Kean – bergens pajas

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ NYA ZEELAND

KEAN är en papegoja som lever i Nya Zeelands bergstrakter. Med sitt lekfulla sätt och sina pajaskonster har den roat och glatt många – och irriterat en del.

Om du har vandrat en hel dag uppe bland bergen, är det med trötta steg du närmar dig någon av fjällstugorna, och efter en rejäl måltid vill du inget hellre än att krypa till kojs. Kruxet är bara att en familj keor har andra planer. De slår sig ner på stugan och ser att det räfflade plåttaket är perfekt för att åka kana. Våldsamt roligt! Ljudet av klorna som gnisslar mot plåten är som musik för dem. Det är så kul att de måste skrika högt av glädje när de rutschar i väg. Sedan krånglar de sig tillbaka upp igen med flaxande vingslag och upprepar samma högljudda procedur.

Men för leksugna keor kan till och med detta roliga bli tråkigt. Då får man finna på nya sätt att roa sig. Härnäst skjutsar de i väg stenar nerför taket och följer sedan själva efter, hela tiden gällt skrikande. För att se hur stugans invånare reagerar hänger de i klorna och stirrar in genom fönstret. De verkar nästan tro att den stackars vandraren njuter av den här ”tak-showen”. Men innan du fäller något  omdöme om denna papegoja, huruvida den förtjänar att kallas pajas eller inte, skall vi lära oss lite mer om den.

Kean har fått sitt namn efter sitt hesa flyktläte – kii-a. Den hör hemma på Nya Zeeland och förekommer endast bland bergen på Sydön. Den lever i högt belägna skogar, ända upp till trädgränsen, och livnär sig huvudsakligen av bär och skott.

Kean är en kraftigt byggd fågel – hanen väger hela 1,2 kilo och är upp till 50 centimeter lång. Fjäderdräkten är grönaktig, men trots att den smälter väl in i omgivningen är den en fågel som märks. Dess orädda uppträdande, karakteristiska läten, storlek och röda vingundersidor skiljer den från den övriga fågelstammen.

Keor drar nytta av bergens växlande vindar och utför ofta diverse luftkonster. Det är verkligen en syn att få se dessa fåglar glida fram genom trånga bergspass där de jagar och parerar varandra. De anses vara en av världens mest intelligenta fåglar. Kanhända är det denna intelligens som ger dem deras skämtlynne.

Deras lekfullhet

Deras busiga beteende tillhör deras natur. Med sin omättliga nyfikenhet undersöker de allting i sin närhet, särskilt det som är nytt eller ovanligt. Förutom att använda synen prövar och undersöker de föremål med sin kraftiga näbb tills de antingen tappar intresset eller förstör dem.

Vid en järnvägsstation som låg vid ett bergspass sågs en kea undersöka två fulla mjölkkannor som stod på perrongen. Den företagsamma fågeln fick av locket på en av kannorna och dök ner med huvudet för en slurk. Någon sjasade i väg den, och en metallstång riggades upp för att hålla locken på plats. Utan att låta sig avskräckas återvände kean, undersökte ”säkerhetsanordningen” i ett par minuter och avlägsnade sedan stången smidigt med näbbspetsen, varefter den fräckt slängde av locket och tog sig en klunk. De är ena förtjusande skojare!

Keor och tältare

Tältare som håller sig nära sin utrustning och kan skydda den blir hänförda över dessa fåglars komiska upptåg. Om du däremot inte har uppsikt över tältplatsen, kan keorna orsaka näst intill otrolig skada. Med sina kraftiga näbbar kan de riva ett tält i trasor. Helt plötsligt kan det enda som återstår av din sovsäck vara en massa utspridda dun.

Allt som är runt är perfekt att rulla ner för närmaste sluttning. Allt som glimmar värderas högt och konfiskeras genast. Skosnören är synnerligen roliga att leka med. Att plocka upp föremål och släppa dem från hög höjd är också mycket uppskattat (av keorna). Det verkar nästan som om de tycker om att se när sakerna faller till marken.

