Ungdomar frågar:

Hur skall jag våga vittna för mina skolkamrater?

”Jag var ute i tjänsten när jag plötsligt träffade en som jag kände. Jag blev helt paralyserad! Den som jag samarbetade med fick hoppa in och tala för mig.” – Alberto.

”Jag visste att en av mina klasskamrater bodde på den här gatan, så jag lät min bror göra alla besök. Efter ett tag tyckte han att det blev lite jobbigt, så han bad mig göra nästa besök. Jag knackade på och – åh nej – det var han! Jag blev så rädd!” – James.

UNGDOMAR tycker ofta att det inte är särskilt häftigt att samtala om religion. Men ungdomar som är sanna kristna uppskattar sitt gudagivna privilegium att berätta om sin tro för andra. Tusentals unga Jehovas vittnen tar därför del i predikandet från dörr till dörr. Men en del som gör det är rädda att de skall träffa på någon skolkamrat. ”Jag blir fortfarande nervös när jag träffar på sådana som jag gick i skolan med”, säger Jennifer, trots att hon gick ut high school för flera år sedan.

Om du är ung och kristen, kanske du ibland känner likadant. Det är förstås ingen som tycker om att bli avvisad, så det är helt normalt att känna sig lite nervös för att samtala om religion med skolkamrater. * Men det finns ingen anledning att bli skräckslagen. Kommer du ihåg den man som Bibeln kallar ”Josef från Arimatea”? Han trodde på det som Jesus lärde.  Men Bibeln beskriver Josef som ”en Jesu lärjunge, men en hemlig av fruktan för judarna”. (Johannes 19:38) Vad skulle du tycka om en vän som ville hålla er vänskap hemlig? (Lukas 12:8, 9) Nej, det är inte överraskande att Gud förväntar att alla kristna skall bekänna sin tro offentligt. (Romarna 10:10) Att bekänna sin tro offentligt innebär att man också talar med ungdomarna i sin skola.

Josef från Arimatea kom över sin rädsla, åtminstone till den grad att han sökte tillstånd att begrava Jesu kropp. Hur kan du komma över din rädsla?

Utveckla en önskan att förkunna ivrigt

Aposteln Paulus var absolut inte blyg för att förkunna de goda nyheterna för andra. I Romarna 1:15 säger han att han är ivrig att förkunna Bibelns budskap. Varför var han så ivrig? Han säger följande i vers 16: ”Jag skäms nämligen inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till räddning för var och en som tror.” Hur är det då med dig? Har du verkligen prövat dig fram till vad sanningen är? (Romarna 12:2) Är du övertygad om att Bibelns budskap är ”Guds kraft till räddning”?

Att bara vara med vid möten tillsammans med sina föräldrar räcker inte. En flicka som heter Deborah säger: ”Det är lätt att man bara är med vid mötena, för att ens föräldrar säger att man skall vara det. Men när andra frågade mig om Bibeln visste jag inte hur jag skulle svara.” En annan flicka som heter Mi Young instämmer och säger: ”Vi måste övertyga oss själva om att det här är sanningen.”

Vad kan då motivera dig att dela med dig av din kunskap om Bibeln till andra? Jo, att du studerar den själv. En ung man som heter Sean säger: ”När man börjar ha ett personligt studium av Bibeln, kommer man att göra sanningen till sin egen. Man studerar för sin egen skull.” Det är sant att inte alla har lätt för att studera. Shevon erkänner: ”Jag tycker inte om att läsa. Så i början var det svårt för mig att läsa Vakttornet och Vakna! och att läsa Bibeln varje dag. Men med tiden började jag göra det.”

Vilka resultat ger sådant flitigt studium? Aposteln Paulus säger: ”Tron [kommer] av det man hör.” (Romarna 10:17) När din tro och övertygelse växer, kommer din inställning säkerligen att ändras. En brasiliansk flicka som heter Elisângela sade: ”Det är en ära att vara kristen, inte något att skämmas för.” Ja, när din tro växer kommer du att känna att du helt enkelt måste predika för andra – inbegripet dina klasskamrater. Paulus sade: ”Vi [utövar] tro, och därför talar vi.” (2 Korinthierna 4:13) Och dessutom: Hur kan du bli ”ren från allas blod” om du inte förmedlar livgivande kunskap till de ungdomar du träffar varje dag? (Apostlagärningarna 20:26, 27)

Men en del unga kristna menar att de inte kan tala med andra om Bibeln. Joshua säger: ”Om man inte vet vad man skall säga, är det inte särskilt kul att predika.” Återigen kan en djupare förståelse av Bibeln hjälpa dig att hantera det här på ett bra sätt. (2 Timoteus 2:15) I Jehovas vittnens församlingar kan ungdomarna be de äldste om personlig hjälp att utveckla sin undervisningskonst. Så här säger en tysk ung man som heter Matthias: ”När jag verkligen började tala med folk och inte bara erbjöd dem biblisk litteratur, började jag tycka om att predika.”

