Den religiösa förföljelsen i Georgien fortsätter

FRÅN SVARTA HAVETS SOLIGA STRÄNDER till Kaukasusbergens snöklädda toppar sträcker sig det natursköna Georgien. Täta skogar, forsande vattendrag och grönskande dalar smyckar detta bergiga land, som ligger där Europa och Asien möts. I den livliga huvudstaden Tbilisi står moderna byggnader sida vid sida med gamla byggnadsminnesmärken. Men Georgiens största tillgång är människorna, som är kända för sin gästfrihet och sina starka familjeband.

Historien igenom har det georgiska folket fått uppleva förtryck. Landet har invaderats av romare, perser, bysantiner, araber, turkar, mongoler, ryssar och andra folk. Enligt en beräkning har Tbilisi förstörts 29 gånger! * Men trots det har georgierna lyckats bevara sin kärlek till livet och till konst, sång och dans. Dessutom är de kända för sitt toleranta samhälle.

Men tråkigt nog stämmer den här beskrivningen inte längre in på alla i Georgien. Under de senaste två åren har en liten grupp georgier skadat landets rykte genom att gå till våldsamt angrepp mot sina egna landsmän. Rasande pöbelhopar har misshandlat hundratals oskyldiga män, kvinnor och barn. De har inte ens skonat äldre och handikappade. Våldsmännen har slagit sina offer med spikklubbor och järnstänger och skadat dem i ansiktet och i huvudet. Varför blir vanliga, ofarliga medborgare så brutalt slagna? Därför att de tillhör Jehovas vittnen – ett kristet samfund som fanns i Georgien redan innan de flesta av angriparna var födda.

 Från hårda ord till fysiska angrepp

Trots att Georgien är ett land med religionsfrihet har man upprepade gånger beslagtagit Jehovas vittnens litteratur. I april 1999 meddelade tullmyndigheterna att de inte kunde lämna ut beslagtagen litteratur till vittnena utan tillstånd av patriarken, överhuvudet för Georgiska ortodoxa kyrkan. * En månad senare nämndes återigen den ortodoxa kyrkan i samband med Jehovas vittnen. Det skedde när Guram Sjaradze, parlamentsledamot och ledare för den politiska rörelsen ”Georgien framför allt!”, lämnade in en stämningsansökan till distriktsdomstolen i Isani-Samgori. Han yrkade på att de juridiska organ som Jehovas vittnen använder skulle upplösas. Han anklagade också Jehovas vittnen för att vara opatriotiska och farliga. Vem stödde Sjaradzes krav? I ansökan fanns ett brev från sekreteraren åt Georgiens katholikospatriark.

Den 20 maj 1999 antog Georgien den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Artikel 10 lyder: ”Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser.” Hejdade detta motståndarna från att försöka förbjuda Jehovas vittnens religiösa litteratur? Inte alls!

Den 21 juni 1999 skickade den georgiske patriarkens kansli ett brev till en tullchef med krav på att ”spridning av utländsk religiös litteratur bör förbjudas”. Dessutom sade en talesman för Georgiska ortodoxa kyrkan, Giorgi Andriadze, att Jehovas vittnen är farliga och borde förbjudas. Dessa fördömanden ljöd inte för döva öron. Religiösa fanatiker som tidigare hade bränt Jehovas vittnens litteratur tänkte nu att de kunde gå till angrepp mot vittnena utan att bli straffade. Söndagen den 17 oktober 1999 slog de till.

Angriparna har fortfarande inte straffats

Denna söndag samlades omkring 120 Jehovas vittnen – män, kvinnor och barn – till ett religiöst möte i Tbilisi. Men plötsligt störtade den avsatte ortodoxe prästen Vasili Mkalavisjvili och 200 av hans anhängare in i möteslokalen. * De omringade vittnena och slog dem med knölpåkar och järnkors. Fyra av dem gav sig på ett vittne och grep tag i hans armar och hals. Sedan böjde de ner hans huvud och rakade det, medan mobben skadeglatt såg på. När den rasande hopen slutligen gav sig av, fick 16 vittnen föras till sjukhus. En man hade tre brutna revben. Phati, en 40-årig kvinna, berättade senare: ”De skrek åt mig, och en av dem slog mig så hårt han orkade. Han träffade ansiktet och ögonen, och jag försökte skydda ansiktet med händerna. Det rann blod längs fingrarna.” När denne brutale man slutade slå Phati, kunde hon inte längre se på vänstra ögat, och det är fortfarande skadat till följd av misshandeln.