De flesta som har möjlighet att beskåda kean blir fästa vid den här fågeln, som helt oavsiktligt kan konsten att spexa och underhålla. Med tanke på deras upptåg är det inte alls konstigt att de har kallats Nya Zeelands flygande apor.

Keor och skidåkare

Keor samlas gärna där det finns ”publik”, till exempel vid skidanläggningar. Den så kallade bergens pajas betraktas nu som en extra turistattraktion för skidåkarna. Det verkar som om fåglarna vill vara med om det roliga. De följer efter skidåkarna med hopp och skutt. De älskar att  kana nerför skidbackarna, och precis som skidåkarna saktar farten genom att ploga med skidorna, ställer keorna sina fötter som ett V när de vill bromsa. Det är som om kean fräckt vill påminna oss människor om att vi faktiskt inte har ensamrätt att leka på snön.

Deras förkärlek för bus och upptåg skapar allt från mindre obehag till smärre förödelser. De som driver skidanläggningar är tvungna att göra all utrustning ”kea-säker” – täcka över eller innesluta viktiga maskiner och redskap. Man måste till och med ersätta linor med vajrar. Någon kea-säker soptunna har ännu inte uppfunnits. Skidåkare gör väl i att vidta några enkla säkerhetsåtgärder för att skydda sina tillhörigheter mot dessa rara små gynnare. Om du till exempel lämnar din kamera obevakad, blir den snart en ny leksak för kean.

Skidåkare måste skydda sina bilar genom att täcka över dem med lämpliga nät. Varför det? Det verkar vara ett absolut måste för kean att testa alla bilars kvalitet och hållbarhet. En favorit är att demolera vindrutetorkare och gummilister och att spräcka baklyktor. Om man inte har vevat upp alla rutor, tar sig vandalerna in i bilen. De sätter sig på bilen och skriker glatt medan de systematiskt förstör allt som går att förstöra. Det är av goda skäl som keorna har kallats Nya Zeelands enda fridlysta gatugäng.

Vid byggplatser

En annan perfekt plats för keornas upptåg är byggplatser uppe bland bergen. När en ny fjällstuga byggdes längs en av Nya Zeelands berömda vandringsleder, blev traktens keor väldigt intresserade. En började stjäla spik. Medan den förtvivlade snickaren jagade i väg tjuven, stal en annan kea hans cigaretter. När den orädda fågeln slet sönder tobaken och papperet, gav hans kamrater sitt bifall genom hesa gallskrik. Kean är mer nyfiken och orädd än någon annan fågel. Så fort keorna får syn på människor inom sina domäner, flockas de runt dem och följer efter dem, som om de var rädda för att människorna skulle stjäla från dem.

De bara måste prova och undersöka allt som finns runt omkring dem. Upptåg som den tillfällige iakttagaren underhålls av är outhärdliga för dem som lever med dessa fåglar dag ut och dag in. Det råder ett konstant hat-kärleks-förhållande till kean. Ingen kan emellertid förneka att det är pigga och vänskapliga fåglar. Kean är fridlyst över hela landet och kallas bergens första medborgare.

Bergens pajas

Om du någon gång stöter på dessa leksugna, intelligenta fåglar, kommer du säkert att instämma i beskrivningen ”bergens pajas”. De tycker om alla som vågar sig in i deras värld, vilket de visar genom sitt spexande. Det är ett nöje att få bevittna deras livslust och lekfulla påhittighet.

Deras intuitiva, glada och ofta busiga beteende påminner oss om att de är en del av den skapelse som Jehova – den lycklige Guden – har frambringat. (1 Timoteus 1:11)

[Bild på sidan 19]

En kea går lös på ett paraply

[Bild på sidan 20]

En bil under attack

[Bildkälla på sidan 18]

Med tillstånd av Willowbank Wildlife Reserve, Christchurch, Nya Zeeland