Fröbanker – en kamp mot klockan

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

VÅRT liv är beroende av växter. De ger oss mat och kläder. Vi får bränsle, byggnadsmaterial och livräddande mediciner från dem. Djur, fåglar och insekter är också beroende av dem. Men enligt somliga forskare riskerar en fjärdedel av jordens växter att dö ut inom 50 år. En organisation som går främst i ledet i den här kampen mot klockan är Millennium Seed Bank.

Byggnaden, som har kostat 1,2 miljarder kronor och som ligger i södra England, har kallats ”växternas Noas ark” och ”planetens livförsäkring” och kommer att skydda miljontals frön som har samlats in från några av de mest utrotningshotade arterna på jorden.

Vad är en fröbank?

Har du någon gång lämnat in dina värdesaker på en bank för att de skall förvaras där tills du behöver dem igen? En fröbank fungerar på liknande sätt, fast för växter. Det är ett lätt och ekonomiskt sätt att bevara fröbärande växter, från minsta ört till högsta träd. När fröna väl har ”satts in” på banken, behöver de inte så mycket tillsyn. De flesta tar inte mycket utrymme i anspråk. En miljon orkidéfrön ryms i en liten glasflaska! Och frön från många andra arter är så små att det ryms lika många frön i en vanlig glasburk som det finns människor i en stor stad. Efter speciell behandling kan de här potentiella nya växterna bevaras på ett säkert sätt i årtionden eller till och med århundraden, mycket längre än de skulle överleva ute i det fria.

Fröbanker är inte något nytt, även om de tidigare användes främst i kommersiella sammanhang. År 1974 började forskare vid kungliga botaniska trädgården, Kew Gardens, i London undersöka hur man skulle kunna bevara frön från vilda växter vid filialen på godset Wakehurst Place på landsbygden i Sussex. Efter att ha lagrat 4 000 arter från hela världen insåg de att de behövde en mycket större inrättning för att kunna förhindra att jorden förlorar mängder av växter. Därför började Kew Gardens 1998 att bygga en större fröbank ute på Wakehurst Place.

Målen skall nås

Till och med innan byggnationen var klar satte man upp det första målet – att före år 2000 samla in frön från Storbritanniens alla träd, buskar, gräs och vildblommor. Av de 1 440 inhemska arterna är det 317 som är utrotningshotade. Kew Gardens hade redan 579 arter i banken, och en grupp på över 250 professionella botaniker och amatörbotaniker täckte landet i ett försök att finna de återstående. Entusiaster klättrade i berg, sänkte sig ner för klippor och vadade genom iskallt vatten i sökandet efter svåråtkomliga växter.  Bortsett från en handfull ovanliga arter nådde man målet innan tidsfristen gick ut.

Sedan år 2000 har det främsta målet varit att före år 2010 samla in och förvara en tiondel av jordens fröbärande växter, alltså över 24 000 arter, och i synnerhet dem från länder med mycket låg årsnederbörd. En femtedel av världens befolkning lever i de här heta, förbrända områdena och är beroende av växter för att överleva, men stora områden förvandlas till öken varje år. Expeditioner som skulle samla in frön inleddes i en del länder i början av 1997, och i februari 2001 hade Kew Gardens fröjägare samlat in 300 miljoner frön från 122 länder, vilket gjorde att det då fanns 19 000 arter kvar att samla in.

Frön lagras

Trädgårdsmästare och jordbrukare har sedan länge samlat in frön och förvarat dem. Men frön som behandlas i Millennium Seed Bank lever mycket längre än sin naturliga livslängd. Hemligheten ligger i sättet på vilket man torkar och fryser in dem.

När frön har samlats in i tillräckligt stor mängd och omgivande material har avlägsnats, läggs de i pappers- eller tygpåsar eller till och med läskburkar för att torka innan de skickas till Storbritannien. Samtidigt gör insamlarna i ordning pressade växter av varje art så att de kan identifieras vid Kew Gardens, och den exakta platsen där man hittade fröna registreras med hjälp av navigationssatelliter.