Detta skändliga angrepp visades på TV och fick president Eduard Sjevardnadze att ta offren i försvar. Dagen efter gjorde han följande  uttalande: ”Jag fördömer den här händelsen och anser att ordningsmakten bör väcka åtal mot de skyldiga.” Eftersom angreppet filmades, kunde såväl ledaren som de övriga deltagarna identifieras, och det skulle ha varit en enkel sak att få dem dömda. Men fastän det nu har gått två år sedan överfallet, har ingen av dem blivit dömd.

Fräckheten ökar när straffet uteblir

Eftersom varken världsliga eller religiösa myndigheter reagerade på angreppet, är det inte förvånande att angriparna fick uppfattningen att myndigheterna skulle tolerera fortsatt våld. Gärningsmännen blev allt fräckare och intensifierade förföljelsen genom att råna, slå och sparka Jehovas vittnen i deras hem, på gatorna och i deras gudstjänstlokaler. Från oktober 1999 till augusti 2001 förekom mer än 80 dokumenterade angrepp mot Jehovas vittnen, och sammanlagt 1 000 vittnen misshandlades. Trots det sade åklagaren i Tbilisi den 9 februari 2001 till några journalister att utredningen av anklagelserna mot Vasili Mkalavisjvili ”fortfarande pågår”. Men i skrivande stund låter Georgiens myndigheter motståndarna till Jehovas vittnen fortsätta med sin hatiska förföljelse. (Se rutan ”Pöbelväldet fortsätter”.)

Vad gör polisen åt det som händer? Nyhetsreportage och filmsekvenser visar att polismän inte bara tillät angreppen mot Jehovas vittnen, utan också själva deltog! Som exempel kan nämnas att en grupp poliser beväpnade med påkar avbröt en fredlig sammankomst i staden Zugdidi den 8 september 2000.  Ögonvittnen berättade senare att maskerade polismän slog sig fram bland de 700 Jehovas vittnen som var samlade och lämnade stor förödelse efter sig. Mer än 50 vittnen misshandlades. ”Det var en hjärtslitande syn”, sade ägaren av sammankomstlokalen när han berättade hur skräckslagna barnen såg ut, då polismän sköt lösa pansarvärnsgranater över deras huvuden. Slutligen brände polisen ner lokalen. De skyldiga har fortfarande inte blivit straffade.

Detta gemena angrepp var ingen engångsföreteelse (se rutan ”Polisens delaktighet”). Den 7 maj 2001 uttryckte därför FN:s kommitté mot tortyr sin oro över den ”fortsatta tortyr och grymma, omänskliga eller förnedrande behandling eller bestraffning, som utövas av ordningsmakten i Georgien, och dess fortsatta underlåtenhet att ordna snabba, opartiska och fullständiga utredningar av de många anklagelserna om tortyr”. * Ja, av de mer än 400 klagomål som Jehovas vittnen har lämnat in till polisen har inte ett enda lett till fällande dom – trots att gärningsmännen är kända! Georgiens ombudsman sade därför: ”Mänskliga rättigheter kränks av just dem som har till uppgift att skydda dessa rättigheter. För dem är mänskliga rättigheter inte ens värda papperet de är skrivna på.”

Förvirrande beslut från Högsta domstolen

Som om det inte vore nog med polisöverfall och pöbelangrepp,  skapade ett utslag från Högsta domstolen ytterligare oreda och förvirring när det gäller Jehovas vittnens rättigheter.

