Reumatiska sjukdomar

”NÄR JAG GÅR OCH LÄGGER MIG, GRÅTER JAG DÅ JAG SER MINA DEFORMERADE HÄNDER OCH FÖTTER.” – MIDORI, JAPAN.

REUMATISKA sjukdomar, däribland kronisk ledgångsreumatism, har i århundraden varit ett av mänsklighetens stora gissel. Undersökningar av egyptiska mumier visar att reumatiska sjukdomar existerade redan för flera tusen år sedan. Upptäcktsresanden Christofer Columbus hade ledgångsreumatism (reumatoid artrit). Och i dag är miljontals människor drabbade. Här följer en beskrivning av några reumatiska sjukdomar.

Ordet ”artrit” kommer från grekiskan och  betyder ”ledinflammation”. Det är ett av huvudsymtomen vid gott och väl 100 reumatiska sjukdomar och tillstånd. * Dessa sjukdomar kan angripa lederna, men också musklerna, benen, senorna och ligamenten som ger stöd åt lederna. Vissa reumatiska sjukdomar kan skada huden, inre organ och till och med ögonen. Vi skall nu koncentrera oss på två av de reumatiska ledsjukdomarna – artros och kronisk ledgångsreumatism.

Hur lederna är uppbyggda

En led är en förbindelse mellan två eller flera skelettdelar. Leden omges av en stark kapsel som ger skydd och stöd. (Se bilden på sidan 4.) I ledkapseln finns ledhinnan, som producerar en smörjande vätska, ledvätskan. Benändarna inne i ledkapseln är klädda med ledbrosk, en slät, elastisk vävnad. Det hindrar benändarna från att skava mot varandra. Dessutom fungerar brosket som stötdämpare och avlastar benändarna och fördelar trycket jämnt.

När man till exempel går, springer eller hoppar, kan belastningen på höfterna och knäna vara mellan fyra och åtta gånger så stor som kroppsvikten! Det mesta av belastningen tas upp av de intilliggande musklerna och senorna, men det elastiska brosket bidrar också till att skelettdelarna klarar av trycket.

Kronisk ledgångsreumatism

Vid kronisk ledgångsreumatism (reumatoid artrit) går kroppens immunsystem till angrepp mot lederna. Av någon okänd anledning rusar en stor mängd blodceller – bland annat T-lymfocyter, som har en nyckelroll i kroppens immunsystem – till ledhålorna. Detta utlöser en rad kemiska reaktioner som resulterar i att leden blir inflammerad. Cellerna i ledhinnan börjar dela sig okontrollerat och bildar en tumörliknande inflammationsvävnad, så kallad pannus. Denna vävnad producerar i sin tur skadliga enzymer som förstör brosket. Skelettdelarnas ledytor kan börja kärva, något som orsakar minskad rörlighet – och mycket svåra smärtor. Den här nedbrytande processen försvagar också ligamenten, senorna och musklerna. Leden blir instabil och kommer delvis ur läge, vilket ofta ger området kring leden ett deformerat utseende. För det mesta angriper kronisk ledgångsreumatism lederna enligt ett symmetriskt mönster och drabbar händerna, knäna eller fötterna. Mer än hälften av dem som har kronisk ledgångsreumatism får dessutom knutor eller knölar under huden. Somliga utvecklar anemi och besväras av torrhet i ögon och mun, vilket är mycket plågsamt. Trötthet och influensaliknande symtom, till exempel feber och muskelvärk, hör också till bilden.

Den som drabbas av kronisk ledgångsreumatism påverkas på många olika sätt, och sjukdomens debut och varaktighet kan variera mycket. Hos en person kan smärtorna och stelheten komma ganska långsamt under en period av flera veckor och till och med år. Hos en annan uppträder sjukdomen plötsligt. Somliga kan ha ledgångsreumatism under ett par månader, och sedan försvinner sjukdomen utan att ha gett några påtagliga skador. Hos andra kan sjukdomen gå i skov, vilket innebär att personen blir sämre för att efter ett tag åter känna sig bättre. Hos åter andra är sjukdomen aktiv i många år och orsakar svåra handikapp.

