Ett behov som vi alla har

VI HAR BEHOV AV MAT. Vi har behov av vatten. Vi har behov av luft. Vi har behov av visst skydd mot vädrets makter. Sådana behov har inte bara varenda människa, utan också oräkneliga miljarder andra levande skapelser på vår planet. Men det finns ett behov som är unikt för oss människor. Vilket då?

Den kanadensiske sociologen Reginald W. Bibby skrev: ”Folk har behov som bara religion kan fylla.” Och en artikel i februarinumret 2000 av tidskriften American Sociological Review sade: ”Andliga intressen kommer förmodligen alltid att höra till det mänskliga tänkandet.”

 Ja, historien igenom har människor känt behov av att tillbe. I århundraden har de flesta vänt sig till den organiserade religionen för att få det behovet fyllt. Men saker och ting förändras. I många industriländer – som i Nordamerika och Nordeuropa – överger fler och fler sina kyrkor och samfund. Betyder den trenden att religionen håller på att dö ut? Knappast.

”Ryktet om religionens död är betydligt överdrivet”, läser vi i en artikel i Svenska Dagbladet. Vad är det då som ersätter de traditionella kyrkorna? Artikeln fortsätter: ”Det nya är att vi inte tillhör någon kyrka. I stället kan vi välja och sätta samman en lagom tilltalande kompott från den globala religiösa marknaden. ... Det kan rymma allt från helande kristaller till buddhistmunkens kåpa. När du tröttnar kan du snabbt och lätt byta.”

Religionssociologer talar om detta som ”privat” eller ”osynlig” religion. Den förut citerade sociologen Bibby präglade uttrycket ”religion à la carte”. Andra talar om ”skräddarsydd” religion eller religion ”efter smak”. I vissa traditionskristna länder består den största religiösa gruppen av människor som har sin egen personliga religion.

I en intervjuundersökning här i Sverige, som är ett av världens mest sekulariserade länder, fann man att två av tre svenskar beskrev sig som kristna ”på sitt eget personliga sätt”. Somliga sade: ”Jag har min egen syn på kristendomen”, ”Jag känner mig främmande i kyrkan”, ”Jag tycker inte om att gå i kyrkan och lyssna på präster”, ”Jag kan vara lika bra kristen om jag går in i min kammare och ber för mig själv”. Många var benägna att tro på reinkarnation eller på ödet. De flesta sade att de trodde att det kan finnas en viss överjordisk kraft eller makt men att de inte kunde förklara den.

I en annan undersökning fann man att många människor får utlopp för sina religiösa känslor i stunder då de är ute i naturen på något vackert ställe. En ung kvinnlig lantbrukare sade: ”När man är ute i skog och mark, då är man närmast Gud, tycker jag.” En annan tillfrågad, som påstod sig inte vara religiös, sade: ”När jag går ut i skogen, då kan jag känna det som ett stort tempel. ... Och vem som är där och styr, det vet inte jag, men det känns.” Några beskrev naturen som helig, gudomlig och vördnadsbjudande och menade att man fick ny kraft, frid och harmoni av att vistas i den. En forskare som gjort en intervjuundersökning sade sammanfattningsvis: ”Gud har flyttat ut i skogen.”

Denna trend är tydlig på många håll i världen i dag. Thomas Luckmann, en amerikansk expert inom religionssociologin, menade att kyrkligt orienterad religion har skjutits åt sidan i det industrialiserade samhället och ersatts av en ”social religiositet”. Var och en skapar sin egen livsåskådning genom att plocka tankar och idéer om andliga ting lite här och var och sedan ställa samman dem till en egen privatreligion.

Man kan fråga sig om de etablerade religionerna och kyrkorna verkligen håller på att förskjutas till samhällets utkanter. I så fall varför? De här frågorna behandlas i följande artikel.

[Bild på sidan 3]

En forskare sade om den nutida trenden att söka andlighet i naturen: ”Gud har flyttat ut i skogen”