sniderier. Men om du på allvar tänker köpa någonting – kom då ihåg att pruta!

Burmeserna är också skickliga i att göra vackra lackarbeten – skålar, uppläggningsfat och askar. Det som gör deras produkter så unika är den okonventionella designen och de inristade mönstren. I regel börjar man med en väv av tunna bambufibrer. (På produkter av riktigt hög kvalitet använder man en väv av bambu och tagel.) På den här stommen lägger hantverkaren uppemot sju lager av en lack som består av saften från thisei, lackträdet, blandat med finmald aska från djurben.

När lacken torkat ristas en dekor på ytan med en gravstickel. Därefter återstår lite målning och polering, och resultatet blir inte bara ett vackert konsthantverk, utan också ett praktiskt bruksföremål för hemmet.

Religionens starka inflytande

Ungefär 85 procent av befolkningen i Myanmar är buddhister, och återstoden bekänner sig till islam och kristendomen. Precis som i det övriga Sydostasien spelar religionen en viktig roll i människors liv i Myanmar. Men vissa religiösa sedvänjor kan verka främmande för många besökare.

Buddhistmunkarna svär exempelvis att inte röra vid en kvinna. Av respekt för detta är kvinnorna noga med att inte komma munkarna alltför nära. Religiösa sedvänjor kan till och med inverka på en vanlig bussresa. En västerlänning kanske hajar till för en skylt i bussen där det står: ”Var snäll och fråga inte chauffören om när vi beräknas komma fram.” Är förarna trötta på otåliga pendlare? Nej då, men buddhisterna där tror att skyddsandarna (nats) blir så upprörda av en sådan fråga att de fördröjer bussen!

Myanmars historia

Myanmars allra äldsta historia är höljd i dunkel, men det verkar vara så att människor från flera olika stammar och folkgrupper från de omkringliggande länderna slog sig ner här. Monfolket var antagligen de som gav landet namnet Suvannabhumi, dvs. det gyllene landet. Den tibetisk-burmanska befolkningen kom från östra Himalaya, och taierna flyttade in från det som i dag är sydvästra Kina. Landets oländiga terräng höll de olika folkgrupperna åtskilda – därav de otaliga stammarna och språkgrupperna.

I början av 1800-talet började britterna komma dit från det nyligen koloniserade Indien. De slog sig till att börja med ner i den södra regionen men intog så småningom hela landet. År 1886 annekterades Burma, som landet hette då, som en provins i Brittiska Indien.

Under andra världskriget kom landet genom hårda strider i händelsernas centrum, och på några månader drev japanerna ut britterna ur landet 1942. Sedan byggdes den ökända ”dödens järnväg”. Den här 400 kilometer långa järnvägslinjen, som gick genom ogästvänlig snårskog och bergig terräng, skulle förbinda Thanbyuzayat i Burma med Nong Pladuk i Thailand. Stålräler var en bristvara, och därför kom större delen av rälsen från spår som fraktats dit från centrala Malaya (nu Malaysia). En liten del av detta projekt – brobygget över floden Kwai – skildrades längre fram i en populär film.

Med 400 elefanter till hjälp byggde mer än 300 000 människor – krigsfångar och indiska och burmesiska civila – den här järnvägen. Tiotusentals dog under arbetets gång. Eftersom järnvägslinjen ofta träffades av de allierades bomber, användes den inte mycket och övergavs så småningom helt. Längre fram togs de flesta skenorna bort och återanvändes på andra ställen.

Så småningom kämpade sig britterna tillbaka och lyckades återta landet från japanerna 1945. Men det brittiska styret blev kortvarigt, då Burma fick sin självständighet den 4 januari 1948. Den 22 juni 1989 antog FN landets nya namn, Myanmar.

Landet med de gyllene huvudstäderna

Många olika städer har århundradena igenom haft rollen som huvudstad i Myanmar. I mellersta Myanmar ligger Mandalay, som i folkmun kallas den gyllene staden. Mandalay, med sina hundratals pagoder från alla möjliga tidsåldrar, har 500 000 invånare och var huvudstad före den brittiska ockupationen. Kung Mindon förlänade Mandalay kungliga stadsprivilegier 1857, när han byggde ett stort palats där åt sig och sina drottningar. Den här gamla staden är fyra kvadratkilometer till ytan och omges av en åtta meter hög mur, tre meter tjock vid basen. En 70 meter bred vallgrav löper längs med muren.

