Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Tillfredsställelsen och glädjeämnena

Tillfredsställelsen och glädjeämnena

Tillfredsställelsen och glädjeämnena

”Vad som får mig att fortsätta? Visst kan det vara svårt och tröttande att undervisa, men jag får motivation att fortsätta när jag ser barn som är ivriga att lära sig nya saker och som gör framsteg.” – Leemarys, lärare i New York.

MILJONTALS lärare över hela världen fortsätter att undervisa trots alla utmaningar, motgångar och besvikelser. Och tusentals studenter utbildar sig till lärare, fastän de vet att de kanske inte kommer att få så mycket uppskattning och erkännande. Vad är det som motiverar dem och får dem att kämpa vidare?

Inna, som är lärare i Ryssland, förklarade: ”Det är fantastiskt att träffa sina tidigare elever som vuxna och höra att de har haft användning av det de fick lära sig. Jag blir glad och uppmuntrad när jag hör att de har ljusa minnen från sin skoltid.”

Giuliano, en lärare som citerades tidigare, sade: ”Något av det som ger mest tillfredsställelse är att se att man har lyckats göra eleverna intresserade av ett ämne. Vid ett tillfälle, efter det att jag hade berättat om en historisk händelse, sade några elever: ’Sluta inte. Berätta mer!’ Sådana spontana kommentarer kan lysa upp den gråaste morgon, eftersom man förstår att man har väckt känslor hos eleverna som de inte har upplevt förut. Det är härligt att se hur eleverna skiner upp, när de har förstått något som de har tyckt varit svårt.”

Elena, som är lärare i Italien, sade: ”Jag tycker att det oftast är genom vardagliga saker, elevernas små framsteg, som man får sin belöning – snarare än genom de där fantastiska resultaten som ändå sällan uppnås.”

Connie, som är i 30-årsåldern och bor i Australien, sade: ”Man får verkligen sin belöning, när elever som man hade särskilt bra kontakt med tar sig tid att skriva och tacka för det man har gjort.”

Oscar från Mendoza i Argentina känner likadant: ”När jag möter mina elever på stan eller någon annanstans och de visar uppskattning av det jag har lärt dem, känner jag att det har varit värt allt besvär.” Och Angel från Madrid sade: ”Jag har ägnat en del av mitt liv åt det här fantastiska men svåra yrket. Den största tillfredsställelsen får jag av att se hur mina elever utvecklas som människor, delvis till följd av mina ansträngningar.”

Leemarys, som citerades i inledningen, sade också: ”Lärare måste vara ett släkte för sig. Vi är nog lite galna som tar på oss ett så stort ansvar. Men om man kan hjälpa barn att utvecklas – om det så är tio barn eller bara ett – så har man verkligen lyckats, och det är den bästa känsla som finns. Då trivs man med sitt jobb.”

Har du tackat dina lärare?

Man kan fråga sig själv: ”Har jag någon gång tackat en lärare för den tid, de ansträngningar och det engagemang han har lagt ner på mig eller mitt barn? Eller har jag skickat något uppskattande brev eller kort?” Arthur från Nairobi i Kenya påpekar: ”Även lärare växer när de får beröm. Myndigheter, föräldrar och elever bör sätta stort värde på lärarna och det de utför.”

Läraren och författaren LouAnne Johnson skriver: ”För varje negativt brev jag får om någon lärare får jag hundra som är positiva. Det bekräftar vad jag alltid har trott, nämligen att det finns många fler bra lärare än dåliga.” Många tar hjälp av privatdetektiver för att ”söka upp en lärare som de har haft. Folk vill hitta sina lärare och tacka dem.”

Det är lärarna som lägger den nödvändiga grunden för en individs fortsatta utbildning. Till och med de kunnigaste professorerna vid de mest ansedda universiteten står i tacksamhetsskuld till de lärare som har stimulerat deras önskan att skaffa sig utbildning, kunskap och insikt. Arthur från Nairobi säger: ”Alla höga beslutsfattare inom den offentliga och privata sektorn har någon gång blivit undervisade av lärare.”

Vi bör verkligen vara tacksamma mot dem som har väckt vår nyfikenhet, stimulerat vårt intellekt och våra känslor och som har lärt oss hur man skaffar sig kunskap och insikt!

Men vi bör vara ännu mer tacksamma mot den store Läraren, Jehova Gud, som har inspirerat orden i Ordspråken 2:1–6: ”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina egna bud som en skatt hos dig, så att du med ditt öra ger akt på visheten, för att du må böja ditt hjärta till urskillningen; om du dessutom ropar på själva förståndet och du låter höra din röst för att kalla på själva urskillningen, om du fortsätter att söka därefter som efter silver och du fortsätter att leta därefter som efter gömda skatter, då kommer du att förstå fruktan för Jehova, och kunskap om Gud kommer du att finna. Ty det är Jehova som ger vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.”

Lägg märke till att konjunktionen ”om” förekommer tre gånger i den här tankeväckande texten, vilket visar att ett villkor är inbegripet. Om man är villig att uppfylla det villkoret, kan man alltså finna ”kunskap om Gud”. Det är den bästa utbildning som man kan få!

[Ruta på sidan 13]

En nöjd förälder

En lärare i New York fick följande brev:

”Jag vill tacka dig från djupet av mitt hjärta för allt du har gjort för mina barn. Din omtanke, hjälpsamhet och skicklighet har fått dem att nå längre än de någonsin skulle ha kunnat göra utan din hjälp. Du har fått mig att bli så stolt över mina barn, och det kommer jag aldrig att glömma. Hjärtliga hälsningar, S. B.”

Finns det någon lärare som du skulle kunna uppmuntra?

[Bild på sidan 12]

”Det är härligt att se hur eleverna skiner upp, när de har förstått något.” – GIULIANO, ITALIEN

[Bilder på sidan 13]

”Man får verkligen sin belöning, när elever ... tar sig tid att skriva och tacka för det man har gjort.” – CONNIE, AUSTRALIEN