Slutligen kan du be Gud om hjälp att tala med dristighet. (Apostlagärningarna 4:29) Aposteln Paulus upplevde personligen Guds hjälp i det här avseendet. I Första Thessalonikerna 2:2 säger han: ”[Vi] uppbjöd all vår dristighet med hjälp av vår Gud för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” Enligt ett uppslagsverk kan det här uttalandet återges  ”Gud avlägsnade fruktan ur våra hjärtan”. Så varför inte be Gud att avlägsna fruktan ur ditt hjärta?

Berätta att du är ett Jehovas vittne

I enlighet med den bönen kan du ta ett mycket viktigt steg. Vi får följande råd från en brittisk flicka som heter Chic: ”Berätta för dina skolkamrater att du är kristen.” Du vill säkert inte vara en hemlig lärjunge. En flicka som heter Rebecca erkänner att hon en gång i tiden var livrädd för att träffa på någon hon kände när hon var ute och predikade. Men hon säger att hon upptäckte följande: ”Om du berättar för dem att du är kristen och att du går från dörr till dörr, kommer de ibland att fråga: ’Så när knackar du på min dörr då?’”

Men varför vänta på ett möte som sker av en tillfällighet? Sök efter möjligheter att berätta om din tro i skolan. Kom ihåg de frågor som aposteln Paulus ställde: ”Hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar?” (Romarna 10:14) Du har den bästa möjligheten att hjälpa dina klasskamrater att höra. En flicka som heter Iraida säger: ”Skolan är ett predikofält som bara vi kan nå.” Många ungdomar drar alltså nytta av sin situation genom att predika informellt.

Ibland får man uppgifter i skolan som gör att man får möjlighet att berätta om Bibelns sanningar. En brittisk flicka som heter Jaimie berättar: ”Vi pratade om evolutionen på en biologilektion, och jag sade vad jag trodde. En av killarna hånade mig och sade att Jehovas vittnen inte är kloka och inte borde få gå i skolan. Men de andra barnen började genast försvara mig.” Hennes rykte som exemplarisk kristen gav tydligtvis resultat. Jaimie tillägger: ”Resultatet blev att jag fick lämna ett exemplar av boken Finns det en Skapare som bryr sig om oss? * till en klasskamrat.”

En 14-årig flicka i Rumänien som heter Roxana berättar en liknande erfarenhet: ”Min lärare berättade att vi skulle ha en lektion om alkohol, tobak och droger. Så jag tog med mig Vakna! för 22 mars 2000, som hade titeln ’Hur man kan sluta röka’. En klasskamrat såg tidskriften, tog den och vägrade att lämna tillbaka den till mig. När hon hade läst den, sade hon att hon hade bestämt sig för att sluta röka.”

Du kanske inte alltid får en så positiv reaktion. Men i Predikaren 11:6 uppmanas vi: ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila intill kvällen; ty du vet inte var detta kommer att ha framgång, antingen här eller där, eller om båda delarna kommer att vara lika goda.” Om inte annat så kan du genom att berätta om din tro i skolan lägga en grund för ett bättre samtal om du skulle träffa på någon skolkamrat i tjänsten från hus till hus. Så här säger en brittisk flicka vid namn Jessica: ”Det är faktiskt enklare att vittna för dem man känner från skolan, eftersom man redan har kontakt med dem.” Du kan bli överraskad av hur nyfikna en del av dina klasskamrater kan vara på dina trosuppfattningar.

Det är sant att inte alla kommer att vara vänliga mot dig, men Jesus gav det här praktiska rådet: ”Varhelst man inte tar emot er eller hör på era ord, där skall ni gå ut ur det huset ... och skaka dammet av era fötter.” (Matteus 10:14) Med andra ord skall du inte ta det personligt om du blir avvisad. Lämna bara platsen fridsamt och sök upp någon annan som är mer villig att lyssna. Förr eller senare kommer du att hitta någon som är uppriktig och hungrar efter sanningen och som är villig att lyssna. Skulle det inte vara en belöning om den som lyssnade var en elev från din skola? Om det blir så, kommer du att vara glad över att du kom över din rädsla för att berätta om din tro för dina klasskamrater.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 12]

”När man börjar ha ett personligt studium av Bibeln, kommer man att göra sanningen till sin egen.” – Sean.

[Bild på sidan 10]

Var inte rädd för att berätta att du är kristen

[Bild på sidan 10]

Uppgifter i skolan kan ofta ge dig möjlighet att berätta om Bibelns sanningar