När fröna har kommit till Wakehurst Place, torkas de, rengörs och torkas sedan igen. Man har två rum där fröna får vara en tid och där den relativa fuktigheten sänks undan för undan, och båda är torrare än de flesta öknar. Medan fröna ligger i de här rummen minskar deras fuktinnehåll från åtminstone 50 procent till omkring 5 procent. Det gör att de inte kommer att skadas när man fryser in dem, och det saktar ner deras biologiska process, så att de hamnar i ett slags dvala och kan klara sig under mycket lång tid. Innan fröna slutligen sätts in i banken röntgar man några för att kontrollera att de är friska och att de inte har skadats av insekter. Man testar också frön för att se om de kommer att gro. Vart tionde år kommer  några frön att väckas till liv igen, för att man skall kunna se om de fortfarande är livsdugliga. Om färre än tre fjärdedelar av dem gror, måste man samla in nya frön.

Det är viktigt att få kunskap om hur frön reagerar på långtidsförvaring och hur man får dem att senare gro, och därför är det här ett viktigt forskningsområde. Slutligen förpackas fröna i lufttäta glasburkar och förs ner under marknivå till ett av de två frysrum som finns i en stor betongkällare. Prydligt uppradade längs hyllor börjar de sin törnrosasömn vid en temperatur av 20 minusgrader.

Fungerar processen? Ja, det gör den verkligen. När man för några år sedan testade 3 000 frön från olika växter som hade förvarats i tio år, grodde 94 procent av fröna.

Några arter för dock med sig problem. Deras frön dör om fukthalten blir för låg. Frön från ek (Quercus), kakao (Theobroma cacao) och gummiträd (Hevea brasiliensis) är exempel på det. Men om man fryser in dem när de innehåller fukt dör de, eftersom vattnet expanderar och spränger cellväggarna när det fryser till is. Forskarna undersöker olika metoder för att övervinna det här hindret. En möjlig lösning är att ta ut fröets embryo, torka det snabbt och förvara det i flytande kväve vid extremt låg temperatur.

Vilka har nytta av detta?

Liksom en vanlig bank gör Millennium Seed Bank utbetalningar. Frön används till forskning. En fjärdedel av alla mediciner utvinns ur växter, men fyra femtedelar av världens flora har ännu inte studerats. Vilka nya mediciner väntar på att bli upptäckta? En ärtväxt (Vicia faba) som växer vid Medelhavet har försett oss med ett blodkoagulerande protein som används för att diagnostisera ovanliga blodsjukdomar. Kanske man också kommer att upptäcka nya födoämnen, nytt bränsle eller nya fibrer.

Forskare från andra länder kommer till fröbanken för att lära sig hur man förvarar frön och vilka metoder man använder för att få dem att gro, så att de kan bygga upp fröbanker i sina egna länder. Alla länder som bidrar med frön behåller en stor del själva och kommer att ha samma rätt att få del av resultaten och vinsten av forskningen.

Med hjälp av insamlade frön kan man återställa fördärvad mark och öka bestånden av de arter som är utrotningshotade, och man hoppas att de här åtgärderna skall bidra till att vända trenden för den snabbt försvinnande floran på jorden och de många livsformer som är beroende av den.

 Hur skall kampen vinnas?

Ingen kan tvivla på att mänskligheten står inför en allvarlig situation. Roger Smith, som ansvarar för Kew Gardens avdelning för att bevara frön, för fram tre skäl till projektet: ”Det första är direkt användning. Vet vi vad det är vi går miste om i fråga om mat eller medicin varje gång en växt går förlorad? Det andra är livets mångfald eller väv. Föreställ dig att alla världens arter bildar ett nät, där varje art är en knut i nätet. Hur många knutar kan man ta bort innan nätet går sönder? Det starkaste argumentet är vårt ansvar att ta hand om mångfalden av liv. Vilken rätt har den nuvarande generationen att ta bort valmöjligheter för framtida generationer genom att inte föra vidare de arter den ärvde?”

Utmaningarna inför framtiden är överväldigande. Projektledaren Steve Alton säger: ”Man kan ha alla frön i världen, men om det inte finns någon naturlig miljö för dessa växter att växa i, är det meningslöst att förvara dem.” Kommer det att vara möjligt att rädda alla de arter som håller på att försvinna och även se till att vår planet behandlas på ett ansvarsfullt sätt?

Det uppmuntrande svaret är ja. Skaparen lovar: ”Där kommer fridens säd att vara; vinstocken, den kommer att ge sin frukt, och jorden, den kommer att ge sin avkastning, och himlarna, de kommer att ge sin dagg; och jag kommer helt visst att låta de kvarvarande av detta folk ta alla dessa ting i arv.” (Sakarja 8:12)

[Ruta/Bilder på sidan 25]

EN AV MÅNGA

Kew Gardens är bara en av de 1 300 fröbanker runt om i världen där man arbetar energiskt med att bevara frön i stora frysrum. Steve A. Eberhart, som ansvarar för National Seed Storage Laboratory i Colorado, beskriver sin byggnad som ett slags ”Fort Knox för växter”.

