Äktenskapet skall vara en bestående förening

AV MÅNGA filmer att döma är äktenskapet ett åtråvärt mål. När mannen och kvinnan har funnit varandra, gifter de sig och lever lyckliga i alla sina dagar. Det är där det brukar sluta i filmens värld.

I verkligheten är bröllopet inte något slut, utan en början på ett nytt liv tillsammans. Och förhoppningsvis är det som det sägs i Predikaren 7:8: ”Bättre är slutet ... på en sak än dess början.”

En bestående förening

Det är viktigt att tänka långsiktigt. För att ett äktenskap skall bli bestående och vara tillfredsställande måste det ha en stadig grund. Annars kan påfrestningarna bli mycket större efter bröllopet än före. Kristna kan inte gifta sig med inställningen: ”Om det inte fungerar, kan jag ju alltid skilja mig.” Nej, äktenskapet skall betraktas som en bestående förening.

Jesus visade att äktenskapet skall vara bestående, då han besvarade en fråga om riktigheten i skilsmässa. Han sade: ”Har ni inte läst att ... [Gud] som skapade dem från början gjorde dem till mankön och kvinnkön och sade: ’Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor och skall hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött’? Så är de då inte längre två, utan ett kött. Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” (Matteus 19:4–6)

Efter bröllopet

Det har med rätta sagts att äktenskapet är det näst viktigaste i en kristens liv och att endast hans eller hennes överlämnande åt Gud är viktigare. Överlämnandet binder en kristen till Skaparen för alltid, och det görs allmänt känt genom dopet. Äktenskapet är ett offentligt löfte som binder två personer till varandra – för alltid. Det är otänkbart att ha några betydande förbehåll när man överlämnar sig åt Gud eller ingår ett äktenskap. Alla som funderar på att gifta sig bör därför noga undersöka den blivande partnerns tro, mål, inställning och personlighet.

Det är viktigt att vara vänlig, omtänksam och samarbetsvillig när man förbereder för bröllopet. Men för att äktenskapet skall bli lyckat är det ännu viktigare att visa sådana  egenskaper efteråt. De nygifta är förälskade, men efter bröllopet måste de tänka på att kärleken inte ”söker ... sina egna intressen”. ”Kärleken tryter aldrig”, när man visar den varje dag, år efter år. (1 Korinthierna 13:5, 8) När kärleken består, är det lättare att visa sådana egenskaper som långmodighet, omtänksamhet, godhet, mildhet och självbehärskning – Guds andes frukt. De här egenskaperna är nödvändiga för ett lyckligt äktenskap. (Galaterna 5:22, 23)

Svårigheten ligger i att fortsätta att visa sådana egenskaper efter bröllopet. Hemligheten med att framgångsrikt göra det är: Älska din äktenskapspartner och var villig att göra uppoffringar.

Jesus sade att det största budet är att älska Jehova och att det näst största budet är: ”Älska din nästa som dig själv.” (Matteus 22:39) Äktenskapspartnern är den närmaste nästan man har, eftersom ett äktenskap förenar två människor mer än något annat.

 Men en rent fysisk förening är i sig själv ingen garanti för känslomässig harmoni. Föreningen av två kroppar är inte alltid föreningen av två sinnen. För att det sexuella umgänget skall ge största möjliga tillfredsställelse måste föreningen vara mer än bara fysisk – den måste också gälla känslor och tankar. I de flesta fall är uppoffringar det pris man måste betala för att äktenskapet skall bli lyckligt. Men vem skall uppoffra sig? Mannen? Hustrun?

Visa kärlek och ära

Guds ord uppmanar oss att ”ta ledningen i att bevisa varandra ära”. (Romarna 12:10) Om du kan, uppoffra dig innan din äktenskapspartner ber dig om det. Trots allt är det så att om man måste be om något många gånger, har det redan förlorat en del av sitt värde. I stället bör äkta makar göra det till en vana att ta initiativet till att visa varandra ära.