År 1885 fördes Mindons efterträdare, kung Thibaw, i indisk exil av britterna, men de lämnade palatset orört. Det gjorde däremot inte andra världskriget; palatset eldhärjades och förstördes fullständigt. Folket i Myanmar lät sig inte nedslås, utan byggde upp en enastående, exakt kopia av palatset och dess majestätiska träbyggnader i rött och guld på samma plats. Det står öppet för besökare.

Tjugo mil längre ner längs floden från Mandalay ligger Pagan. Staden grundades någon gång under det första årtusendet efter den vanliga tideräkningens början och hade sin storhetstid på 1000-talet, men 200 år senare övergavs staden. Runt några små byar ligger i alla fall hundratals övergivna tempel och pagoder utströdda, rester från fornstora dagar.

Den nuvarande huvudstaden, Yangon (officiellt namn fram till 1989: Rangoon), är en livlig stad med tre miljoner invånare som stressar runt i tutande bilar, bussar och öppna droskor. Många gamla byggnader som kantar Yangons breda, trefiliga avenyer erinrar om den brittiska kolonialtiden, men stadens silhuett inbegriper nu även moderna höghushotell och kontorsbyggnader.

Den 98 meter höga gyllene spiran på Shwe Dagon avtecknar sig också mot horisonten. Det är en 2 500 år gammal pagod som skvallrar om rikedom och arkitektonisk begåvning från svunna tider. Det påstås att spiran är smyckad med 7 000 diamanter och andra ädelstenar. Toppen kröns av en enda diamant på 76 carat. Som många andra byggnader i Myanmar har Shwe Dagon blivit illa tilltygat och åtgånget av jordbävningar och krig, men stora delar har återuppbyggts.

Vissa hävdar emellertid att den gyllene Sulepagoden är den verkliga huvudattraktionen i Yangon. Fyrtiosex meter hög utgör den 2000-åriga pagoden en stor, glänsande trafikdelare där fyra huvudgator strålar samman. Runt omkring pagoden ligger många affärer.

Andligt guld

År 1914 anlände två internationella bibelforskare (som Jehovas vittnen på den tiden kallades) till Rangoon från Indien. De sökte efter människor som satte värde på ett guld av helt överlägset slag – andligt guld. Åren 1928 och 1930 kom fler missionärer, och 1939 hade tre församlingar med allt som allt 28 Jehovas vittnen bildats. Jehovas vittnens avdelningskontor i Indien, som då låg i Bombay, hade tillsyn över arbetet fram till 1938. Från och med då och fram till 1940 tog avdelningskontoret i Australien hand om arbetet. Efter andra världskriget, 1947, öppnades ett eget avdelningskontor för Myanmar i Rangoon.

I januari 1978 flyttades avdelningskontoret till Inya Road. Den tre våningar höga huvudbyggnaden utgör Myanmars Betelhem. Betelfamiljen har 52 medlemmar, som arbetar hårt för att sörja för de ungefär 3 000 verksamma förkunnarnas behov där i landet. Eftersom det talas så många olika språk i Myanmar, utgör översättning en stor del av arbetet vid avdelningskontoret. Jehovas vittnens hårda arbete bidrar med ytterligare en guldklimp till det gyllene landets stora tillgångar.

[Karta på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

BANGLADESH

INDIEN

KINA

LAOS

THAILAND

MYANMAR (BURMA)

Mandalay

Pagan

YANGON

BENGALISKA VIKEN

[Bildkälla]

[Bilder på sidan 17]

Uppifrån och ner: Både män och kvinnor bär den traditionella klädedräkten, lungi; en ung buddhistmunk; kvinnor med ”thanaka”

[Bild på sidan 18]

Predikande på en jordnötsodling

[Bild på sidan 18]

På den lokala marknaden säljs träsniderier

[Bildkälla]

chaang.com

[Bild på sidan 18]

Ett mönster ristas in på ytan av en bordsskiva i lackarbete

[Bild på sidan 18]

En skål med vackert utsmyckat lock i lackarbete

[Bildkälla]

chaang.com

[Bild på sidan 20]

Jehovas vittnens avdelningskontor i Myanmar

[Bildkälla på sidan 16]

VAKNA!