Låt oss först se vad som var bakgrunden till domstolens beslut. Parlamentsledamoten Guram Sjaradze stämde Jehovas vittnen och krävde att deras juridiska organ skulle upplösas. Sjaradzes stämningsansökan avslogs den 29 februari 2000, men han överklagade och vann då målet. Jehovas vittnen i sin tur överklagade till Högsta domstolen. Den 22 februari 2001 fattade denna domstol ett beslut som var negativt för vittnena och som var grundat på juridiska formaliteter. Som skäl för utslaget angav Högsta domstolen att landets grundlag kräver att religiösa samfund inregistreras under offentlig rätt enligt riktlinjerna i en lag om inregistrering av religiösa organisationer. Problemet är att någon sådan lag ännu inte existerar. Rätten beslutade därför att det inte går att inregistrera Jehovas vittnen som ett religiöst samfund så länge denna lag inte finns. Ändå är 15 andra  organisationer av religiös karaktär redan lagligen inregistrerade i Georgien.

Som en reaktion på Högsta domstolens utslag sade Georgiens justitieminister, Michail Saakasjvili, i en TV-intervju: ”Från juridisk ståndpunkt sett är beslutet mycket tvivelaktigt. Jag tycker inte att det är någon lyckad del av Högsta domstolens historia.” Zurab Adeisjvili, ordförande för ett utskott som handhar lagfrågor, sade till Keston News Service att han var ”mycket bekymrad” över utslaget, eftersom ”det uppmuntrar extremistgrupper inom [Georgiska ortodoxa] kyrkan att förtrycka religiösa minoriteter”. Tråkigt nog visade sig Adeisjvilis oro vara berättigad, och redan några dagar efter Högsta domstolens beslut fortsatte våldet mot Jehovas vittnen. Under år 2001 angreps Jehovas vittnen av mobb, polis och ortodoxa präster den 27 februari, 5 mars, 6 mars, 27 mars, 1 april, 7 april, 29 april, 30 april, 7 maj, 20 maj, 8 juni, 17 juni, 11 juli, 12 augusti, 28 september och 30 september. Och våldet bara fortsätter.

Den nya vågen av förföljelse fick Högsta domstolen att ta det ovanliga steget att göra ett officiellt förtydligande av sitt utslag. Det löd: ”Olyckligtvis har allmänheten misstolkat det faktum att Högsta domstolen har annullerat inregistreringen av sammanslutningen av Jehovas vittnen. ... Att rätten annullerade svarandens inregistrering som juridiskt organ under privaträtt betyder inte att den begränsade eller kränkte deras tankefrihet, samvetsfrihet eller religionsfrihet, varken direkt eller indirekt. Beslutet begränsade inte deras rätt att byta religion, som individer eller grupp, offentligt eller privat. ... Domstolens utslag har inte begränsat svarandens rätt att ta emot och sprida sina upplysningar och uppfattningar. Det begränsade inte deras rätt att hålla fredliga möten.”

Tusentals georgier protesterar mot förföljelsen

Högsta domstolens uttalande tycks inte ha påverkat dem som är skyldiga till övergreppen,  men det är uppmuntrande att se att tusentals andra georgier redan har fördömt förföljelsen. Den 8 januari 2001 började Jehovas vittnen samla in namnunderskrifter från sådana som krävde att medborgarna skulle skyddas mot pöbelangrepp och att de som gjort sig skyldiga till sådant våld skulle åtalas. Inom två veckor hade 133 375 vuxna medborgare över hela landet skrivit på listan. Eftersom det bara finns 15 000 Jehovas vittnen i Georgien, var de flesta som skrivit på troligen medlemmar av Georgiska ortodoxa kyrkan. Men den 22 januari 2001 försvann namnlistan. Hur gick det till?