Mannen är till exempel befalld att visa sin hustru ”ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, ... för att ... [hans] böner inte skall förhindras”. (1 Petrus 3:7) Om mannen inte visar sin hustru ära, kan hans böner till Gud påverkas negativt. Vad innebär det då att ära sin hustru? Det innebär att ta hänsyn till henne vid alla tillfällen, att lyssna till hennes åsikter och att ofta låta henne välja i olika situationer. Och hustrun kan ära sin man på liknande sätt när hon anstränger sig för att vara en samarbetsvillig och hjälpsam vän. (1 Moseboken 21:12; Ordspråken 31:10–31)

Guds ord, Bibeln, säger: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt, alldeles som Kristus också gör med församlingen.” Hur stor kärlek hade Kristus till sina efterföljare? Han var villig att dö för dem. Det sägs också i Bibeln: ”Må ... var och en av er [män] individuellt så älska sin hustru som han älskar sig själv.” (Efesierna 5:28–33) Och Bibeln uppmanar hustrur att älska sina män, ”i det de underordnar sig sina egna män, så att Guds ord inte må bli skymfat”. (Titus 2:4, 5)

Räkna med misstag

Eftersom alla människor är ofullkomliga, gör de misstag. (Romarna 3:23; 5:12; 1 Johannes 1:8–10) Men i stället för att göra en stor sak av misstagen, lyd det bibliska rådet: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.” (1 Petrus 4:8) Mindre misstag hanterar man bäst genom att ha överseende med dem och låta bli att älta dem. Samma princip kan även tillämpas på allvarligare misstag. I Kolosserna 3:12–14 sägs det: ”Klä er alltså såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.”

Hur ofta skall vi förlåta vår äktenskapspartners fel och brister? Petrus frågade Jesus: ”’Herre, hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?’ Jesus sade till honom: ’Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.’” (Matteus 18:21, 22) Med tanke på att det Jesus sade gällde människor som inte var gifta med varandra, förstår vi att det behövs desto mer förlåtelse inom äktenskapet!

Äktenskapet som institution har blivit ifrågasatt under senare tid, men på lång sikt kommer det att bestå, eftersom det instiftades av Gud, och allt som han föreskriver är ”mycket gott”. (1 Moseboken 1:31) Äktenskapet kommer aldrig att bli omodernt. Och det kan bli lyckligt, särskilt för dem som respekterar och håller fast vid Guds bud. Men frågan är: Kommer mannen och hustrun att hålla fast vid löftet att älska varandra i nöd och lust som de gav när de gifte sig? Det kan vara en utmaning, och du kan få kämpa för att avgå med seger. Men resultatet kommer att vara värt ansträngningen!

[Ruta på sidan 10]

SKILSMÄSSA OCH SEPARATION

Gud, äktenskapets instiftare, avsåg att äktenskapet skulle vara en bestående förening. Men finns det några bibelenliga skäl för en individ att skilja sig från sin äktenskapspartner – och finns det något skäl som skulle göra det möjligt att gifta om sig? Jesus behandlade den här frågan genom att förklara: ”Jag säger er att vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” (Matteus 19:9) Sexuell otrohet är den enda grunden för skilsmässa som ger den oskyldiga parten möjlighet att gifta om sig.

Dessutom har vi orden i 1 Korinthierna 7:10–16. De ger rum för en separation, även om mannen och hustrun där uppmuntras att stanna kvar hos varandra. En del som verkligen har försökt att hålla ihop äktenskapet känner att de inte har något annat val än att flytta ifrån sin partner. Vad kan vara godtagbara bibliska orsaker till en sådan åtgärd?

En orsak är vägran att bidra till försörjningen. När en man gifter sig, tar han på sig ansvaret att försörja sin hustru och sina barn. Den man som vägrar att sörja för de grundläggande materiella behoven har ”förnekat tron och är värre än en som är utan tro”. (1 Timoteus 5:8) En separation är därför möjlig.

En annan orsak är grov fysisk misshandel. Om en äkta man misshandlar sin hustru fysiskt, skulle hustrun alltså kunna flytta ifrån honom. (Galaterna 5:19–21; Titus 1:7) ”Den som älskar våld, honom hatar ... [Guds] själ sannerligen.” (Psalm 11:5)

Ytterligare en orsak är allvarlig fara för ens andliga hälsa – ens förhållande till Gud. Somliga kristna har ansett det nödvändigt att flytta ifrån sin partner när dennes motstånd, som kanske har inneburit fysiskt tvång, har äventyrat andligheten och har gjort det omöjligt att utöva sann tillbedjan. * (Matteus 22:37; Apostlagärningarna 5:27–32)

Om man väljer att ta ut skilsmässa under sådana här omständigheter, är man inte fri att ingå ett nytt äktenskap. Den enda berättigade grunden för skilsmässa som enligt Bibeln ger rum för omgifte är äktenskapsbrott eller ”otukt”. (Matteus 5:32)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Äktenskapet skall betraktas som en bestående förening

[Bild på sidan 10]

Jesus sade att vi skall förlåta ”sjuttiosju gånger”