Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad skall jag göra om jag träffar skolkamrater i tjänsten?

Vad skall jag göra om jag träffar skolkamrater i tjänsten?

Ungdomar frågar:

Vad skall jag göra om jag träffar skolkamrater i tjänsten?

”Det var en pina att gå till skolan på måndagarna. Om några av mina vänner hade sett mig, hittade jag på avancerade bortförklaringar. Ibland sade jag att jag hade varit ute och samlat in pengar till labourpartiet.” – James, England.

”I skolan blev jag retad av dem som hade sett mig. Det var väldigt påfrestande.” – Débora, Brasilien.

VARFÖR var de här ungdomarna så rädda att deras vänner skulle se dem? Höll de på med något brottsligt? Nej, tvärtom! De tog del i det viktigaste och mest hederliga arbete som utförs på jorden i dag. De följde Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20)

Enligt en amerikansk gallupundersökning tror över 90 procent av ungdomarna i USA på Gud. Ungefär hälften går i kyrkan varje vecka. Men även om många ungdomar tar del i aktiviteter som kyrkor ordnar, till exempel körsång, är det få som talar om Gud med sina skolkamrater. Men Jehovas vittnen är kända i hela världen för att besöka andra från dörr till dörr och tala om sin tro. Tusentals unga vittnen tar del i den här förkunnarverksamheten.

Om du är ett ungt Jehovas vittne, tar du säkert redan del i det här arbetet. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att du tycker att det är enkelt att göra det. Precis som de ungdomar som citerades i början kanske du är orolig för att träffa på någon skolkamrat när du är ute i tjänsten. En brittisk flicka som heter Jennie sade: ”Det jobbigaste var när någon av mina skolkamrater såg mig finklädd, med kjol och med tjänsteväska i handen – helt annorlunda än i skolan.”

En del kristna ungdomar använder olika knep för att slippa träffa på skolkamrater. Ett ungt vittne som heter Leon säger: ”Jag vet en kille som har en jacka med huva när han är ute i tjänsten, så han kan dra den över huvudet om han träffar på någon av sina skolkamrater.” Andra ungdomar undviker helt enkelt att gå i tjänsten i vissa områden. En tonåring som heter Simon berättar: ”Jag minns att jag bad [till Gud] att vi inte skulle gå i tjänsten på en viss gata, eftersom jag visste att det bodde massor av skolkamrater där.”

Det är normalt att känna sig lite orolig för att träffa på någon man känner när man är ute i tjänsten. Men man kommer att ta skada, om man låter den här rädslan styra en. En tysk flicka som heter Alicia erkänner: ”Min inställning till att predika var så dålig att den påverkade min andlighet negativt.”

Men varför skall man egentligen predika? Och behöver man predika om man tycker att det är jobbigt? Som svar skall vi se varför Gud har sagt att vi måste predika. Sedan skall vi visa hur man med ansträngning och beslutsamhet kan besegra sin rädsla.

Vi måste predika

Till att börja med kan det vara till hjälp att se att det inte är något nytt eller konstigt att berätta om sin tro för andra. Sedan gammalt har män och kvinnor som fruktar Gud gjort det. Vi har till exempel Noa, som är mest känd för att han byggde en enorm ark. (1 Moseboken 6:14–16) Men enligt 2 Petrus 2:5 var han också en ”rättfärdighetens predikare”. Noa kände att han måste varna andra för den ödeläggelse som skulle komma. (Matteus 24:37–39)

Senare var det många av judarna som predikade för icke-judar, trots att de inte hade fått några direkta anvisningar om det. På så sätt fick en kvinna som hette Rut kunskap om Jehova. Hon var tacksam mot sin judiska svärmor, Noomi, och sade: ”Ditt folk kommer att vara mitt folk och din Gud min Gud.” (Rut 1:16) Senare sade kung Salomo att många icke-judar skulle få höra Jehovas ”stora namn” och tillbe i hans tempel. (1 Kungaboken 8:41, 42)

Om nu dessa som tjänade Jehova i gamla tider talade med andra om honom – trots att de inte hade blivit befallda att göra det – bör ju de kristna i dag verkligen känna att de måste predika! Vi har ju fått befallningen att predika de ”goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 24:14) Precis som aposteln Paulus känner vi ett tvång att förkunna de goda nyheterna. (1 Korinthierna 9:16) Vår räddning står på spel. I Romarna 10:9, 10 sägs det: ”Om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, ... skall du bli räddad. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till räddning.”

Var kan man bekänna sin tro offentligt? Även om informellt vittnande har sin plats, är tjänsten från dörr till dörr fortfarande ett av de effektivaste sätten att nå andra. (Apostlagärningarna 5:42; 20:20) Är det ett arbete som man inte behöver ta del i bara därför att man är ung? Knappast. Bibeln ger följande befallning i Psalm 148:12, 13: ”Ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med pojkar. Må de lovprisa Jehovas namn.”

Det svåra med att predika för kompisar

När man är ute i tjänsten, kan det vara pinsamt och nervöst att träffa på någon som går i ens skola. Det är ju bara naturligt att vilja bli accepterad av andra. Ingen vill bli retad eller förolämpad. Och som en flicka som heter Tanya uttryckte det: ”Barnen i skolan kan vara så elaka!” Så du kan helt naturligt undra hur dina skolkamrater kommer att reagera om de ser dig finklädd och med Bibeln i handen. Tråkigt nog är det mycket möjligt att de kommer att reta dig. En brasiliansk pojke som heter Felipe minns: ”Det var en kille i min klass som bodde i vårt hus. Han brukade säga: ’Här kommer du med din bibel igen! Vad har du i portföljen då?’”

Att bli retad på det här sättet är inte roligt. Bibeln berättar för oss att Abrahams son Isak blev retad av sin halvbror Ismael på ett mycket elakt sätt. (1 Moseboken 21:9) Aposteln Paulus tog inte lätt på det. I Galaterna 4:29 kallade han den här behandlingen för förföljelse.

Och Jesus sade att en del skulle vara fientligt inställda mot hans efterföljare. Han sade: ”Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” (Johannes 15:18, 19)

Eftersom du är kristen, måste du alltså vara beredd på att utstå en del förföljelse. (2 Timoteus 3:12) Även om du aldrig har sagt något om Bibeln till dina kompisar, kan en del av dem ändå håna dig bara därför att du inte gör som de, utan uppför dig ordentligt. (1 Petrus 4:4) Men Jesus sade tröstande: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” (Matteus 5:11) Men hur i all världen kan man bli lycklig av att bli retad eller förolämpad? Jo, genom att man vet att man gläder Jehova Guds hjärta! (Ordspråken 27:11) Och genom att behaga Gud kan man bli belönad med evigt liv! (Lukas 10:25–28)

Men lyckligtvis är det inte troligt att alla – eller ens de flesta – av dina skolkamrater kommer att vara elaka om du träffar dem i tjänsten. En brittisk flicka som heter Angela påminner oss: ”När du träffar skolkamrater vid dörren, är de ofta mer rädda än vad du är!” Och en del kan faktiskt vara nyfikna på vad du har att säga. Hur som helst är det många unga kristna som lyckas mycket bra med att vittna för sina skolkamrater. Vår nästa artikel i den här serien kommer att ta upp några metoder man kan använda för att vittna för sina skolkamrater.

[Bild på sidan 21]

Många ungdomar är rädda att de kan träffa på någon skolkamrat när de är ute i tjänsten

[Bild på sidan 23]

Skäms aldrig för din tro bara för att någon retar dig för den