Jo, den dagen skulle namnlistan offentliggöras vid en presskonferens som hölls hos Georgiens ombudsman, Nana Devdariani. Men mitt under konferensen rusade Vasili Mkalavisjvili och tio andra personer in i lokalen för att roffa åt sig namnlistan, som bestod av 14 band. En representant för institutet för fred och demokrati i Kaukasien försökte skydda listan, men överfölls av inkräktarna. Medan Mkalavisjvili skrek ut förbannelser och skymford, lyckades hans anhängare slita åt sig 12 av banden från de ansvariga för konferensen och försvann sedan från platsen. En utländsk diplomat som bevittnade händelsen utropade: ”Det här är helt otroligt!” Den 6 februari fick Jehovas vittnen lyckligtvis tillbaka namnlistan, och den 13 februari 2001 kunde de överlämna den till Georgiens president.

”Alla trakasserier ... kommer att beivras”

Jehovas vittnen i Georgien och världen över hoppas att president Eduard Sjevardnadze skall agera enligt kraven i namnlistan, eftersom han upprepade gånger har fördömt förföljelsen av Jehovas vittnen. Den 18 oktober 1999 beskrev han angreppen mot Jehovas vittnen som ”pogromer” och sade att de var ”oacceptabla”. Den 20 oktober 2000 skrev han följande i ett brev till en medlem av Jehovas vittnens styrande krets: ”Vi kommer att göra vårt bästa för att få bukt med våldet.” Han skrev vidare: ”Jag försäkrar er om att de georgiska myndigheterna kommer att vara orubbligt engagerade i att skydda mänskliga rättigheter och samvetsfriheten.” Och den 2 november 2000 skrev president Sjevardnadze följande till den amerikanska kommissionen för säkerhet och samarbete i Europa (CSCE): ”Denna fråga [om religiösa minoriteters ställning i Georgien] har också varit en orsak till betydande oro bland vårt folk och i regeringen.” Han försäkrade kommissionen: ”Alla trakasserier och våldshandlingar kommer att beivras, och förövarna kommer att ställas till svars.”

Människor i Europa och andra delar av världen följer bekymrat det som händer i Georgien och hoppas att president Sjevardnadze snart skall omsätta sina ord i handling. Under tiden håller Jehovas vittnen över hela världen ut i bön för sina modiga medtroende i Georgien som fortsätter att tjäna Jehova under svår förföljelse. (Psalm 109:3, 4; Ordspråken 15:29)

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 24]

”Alla trakasserier och våldshandlingar kommer att beivras, och förövarna kommer att ställas till svars.” – Georgiens president, Eduard Sjevardnadze, den 2 november 2000

[Infälld text på sidan 24]

”Vi hoppas på en lösning på det här problemet [våldet mot religiösa minoriteter] och att alla religiösa grupper i Georgien oinskränkt skall kunna ge uttryck åt det de tror på.” – David Soumbadze, ambassadråd vid Georgiens ambassad i Washington D.C., den 3 juli 2001

[Ruta/Bild på sidan 20]

PÖBELVÄLDET FORTSÄTTER

På grund av att de georgiska myndigheterna har underlåtit att ställa dem som har angripit Jehovas vittnen inför rätta har vittnena utsatts för ytterligare förföljelse.

Den 22 januari 2001 blev 70 Jehovas vittnen som var med vid ett religiöst möte i området Svanetis Ubani i Tbilisi överfallna av den före detta ortodoxa prästen Vasili Mkalavisjvili och hans pöbelhop. Angriparna slog och sparkade vittnena och misshandlade dem med stora trä- och järnkors. En av dem slog ett vittne så hårt i huvudet med ett stort träkors att tvärbjälken bröts av. Några vittnen släpades in i ett mörkt rum där de misshandlades. Angriparna tvingade äldre Jehovas vittnen att löpa gatlopp medan de slog dem med knytnävarna och stora kors. Två män satte efter en hjälplös 14-årig pojke och slog och sparkade honom. En angripare i 30-årsåldern sprang efter en 12-årig pojke och drämde en stor bibel i huvudet på honom. Ett vittne försökte springa ut ur huset för att tillkalla polis, men upptäcktes. Mobben slog honom gång på gång i ansiktet tills munnen blev full av blod och han började kräkas. Till sist skingrades den skoningslösa pöbelhopen. Angriparna har fortfarande inte blivit straffade.

