En tonåring som är stolt över sin religion

NÄR Andrew var 13 år, fick han i uppgift i skolan att göra ett specialarbete, som skulle handla om ett kulturarv. Han berättar: ”Min första tanke var att jag skulle skriva om min farfar, men sedan tänkte jag: ’Stopp ett tag! Jag är ett Jehovas vittne. Det här är ett fantastiskt tillfälle att få berätta om min tro!’

Jag valde temat ’Står fasta’ för min uppgift, och jag gjorde en stor affisch som illustrerade den brutala förföljelse som Jehovas vittnen utsattes för i Nazityskland. Bland det jag hade att visa fanns en kopia av en uniform med en lila triangel och många bilder och brev från familjen Kusserow. * Jag gjorde kopior för att dela ut av det brev som Jehovas vittnen skickade till den tyska regeringen. I brevet kritiserade de, på ett politiskt neutralt men ändå bestämt sätt, de oberättigade ingripanden som gjorts mot Jehovas vittnen. Materialet ställdes ut, och samtidigt visades hela tiden videofilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse. I min utställning hade jag också med biblar, broschyrer och traktater.

Vi började med att visa våra specialarbeten i gymnastiksalen för skolans alla elever och personal. Nästa kväll var elevernas familjer och vänner inbjudna. Många ställde frågor till mig, eftersom de inte hade en aning om att Jehovas vittnen hade blivit förföljda av nazisterna.”

Andrew medger att det krävdes mod att berätta om sin tro. ”Jag förstod att en del skulle driva med mig”, säger han, ”men jag skulle ha känt mig misslyckad om jag inte hade gjort det. Här hade vi människor som offrade sitt liv för att försvara sin tro på Jehova, så jag kom fram till att det minsta jag kunde göra var att stå ut med lite kritik.”

Efteråt var Andrew glad över att han utnyttjat möjligheten att vittna. ”Jag fick tala med många om varför vi inte tar del i krig, och jag lämnade biblar, böcker och traktater till intresserade.” Han tillägger: ”Jag kan inte komma ihåg att jag någon gång tidigare har känt mig så stolt över att vara ett Jehovas vittne.”

[Fotnot]