Inte så enkelt som man kan tro

Teorin om kemisk evolution går ut på att livet på jorden utvecklades för miljarder år sedan genom spontana kemiska reaktioner.

Den här teorin handlar inte om att slumpen i ett enda nu förvandlade livlös materia till fåglar, reptiler eller andra komplexa livsformer. I stället menar man att en rad spontana kemiska reaktioner med tiden resulterade i mycket enkla livsformer som encelliga organismer, till exempel vissa alger.

Men är det, med tanke på vad man nu känner till om encelliga organismer, rimligt att anta att de är så enkla att de kan ha kommit till av sig själva? Hur enkla är till exempel encelliga alger? Låt oss särskilt undersöka en sort, de encelliga grönalgerna i släktet Dunaliella och ordningen Volvocales.

Unika encelliga organismer

Cellerna hos Dunaliella är äggformiga och mycket små – cirka en hundradels millimeter. Om man placerade dem på rad med ändarna mot varandra, skulle det få plats ungefär 1 000 celler på en centimeter. Varje cell har två piskliknande flageller i ena änden som gör det möjligt för dem att simma. Cellerna får energi genom en fotosyntes liknande den hos andra växter. De producerar sin näring av koldioxid, mineraler och andra näringsämnen som de tar upp, och de förökar sig genom celldelning.

Dunaliella kan växa till och med i mättade saltlösningar. Den är en av de få organismer som kan växa och föröka sig i Döda havet, som har en salthalt som är ungefär åtta gånger högre än den i havsvatten. Denna så kallade enkla organism kan också överleva plötsliga förändringar av salthalten i omgivningen.

Som ett exempel kan vi ta Dunaliella bardawil, som växer i grunda saltträsk i Sinaiöknen. Saltvattnet i de här träsken kan snabbt späs ut under ett åskregn eller bli en mättad saltlösning när vattnet avdunstar i den extrema ökenhettan. Den här mikroskopiska algen kan överleva sådana drastiska förändringar delvis på grund av att den kan producera och lagra glycerol i exakt rätt mängd. Dunaliella bardawil kan framställa glycerol mycket snabbt, och den kan börja med det redan några minuter efter det att salthalten har förändrats. För att anpassa sig till förändringen kan den här algen antingen producera eller göra sig av med glycerol. Den förmågan är viktig, eftersom salthalten i vissa vatten där algen växer kan förändras avsevärt inom några få timmar.

Eftersom Dunaliella bardawil växer i grunda träsk i öknen utsätts den för intensivt solljus. Det skulle skada cellen, om det inte vore för ett skyddande pigment den har. När Dunaliella odlas under goda näringsmässiga förhållanden, med rätt mängd kväve, får odlingarna en klargrön  färg av pigmentet klorofyll, som skyddar mot solljuset. När det är ont om kväve och när salthalten och temperaturen är hög och ljuset intensivt, förändras färgen från grönt till orange eller rött. Varför det? Under sådana svåra förhållanden äger en komplicerad biokemisk process rum. Klorofyllhalten sjunker till en låg nivå, och ett annat pigment, betakaroten, produceras i stället. Om inte cellen hade den här unika förmågan att producera betakaroten, skulle den dö. Den höga halten betakaroten – som kan utgöra upp till 10 procent av algens torrvikt under dessa förhållanden – förklarar färgförändringen.

I USA och Australien odlar man Dunaliella i stora dammar för att framställa och sälja naturligt betakaroten som näringstillskott. Det finns till exempel stora produktionsanläggningar i södra och västra Australien. Betakaroten kan även framställas syntetiskt. Men det finns bara två företag som har den dyra och komplicerade biokemiska utrustning som krävs för att massproducera betakaroten. Dunaliella kan lätt utföra det som människor har behövt årtionden för att åstadkomma och som har krävt stora investeringar i forskning, utveckling och produktionsanläggningar. Det gör den här enkla algen i en miniatyrfabrik som inte kan ses med blotta ögat och omedelbart när någon förändring inträffar i dess omgivning.

En annan unik egenskap hos Dunaliella kan man se hos Dunaliella acidophila, som isolerades för första gången 1963 i naturligt förekommande sura svavelkällor och i sur svavelhaltig jord. De här miljöerna karakteriserades av höga koncentrationer svavelsyra. I laboratorierna kan den här arten av Dunaliella växa i en svavelsyralösning som är ungefär 100 gånger surare än citronsaft. Men Dunaliella bardawil kan å andra sidan leva i mycket alkaliska miljöer. Det visar vilken otrolig ekologisk anpassningsförmåga Dunaliella har.

Några tankar att begrunda

De ovanliga förmågor Dunaliella har är verkligen anmärkningsvärda. Ändå är de bara en liten del av alla de egenskaper som encelliga organismer använder sig av för att överleva och frodas i växlande och ibland ogästvänliga miljöer. De här egenskaperna gör att Dunaliella kan anpassa tillväxten, välja vilka näringsämnen den tar upp, utestänga farliga ämnen, utsöndra avfallsprodukter, undvika eller övervinna sjukdomar, skydda sig mot fiender, föröka sig och så vidare. Människor använder cirka 100 biljoner celler för att utföra de här sakerna!

Är det förnuftigt att tro att den här encelliga algen bara är en enkel och primitiv livsform som genom en slump kom till av några aminosyror i en organisk soppa? Är det logiskt att hävda att dessa naturens under är resultatet av en ren slump? Visst skulle det vara mycket förnuftigare att ge äran för allt liv åt en skicklig Konstruktör som har skapat det med ett syfte. Sådan intelligens och skicklighet, som ligger långt bortom vår fattningsförmåga, är den enda förklaringen till att allt levande är så komplext och samspelt.

Om man undersöker Bibeln noggrant, utan att låta sig hindras av religiösa och vetenskapliga dogmer, kan man finna tillfredsställande svar på frågor om livets uppkomst. Miljoner människor, däribland många som har ägnat sig åt vetenskap, har fått ett rikare liv genom att undersöka Bibeln. *

[Fotnoter]

[Bild på sidan 26]

Längst till vänster: ”Dunaliella” används vid kommersiell produktion av betakaroten

Vänster: Förstoring av en orangefärgad ”Dunaliella”-kultur som uppvisar höga halter av betakaroten

[Bildkälla]

© AquaCarotene Limited (www.aquacarotene.com)

[Bild på sidan 26]

Dunaliella

[Bildkälla]

© F. J. Post/Visuals Unlimited

[Bild på sidan 27]

En bild tagen genom ett svepelektronmikroskop av kärna (K), kloroplast (KL) och golgiapparat (G)

[Bildkälla]

Bild från www.cimc.cornell.edu/Pages/ dunaLTSEM.htm. Använd med tillstånd