Den 30 april 2001 avbröt Mkalavisjvilis anhängare återigen ett religiöst möte för samma församling av Jehovas vittnen. De släpade ut vittnena och slog dem med spikklubbor. Ett vittne, Tamaz, skadades svårt – spikarna rispade upp högerarmen och hans vänstra hand, fot och kind, och i huvudet fick han ett djupt sår som fick sys med fem stygn. Pöbelhopen sökte igenom huset och slog sönder möblerna, den elektriska utrustningen och fönstren. Sedan gjorde de ett stort bokbål av Jehovas vittnens litteratur. I en officiell skrivelse av den 7 juni 2001 till Georgiens inrikesminister, Kacha Targamadze, och till riksåklagaren, Gia Mepharisjvili, begärde Human Rights Watch att få information om vad man har gjort för att åtala gärningsmännen bakom det här och andra nyligen genomförda angrepp. Men hittills har ingen av förövarna ställts inför rätta.

[Ruta på sidan 21]

POLISENS DELAKTIGHET

Den 16 september 2000 satte poliser från staden Marneuli upp vägspärrar för att hindra 19 bussar med Jehovas vittnen från att komma fram till en sammankomstplats. Vid en av vägspärrarna kastade en grupp angripare stenar på bussarna, och en av passagerarna träffades i huvudet. Många släpades ut ur bussarna och blev slagna, och andra blev rånade. Samtidigt lämnade polisen fri passage för flera bussar med Mkalavisjvilis anhang, som hade bestämt sig för att förstöra sammankomstplatsen. Mobben brände ett och ett halvt ton religiös litteratur. Flera poliser deltog i misshandeln av vittnena.

Enligt kaukasiska pressuppgifter kommer inrikesministern att utreda detta angrepp och vidta ”lämpliga åtgärder”. Det finns tydliga, juridiska grunder för att väcka åtal mot förövarna. Artikel 25 i Georgiens författning garanterar nämligen alla människors rätt att hålla offentliga möten. Ändå har man inte ställt någon av gärningsmännen inför rätta. Fem månader efter det här pöbelangreppet rapporterade Keston News Service att ett juridiskt ombud för Guram Sjaradze, som är ledare för den politiska rörelsen ”Georgien framför allt!”, har medgett att Sjaradze fick myndigheterna i Marneuli och Zugdidi att hindra Jehovas vittnen från att hålla två sammankomster.

[Ruta på sidan 21]

GEORGIENS FÖRFATTNING GARANTERAR SKYDD

Följande avsnitt i Georgiens grundlag av den 24 augusti 1995 garanterar religionsfrihet och skydd mot brutala angrepp:

Artikel 17:1) Envars heder och anseende får ej kränkas. 2) Det är förbjudet att utöva tortyr eller omänsklig, grym eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 19:1) Envar har rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet och trosfrid. 2) Ingen får utsättas för förföljelse på grund av åsikt, övertygelse eller religion.

Artikel 24:1) Envar har rätt att utan ingripanden ta emot och sprida upplysningar och ge uttryck åt och sprida sina åsikter i tal, skrift eller annan form.

Artikel 25:1) Envar som inte bär vapen, undantaget anställda inom de väpnade styrkorna, polisväsendet och säkerhetstjänsten, har rätt att utan tillstånd hålla offentliga möten inomhus eller utomhus.

[Ruta på sidan 22]

VÄRLDEN FÖLJER HÄNDELSEUTVECKLINGEN

Vad anser världssamfundet om att Georgien underlåter att hejda förföljelsen av Jehovas vittnen?

USA:s och Storbritanniens regeringar gjorde följande gemensamma uttalande: ”Ett möte som hölls av Jehovas vittnen blev avbrutet, ett stort antal personer blev utsatta för svår misshandel, och ytterligare andra vägrades tillträde till mötet. Detta och andra illdåd som på senare tid har begåtts mot dem som i Georgien utnyttjar sin rätt att fritt utöva sin religion oroar verkligen USA:s och Storbritanniens ambassader. ... Vi uppmanar Georgiens regering att utreda dessa allvarliga händelser och att omgående garantera att alla människors religiösa rättigheter respekteras.”

