Bibelns syn

Bör kristna ta del i nyårsfirande?

”DET är ovanligt lugnt på nyårsaftons eftermiddag”, säger Fernando, en läkare i Brasilien. ”Men omkring klockan 23 börjar de komma – en jämn ström av patienter som är knivskurna eller skottskadade, tonåringar skadade i bilolyckor och misshandlade hustrur. Alkohol är nästan alltid med i bilden.”

Det är därför inte förvånande att en brasiliansk tidning kallar årets första dag baksmällans dag i alla länder. En europeisk nyhetsbyrå säger att ”nyår är något för vanliga njutningslystna” och tillägger att det innebär ”ännu en omgång i den ständiga kampen mellan människan och alkoholen”.

Det är sant att inte alla firar nyår genom att dricka mycket eller begå våldshandlingar. Många har i stället fina minnen av sådana tillfällen. ”När vi var barn, såg vi verkligen fram emot nyårsafton”, säger Fernando, som citerades tidigare. ”Det var alltid mycket lek, mat och dryck. Vid midnatt brukade vi omfamna varandra, kyssas och önska ’Gott nytt år!’”

På samma sätt tycker många nu för tiden att de firar nyår utan att gå till överdrift. De kristna bör ändå undersöka ursprunget till och innebörden i detta populära firande. Kommer det i konflikt med bibliska läror?

Historiska fakta

Nyårsfirandet är inte något nytt. Gamla inskrifter visar att nyår firades i Babylon så långt tillbaka som på 2000-talet f.v.t. Firandet, som ägde rum i mitten av mars, var mycket viktigt. I The World Book Encyclopedia sägs det: ”Vid det tillfället bestämde guden Marduk vad som skulle hända landet under det  kommande året.” Det babyloniska nyårsfirandet höll på i elva dagar, och det inbegrep offrande, processioner och fruktbarhetsriter.

Romarna började under en tid sitt år i mars. Men år 46 f.v.t. tillkännagav Julius Caesar att året skulle börja den första januari. Den dagen var redan tillägnad Janus, begynnelsens gud, och nu skulle den också vara den första dagen på det romerska året. Datumet var alltså ett annat, men det uppsluppna festandet fortsatte. I McClintock och Strongs Cyclopedia förklaras det att människor den första januari ”hängav sig åt omåttlighet och hednisk vidskepelse av olika slag”.

Vidskepliga ritualer är också i vår tid en del av nyårsfirandet. På vissa håll i Sydamerika, till exempel, välkomnar många det nya året medan de står på höger ben. Andra använder blåsinstrument och kastar smällare. Enligt en tjeckisk sed äts linssoppa på nyårsafton, medan en slovakisk tradition innebär att pengar eller fiskfjäll läggs under duken. Sådana ritualer, som har som syfte att förhindra otur och garantera välstånd, vidmakthåller bara den gamla tron att årsskiftet är en tid då framtida händelser bestäms.

Bibelns syn

Bibeln förmanar de kristna att ”vandra anständigt ..., inte i bullersamma festupptåg och dryckesorgier”. * (Romarna 13:12–14; Galaterna 5:19–21; 1 Petrus 4:3) Eftersom nyårsfirandet ofta kännetecknas av just sådana utsvävningar som Bibeln fördömer, tar kristna inte del i det. Det betyder inte att kristna är glädjedödare. De vet tvärtom att Bibeln om och om igen uppmanar den sanne Gudens tillbedjare att glädja sig, och det av många olika skäl. (5 Moseboken 26:10, 11; Psalm 32:11; Ordspråken 5:15–19; Predikaren 3:22; 11:9) Bibeln bekräftar också att mat och dryck ofta är förbundna med glädje. (Psalm 104:15; Predikaren 9:7a)

Nyårsfirandet har alltså, som vi nu har sett, sin grund i hedniska sedvänjor. Falsk tillbedjan är oren och avskyvärd i Jehova Guds ögon, och de kristna håller sig borta från sedvänjor som har sådant ursprung. (5 Moseboken 18:9–12; Hesekiel 22:3, 4) Aposteln Paulus skrev: ”Vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? Och vilken samstämmighet finns mellan Kristus och Belial?” Det var av goda skäl som Paulus tillade: ”Sluta upp med att röra vid det orena.” (2 Korinthierna 6:14–17a)

De kristna inser också att det inte är någon garanti för lycka och framgång att ta del i vidskepliga ritualer – framför allt därför att det kan leda till Guds ogillande om man tar del i sådant festande. (Predikaren 9:11; Jesaja 65:11, 12) Dessutom förmanar Bibeln de kristna att visa måttlighet och självbehärskning. (1 Timoteus 3:2, 11) Det är alltså klart och tydligt att det skulle vara olämpligt för någon som påstår sig följa det Kristus lärde att ta del i firande som kännetecknas av omåttlighet.

Hur lockande och tilltalande för sinnena nyårsfirandet än skulle kunna vara, uppmanar Bibeln oss att ”sluta upp med att röra vid det orena” och att ”rena oss från varje förorening av kött och ande”. Till dem som gör det ger Jehova denna hjärtevärmande försäkran: ”Jag skall ta emot er. ... Jag skall vara en fader för er, och ni skall vara söner och döttrar till mig.” (2 Korinthierna 6:17b–7:1) Ja, han ger löfte om eviga välsignelser och lycka till dem som är lojala mot honom. (Psalm 37:18, 28; Uppenbarelseboken 21:3, 4, 7)

[Fotnot]