En annorlunda gränslinje

MÄNNISKAN HAR LÄNGE DRÖMT OM ATT kunna färdas genom tiden för att uppleva det förgångna eller blicka in i framtiden. Men har du tänkt på att det varje dag finns de som på sätt och vis reser genom tiden? Tänk till exempel på en affärsman från Tokyo som flyger till New York för att träffa någon. Om hans flyg avgår vid middagstid, så kommer han, efter en nonstopflygning runt nästan halva jorden, att landa i New York samma förmiddag och som det verkar faktiskt något tidigare än han åkte.

Är det verkligen möjligt att göra en lång resa och ändå komma fram innan man åker i väg? Nej, egentligen inte. Men städer som ligger långt ifrån varandra befinner sig i olika tidszoner. Om du färdas över datumgränsen, som är en tänkt linje på jordklotet, färdas du över en överenskommen gränslinje som skiljer kalenderdagar åt. Verkligen en förvirrande upplevelse! Beroende på i vilken riktning du åker är det som att vinna eller förlora ett helt dygn i ett ögonblick.

Vi antar att vår affärsman från Tokyo startar sin flygresa hem från New York sent på tisdagskvällen. När han kliver av flyget 14 timmar senare är det redan torsdag i Japan. Det måste kännas märkligt att hoppa över en hel dag! En kvinna som har rest mycket minns hur hon kände det första gången hon passerade datumgränsen: ”Jag kunde inte fatta vart det förlorade dygnet tog vägen. Det var så underligt.”

När nu datumgränsen kan verka så förvirrande för resenärer, kan man undra varför man har skapat en sådan här gränslinje.

En upptäckt som gjordes av sjömän

Att det behövs en datumgräns förstår vi om vi ser tillbaka på år 1522, då Fernão de Magalhães besättning fullbordade den första världsomseglingen. Efter tre år till sjöss nådde de Spanien söndagen den 7 september. Men enligt fartygets loggbok var det lördagen den 6 september. Varför den här skillnaden? Genom att de seglade runt jorden i samma riktning som solen, hade de sett en soluppgång mindre än man hade gjort i Spanien.

Författaren Jules Verne använde sig av den här företeelsen fast omvänt för att handlingen skulle ta  en oväntad vändning i romanen Jorden runt på 80 dagar. Huvudpersonen i boken skulle få en stor summa pengar om han lyckades fullborda en resa runt jorden på 80 dagar. I slutet av sitt äventyr anländer han hem besviken, bara en enda dag för sent för att kassera in vinsten. Det var i alla fall vad han trodde. Så han blev mäkta förvånad när han fick reda på att han faktiskt hade hunnit hem i tid. Boken förklarar: ”Phileas Fogg hade utan att ha en aning om det vunnit en dag under sin resa, och detta berodde på att han hade rest jorden runt i östlig riktning.”

Det kan verka som om Jules Vernes berättelse fick ett lyckligt slut tack vare datumgränsen, men den här linjen fanns inte till i sin nuvarande form när den välkända romanen gavs ut 1873. Sjökaptener på den tiden hade som rutin att justera kalendern med en dag när de färdades över Stilla havet. Men den nuvarande datumgränsen fanns inte på deras kartor. Det här var innan man antog ett internationellt system med tidszoner. Så när Alaska tillhörde Ryssland, hade invånarna där samma kalenderdag som moskvaborna. Men när USA köpte det här området 1867, införde de det datum som gällde i USA.

Den historiska bakgrunden

För att råda bot på den tidsförvirring som rådde samlades representanter för 25 länder i Washington 1884 till International Prime Meridian Conference. De antog ett internationellt system med 24 tidszoner och kom överens om en nollmeridian – den längdgrad som går genom Greenwich i England. * Nollmeridianen blev utgångspunkten för att mäta positioner i öst-västlig riktning på jordklotet.

Halvvägs runt jorden från Greenwich räknat, dvs. 12 tidszoner bort oavsett om man färdas åt öst eller åt väst, verkade vara en logisk position för en internationell datumlinje. Den 180:e meridianen blev inte officiellt antagen som datumgräns vid konferensen 1884, men detta kom att ses som en mycket lämplig plats, eftersom datumgränsen då inte skulle gå genom någon kontinent. Kan du föreställa dig vilken oreda det skulle bli om det var söndag i ena halvan av landet och måndag i den andra halvan?

Om du tittar i en världsatlas eller på en jordglob, hittar du den 180:e meridianen väster om Hawaii. Du ser direkt att datumgränsen inte följer meridianen exakt. Den går i sicksack genom Stilla havet för att undvika land helt och hållet. Och eftersom datumgränsen har kommit till bara genom en allmän överenskommelse och inte genom ett internationellt avtal, kan den förändras om en nation finner det för gott. År 1995 bestämde sig Kiribati för att datumgränsen hädanefter inte skall gå mellan landets öar, utan ta en omväg runt de östligaste öarna. På aktuella kartor finns därför Kiribatis alla öar på samma sida om linjen. De har alltså gemensamt datum.

Hur det fungerar

För att belysa varför vi antingen förlorar eller vinner ett dygn när vi passerar datumgränsen kan vi tänka oss att vi seglar runt jorden. Och låt oss säga att vi färdas mot öster. Vi märker det kanske inte, men vi anses vinna en timme för varje tidszon vi reser igenom. När vi till sist har fullbordat ett varv runt jorden, har vi rest genom 24 tidszoner. Utan en datumgräns skulle vi anlända ett dygn före lokal tid. Datumgränsen rättar till den här skillnaden. Visst är det lite förvirrande! Det är inte konstigt att Magalhães besättning och den uppdiktade Phileas Fogg misstog sig på vilken dag de fullbordade sina resor runt jorden.

De som har passerat datumgränsen vet hur märkligt det kan kännas att plötsligt förlora eller vinna ett dygn. Men resenärer skulle säkert bli ännu mer förvirrade om den internationella datumlinjen inte fanns.

[Fotnot]

[Diagram/Karta på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

Mars | Mars

2 | 1

[Bilder på sidan 14]

Ovan: Greenwich-observatoriet Till höger: Den här linjen i stenläggningen markerar nollmeridianen