Ursula Schleicher, som är ordförande för delegationen till det parlamentariska utskottet för samarbete mellan EU och Georgien, sade: ”På Europaparlamentets delegations vägnar uttrycker jag bestörtning över de senaste av de våldsamma överfallen mot journalister, människorättsaktivister och Jehovas vittnen. ... En sådan här handling uppfattar jag som en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna, som Georgien har förbundit sig att följa genom att underteckna den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.”

Amerikanska kommissionen för säkerhet och samarbete i Europa (CSCE) skrev följande till president Sjevardnadze om pöbelvåldet mot Jehovas vittnen: ”De senaste händelserna är verkligen oroväckande, och vi befarar att situationen i Georgien håller på att urarta. Om ingenting görs, kommer det att uppmuntra dem som manar till våld mot religiösa minoriteter att fortsätta sin framfart. Vår förhoppning är att ni, i egenskap av statsöverhuvud, föregår med gott exempel för allmänheten och de styrande i Georgien genom att förmedla två kraftfulla och tydliga budskap: vad man än tycker om andra religioner är alla former av våld mot utövarna av dem förbjudna; och att de som inlåter sig i sådana våldsamheter – i synnerhet poliser som understöder eller rentav deltar i dessa skandalösa handlingar – kommer att ställas till svars.” Brevet var undertecknat av sju amerikanska kongressledamöter.

Christopher H. Smith, amerikansk kongressledamot och CSCE:s vice ordförande, sade: ”Varför värnar man inte om religionsfrihet och mänskliga rättigheter i Georgien, som man har sagt att man skall göra? ... Att bränna litteratur är helt i strid med Helsingforsöverenskommelsen och får några av oss i kommissionen att påminna sig bokbålen under nazisttiden.”

Chefen för Human Rights Watch i Europa och Centralasien skrev följande: ”Human Rights Watch fruktar att våldet kan komma att fortsätta, då Georgiens regering har underlåtit att åtala dem som ligger bakom tidigare angrepp mot religiösa minoriteter. Vi vädjar till er: kräv omgående att man upphör med angreppen och ställ de ansvariga inför rätta.”

Världen följer händelseutvecklingen. Kommer Georgien att leva upp till sina internationella åtaganden? Landets anseende står på spel.

[Ruta på sidan 23]

EN VÄDJAN TILL EUROPADOMSTOLEN

I en framställan till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna begärde Jehovas vittnen den 29 juni 2001 att domstolen skulle ingripa mot de georgiska myndigheternas passiva förhållningssätt. Tre dagar senare svarade Europadomstolen. Inskrivningsdomaren förklarade att domstolens ordförande var av uppfattningen att detta fall ”bör prioriteras”.

[Karta på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

RYSSLAND

GEORGIEN

SVARTA HAVET

TURKIET

[Bild på sidan 18]

13 MAJ 2001: Familjen Sjamojan miste sin bostad, när en mordbrännare satte eld på deras hus

[Bild på sidan 18]

17 JUNI 2001: Giorgi Baghisjvili misshandlades, när han var med vid ett av Jehovas vittnens möten

[Bild på sidan 19]

11 JULI 2001: David Salaridze blev slagen i huvudet med en knölpåk och fick ta emot slag i sidan och på ryggen, när han var med vid ett av Jehovas vittnens möten

[Bild på sidan 23]

28 JUNI 2000: Mordbrännare förstörde Jehovas vittnens litteraturdepå i Tbilisi

[Bild på sidan 23]

16 AUGUSTI 2000: Warren Shewfelt, ett Jehovas vittne från Canada, blev i Gldani-Nadzaladevis rättssal överfallen av en anhängare till Mkalavisjvili

[Bildkälla på sidan 24]

AP Photo/Shakh Aivazov