[Bild]

Millennium Seed Bank

[Ruta på sidan 26]

GENPOOLEN – NÅGOT ATT DYKA I

En viktig uppgift för fröbanker är att samla in olika former av grödor och deras släktingar. Den här samlingen utgör sedan en genetisk pool som man kan söka i när man kämpar mot nya sjukdomar eller skadedjur i en viss gröda. Genom att selektivt förädla växter kan forskare förbättra avkastningen och motståndskraften mot sjukdomar och insekter och även öka näringsinnehållet i grödorna. Den genetiska poolen blir allt viktigare.

Över hela världen tillgodoses över 90 procent av människans kaloribehov av bara 103 växtarter, och mer än hälften av det globala energiintaget kommer från bara tre viktiga grödor – ris, vete och majs. Varför är det här ett problem?

När en allmänt spridd gröda är genetiskt likartad, kan grödan som helhet hotas av en och samma sjukdom eller ett och samma skadedjur. Det mest kända exemplet på faran med genetisk likformighet inträffade på 1840-talet på Irland. Då blev potatisskörden helt förstörd av potatisbladmögel (Phytophthora infestans). Den här svampen utlöste det som ibland kallas den stora hungersnöden, som ledde till att 750 000 människor dog.

[Ruta på sidan 27]

MÅNGFALDEN HOTAS

Botanisten Peter H. Raven varnade delegaterna vid den 16:e internationella botaniska kongressen som hölls i USA: ”Så många som 100 000 av de 300 000 arter som man beräknar sammanlagt finns kan vara borta eller på väg att utrotas vid mitten av detta århundrade [2000-talet].” I en rapport från FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) sägs det att minskningen av mångfalden bland de grödor vi använder till mat redan ”har varit avsevärd”. Det stora hotet mot växternas mångfald kommer från oväntat håll.

I rapporten från FAO berättas det: ”Den främsta orsaken till att den genetiska mångfalden minskar är spridningen av modernt och kommersiellt jordbruk. Det oavsiktliga resultatet av att man har introducerat nya sorters grödor är att man har ersatt – och förlorat – det stora urval av grödor som fanns förut.”

I Kina odlades nästan 10 000 vetesorter 1949. I dag odlas färre än 1 000. I USA har nästan 6 000 sorters äppelträd försvunnit under de senaste 100 åren, och 95 procent av kålsorterna och 81 procent av tomatsorterna har troligtvis gått förlorade.

Krig gör också att arter dör ut, till exempel när jordbrukare tvingas vara borta från sin mark under många år och grödor som odlas i området dör ut. I UNESCO Courier stod följande att läsa: ”Krig ... har påverkat varje land i västafrikanska kustzonen där man odlar ris på traditionellt vis. Det här området är viktigt för det afrikanska riset (Oryza glaberrima) och dess genetiska mångfald. Riset ... kan nu korsbefruktas med asiatiskt ris, som är en av världens viktigaste födoväxter. Det kommer att få global betydelse om den här ... afrikanska grödan, som vi vet så lite om, dör ut på grund av krig i området.”

Säkrare än fröbanker

John Tuxill, en forskare vid Worldwatch Institute, varnar: ”Vi blir allt skickligare att flytta runt gener, men bara naturen kan skapa dem. Om en växt med en unik gen försvinner, finns det inget sätt att få den tillbaka.” Därför investerar man miljontals dollar i att bevara frön i fröbanker.

Men det säkraste löftet inför framtiden ger oss Skaparen av de här fantastiskt innehållsrika små fröna. Redan för länge sedan lovade han: ”Alla de dagar jorden består kommer sådd och skörd ... aldrig att upphöra.” (1 Moseboken 8:22)

[Bild på sidan 24]

Fröinsamling i Burkina Faso

[Bild på sidan 25]

Lagring i fryshus

[Bild på sidan 26]

En botaniker från Kenya lär sig hur man kontrollerar fukthalten i frön

[Bildkälla på sidan 24]

Alla bilderna på sidorna 24–27: The Royal Botanic Gardens, Kew