Vilka riskerar att drabbas av kronisk ledgångsreumatism? ”Det är mest medelålders  kvinnor”, säger dr Michael Schiff. Men han säger också att sjukdomen ”kan drabba vem som helst i vilken ålder som helst, alltså även barn och män”. För dem som har kronisk ledgångsreumatism i släkten ökar risken. Flera studier tycks visa att rökning, fetma och blodtransfusioner är betydande riskfaktorer.

Artros

”Artros ... förekommer överallt, ibland obemärkt och ibland dramatiskt”, sägs det i tidskriften Western Journal of Medicine. Till skillnad från kronisk ledgångsreumatism sprider sig artros sällan till andra kroppsdelar, utan dess nötande inverkan koncentreras till bara en eller ett par leder. När brosket långsamt förstörs, börjar benändarna i leden nöta mot varandra. Detta gör att benutskott, så kallade osteofyter, växer ut. Cystor kan bildas, och benvävnaden förtjockas och deformeras. Andra symtom kan vara malande ljud från de angripna lederna, knölformiga knogar, muskelspasmer samt smärtor, stelhet och minskad rörlighet.

En gång i tiden betraktades artros bara som en följd av åldrandet. Men experter har nu övergett den här seglivade uppfattningen. I tidskriften The American Journal of Medicine sägs det: ”Det finns inga belägg för att en led som utsätts för normala påfrestningar kommer att slitas ut under en människas livstid.” Vad är det då som orsakar artros? Ansträngningarna att komma underfund med den exakta orsaken ”hindras av motstridiga uppfattningar”, enligt den engelska tidskriften The Lancet. Somliga forskare anser att skador i benvävnaden, till exempel mikrofrakturer, måste inträffa först. Detta kan i sin tur göra att det bildas benutskott och att brosket förstörs. Andra menar att artros börjar i brosket. Man resonerar som så att när brosket förstörs och nöts bort, ökar påfrestningen på benvävnaden. Sjukliga förändringar blir följden när kroppen försöker reparera det skadade brosket.

Vilka riskerar då att få artros? Även om hög ålder inte är den enda orsaken till artros, är ändå förlust av ledbrosk vanligare hos äldre. Andra som kan vara i riskzonen är de som har någon missbildning i lederna eller som har svaga ben- och lårmuskler. Det gäller också dem som har olika långa ben och dem som har någon deformitet i ryggraden. Ledskador som orsakats av en olycka eller att man har ett arbete där monotona rörelser kan ge belastningsskador kan också bädda för artros. När försämringen väl har börjat, kan övervikt förvärra tillståndet.

Doktor Tim Spector säger: ”Artros är en komplicerad sjukdom där miljön kan vara en stor riskfaktor, men sjukdomen kan också vara ärftligt betingad.” Särskilt disponerade för artros är medelålders och äldre kvinnor som har sjukdomen i släkten. I motsats till benskörhet (osteoporos) föregås artros av bildandet av tät benvävnad snarare än av för lite benvävnad. Somliga forskare menar att den skadliga inverkan av syreradikaler och brist på vitamin C och D också är bidragande faktorer.

Behandling

Behandlingen av artrit består i allmänhet av en kombination av att man tar vissa  läkemedel, får sjukgymnastik och ändrar sin livsstil. Sjukgymnasten kanske föreslår ett terapeutiskt träningsprogram. Det kan innefatta vissa rörelser, till exempel isometrisk, aerobisk och isotonisk träning eller övningar med vikter. Detta har visat sig lindra många av symtomen, bland annat ledsmärtor, trötthet och depression. Den här träningen har visat sig vara bra också för dem som är långt uppe i åren. Kroppsövningar kan också minska benskörhet. Somliga hävdar också att man kan få viss smärtlindring genom olika former av köld/värmebehandling och akupunktur. *

Att man går ner i vikt kan minska ledsmärtorna avsevärt, och därför kan lämplig kost ha stor betydelse vid behandling av reumatiska sjukdomar. Somliga hävdar att man kan gå ner i vikt och minska smärtorna genom att äta kalciumrik mat, till exempel bladgrönsaker, färsk frukt och fisk som är rik på fleromättade fettsyror av typ omega-3, och minska intaget av mättade fettsyror och vissa förädlade livsmedel. Man menar att detta hämmar inflammationen. En del gör också gällande att kost där det inte ingår kött, mjölkprodukter, vete, potatis och grönsaker som tomater, paprika och aubergin har haft effekt på somliga.

