Grekland stöder religiösa rättigheter

FÖRRA ÅRET GAV den grekiska staten för första gången Jehovas vittnen tillstånd att använda en av landets främsta idrottsanläggningar för en stor sammankomst. Det handlar om den olympiska sporthallen, en inomhusarena med omkring 20 000 sittplatser. Denna luftkonditionerade hall är en del av det stora komplex som kommer att användas under OS i Athen 2004.

Åren 1963 och 1988 gjorde Jehovas vittnen anordningar för att använda stora idrottsanläggningar i Athen för sina sammankomster. Men vid båda dessa tillfällen gav myndigheterna vika för grekisk-ortodoxa kyrkans hot och tillät inte Jehovas vittnen att använda dessa anläggningar.

En oväntad utgång

I februari 2001 ansökte vittnena om att få använda den olympiska sporthallen – en av de få inomhusarenor som kan rymma tillräckligt många åhörare. Men de undrade om historien skulle upprepa sig. Som väntat var myndigheterna till en början negativt inställda.

Genast kontaktade man höga myndighetspersoner som hade rykte om sig att vara rättvisa och fördomsfria. Skulle de värna om den grundlagsenliga rätten att utöva gudsdyrkan och hålla fridsamma sammankomster? Skulle de våga stå emot kyrkans påtryckningar? Det gjorde de, och ett nytt beslut ogiltigförklarade det tidigare avslaget. Nu kunde vittnena  fastställa tiden för sin sammankomst till 27–29 juli 2001.

Samtidigt fick vittnena klartecken att använda en annan statlig inomhusarena – Palais de Sport – i Thessaloniki.

Kraftiga påtryckningar misslyckas

Sammankomsten i Athen närmade sig, men det fanns en rad frågetecken: Skulle myndigheterna stå fast vid sitt åtagande trots det ortodoxa prästerskapets påtryckningar? Och skulle vittnena få hålla sin sammankomst utan att laglösa grupper störde?

Ortodoxa kyrkan tog till sitt gamla knep och försökte använda sitt inflytande för att upplösa sammankomsten. TV-stationer avslöjade att ortodoxa präster hade krävt att inget fick nämnas om sammankomsten. Men kyrkans ansträngningar visade sig till slut vara fruktlösa.

Ortodoxa kyrkan hade ironiskt nog anklagat Jehovas vittnen för att vara en hemlig religion. Nu var det kyrkan som försökte undanhålla allmänheten information om vad som försiggick i sporthallen. Lyckligtvis lät sig mediernas modiga nyhetsbevakare inte påverkas av prästernas påtryckningar, utan gjorde omfattande och objektiva reportage om sammankomsten.

Dessutom passade tusentals sammankomstdeltagare på att informera allmänheten om sammankomsten och om sin tro. Överallt där de befann sig kändes de igen på sina gula sammankomstmärken. Många som inte var Jehovas vittnen inbjöds till sammankomsten och kom också, och sista dagen var 15 760 närvarande i sporthallen. Under de två sista veckosluten i juli var sammanlagt 13 173 närvarande vid sammankomsterna i Palais de Sport i Thessaloniki.

Många blev imponerade

När 2 604 frivilliga – alla Jehovas vittnen – strömmade in i sporthallen för att städa, måla och förbereda inför sammankomsten, sade föreståndarna för hallen: ”Vi kom hit för att med egna ögon se något som aldrig har inträffat här.” En person sade: ”Ni borde använda den här hallen varje år och ge den en fullständig översyn.”

Andreas Vardakis, sporthallens presschef, var imponerad. ”Ni har förskönat den här hallen”, sade han. ”Vi har personal som sköter underhållsarbetet. Men det var ert arbete som gjorde den här sammankomsten till en succé.”

Efter det att en polischef insett att han inte behövde skicka några poliser för att övervaka den fridsamma skaran, sade han: ”Jag har aldrig sett sådan artighet och ordning!”

En av sammankomstens höjdpunkter

I det avslutande talet förklarades det att den grekiska staten hade erkänt Jehovas vittnen som ”en känd religion”. Dessutom hade man officiellt erkänt Jehovas vittnens avdelningskontor i Athen. Myndigheterna skrev bland annat:

”De kristna Jehovas vittnen betraktas av staten som en känd religion ... med alla därtill hörande rättigheter. Ovannämnda artikel i författningen värnar om rätten att fritt utöva sin religion och friheten för varje religiös sammanslutning eller sammankomst att avgöra hur administrativa och organisatoriska göromål skall handhas. Det kan utan tvekan sägas att denna rätt omfattar fastigheterna och lokalerna i Marousi ... [Jehovas vittnens avdelningskontor som] en helig plats, helgad åt tillbedjan av Gud. Sådana lokaler kallas Betel, dvs. ’Guds hus’.”

Jehovas vittnen är, liksom alla andra som ivrar för religionsfrihet, tacksamma för denna utveckling. De ber att de kristna, som ett resultat av detta, skall kunna fortsätta att leva ”ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar”. (1 Timoteus 2:1, 2)

[Bilder på sidan 10]

Jehovas vittnen samlade i den olympiska sporthallen

[Bildkälla]

Harry Bilios