Ljusglimtar i bedrövelsen

”JAG VAR OMGIVEN AV SKAKANDE BYGGNADER OCH ELDSFLAMMOR. MEDAN JAG SPRANG HÖRDE JAG HUR MÄNNISKOR GRÄT, BAD OCH ROPADE PÅ HJÄLP. JAG TRODDE ATT VÄRLDENS UNDERGÅNG HADE KOMMIT.” – G. R., ÖVERLEVANDE EFTER EN JORDBÄVNING.

VARJE år inträffar flera miljoner jordbävningar på grund av att jordskorpan ständigt rör sig. De flesta är förstås inte kännbara. * Men i genomsnitt är 140 kraftiga och uppmäts till mer än 5,9 på Richterskalan, och de har historien igenom orsakat miljontals dödsfall och omfattande materiella skador.

Jordbävningar medför dessutom känslomässiga påfrestningar för dem som överlever. När två jordskalv hade skakat El Salvador i början av 2001, konstaterade ordföranden för den rådgivande kommittén för mentalhälsofrågor inom hälsoministeriet: ”Många drabbas nu av psykiska besvär som kommer till uttryck genom sorgsenhet, förtvivlan och ilska.” Inte att undra på att sjukvårdspersonalen i El Salvador rapporterade en 73-procentig ökning av antalet patienter som lider av depression och ångest. Ja, undersökningar i de läger som sattes upp visade att näst efter vatten var psykisk vård det största behovet som de drabbade hade.

Men jordbävningar medför inte bara död, ödeläggelse och förtvivlan. I många fall har de fått människor att visa prov på enastående hjälpsamhet och självuppoffring. Många har outtröttligt arbetat med att reparera skadade hus och återuppbygga tillvaron. Som vi skall se har det funnits sådana ljusglimtar även i den värsta bedrövelsen.

[Fotnot]

 [Bilder på sidorna 2, 3]

Sidorna 2 och 3: En förtvivlad ung kvinna i Athen inser att hennes mor är instängd i en raserad byggnad. Samtidigt gläder sig en far över att hans femåriga dotter har blivit räddad

[Bildkälla]

AP Photos/Dimitri Messinis