I vissa fall rekommenderar man ett kirurgiskt ingrepp, så kallad artroskopi. Ett instrument förs in i leden, och kirurgen kan då ta bort ledhinnan, som producerar de skadliga enzymerna. Men den här metoden har sina begränsningar, eftersom inflammationen ofta kommer tillbaka. En mer drastisk åtgärd är så kallad artroplastik, där en hel led (vanligtvis höft eller knä) ersätts av en konstgjord  led. Det här ingreppet tar ofta bort smärtorna, och den konstgjorda leden brukar hålla mellan 10 och 15 år.

På senare tid har läkare provat metoder som inte kräver så stora ingrepp, till exempel injektion av hyaluronsyra direkt i leden. Det här görs vanligtvis när knäna är angripna. Att injicera ämnen som hjälper till att återställa brosket har också varit framgångsrikt till viss del, enligt studier som gjorts i Europa.

Man har inte hittat några läkemedel som botar artrit, men många läkemedel lindrar smärtorna och inflammationen, och en del verkar lovande när det gäller att bromsa sjukdomen. Smärtstillande medel, kortisonpreparat, icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID), sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARD), immunsuppression och gentekniskt framställda läkemedel som dämpar immunsvaret ingår i det som används för att lindra symtomen på artrit. Men man kan få betala ett högt pris, för alla dessa läkemedel kan ge svåra biverkningar. Att väga de möjliga fördelarna mot nackdelarna är en utmaning för både patient och läkare.

Hur har en del av dem som drabbats av ledsjukdomar klarat av de smärtsamma verkningarna?

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

FETMA, RÖKNING OCH BLODTRANSFUSIONER KAN ÖKA RISKEN FÖR ATT MAN FÅR KRONISK LEDGÅNGSREUMATISM

[Ruta/Bild på sidan 8]

ALTERNATIVA BEHANDLINGSMETODER

Vissa terapeutiska medel anses vara säkrare och ge färre biverkningar än traditionell behandling. Kollagen typ II, som intas via munnen, har till exempel enligt somliga forskare god verkan för att minska smärtorna och svullnaden i lederna hos dem som har kronisk ledgångsreumatism. På vilket sätt? Genom att hämma de proteiner (cytokiner) som utsöndras i inflammationsprocessen och i sin tur ökar inflammationen, nämligen interleukin-1 och tumörnekrosfaktor α. En del naturliga näringsämnen har också rapporterats kunna hämma dessa skadliga ämnen, bland annat vitamin E, vitamin C, nikotinamid, fiskoljor som innehåller mycket eikosapentaensyra och gammalinolensyra, olja från gurkörtsfrön och från nattljusväxter. I Kina har man i många år använt en medicinalväxt, Tripterygium wilfordii. Den har rapporterats ha viss effekt när det gäller att lindra verkningarna av kronisk ledgångsreumatism.

 [Diagram på sidorna 4, 5]

(För formaterad text, se publikationen)

FRISK LED

SLEMSÄCK

MUSKEL

BROSK

SENA

LEDKAPSEL

LEDHINNA

LEDVÄTSKA

BEN

LEDGÅNGSREUMATISM

MINSKAT MELLANRUM

BEN- OCH BROSKDESTRUKTION

INFLAMMERAD LEDHINNA

ARTROS

LÖSA BROSKBITAR

BROSKDESTRUKTION

BENUTSKOTT

[Bildkälla]

Källa: Arthritis Foundation

[Bilder på sidan 7]

Reumatism kan drabba personer i alla åldrar

[Bilder på sidan 8]

Ett träningsprogram och lämplig kost kan ge viss lindring