Du kan lära dig han’gul!

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SYDKOREA

ALLA SKRIFTSYSTEM HAR SIN EGEN HISTORIA, VANLIGTVIS EN GANSKA LÅNG SÅDAN. MEN DET FINNS ETT ALFABET SOM SKAPADES FÖR BARA OMKRING 500 ÅR SEDAN, OCH DET UTFORMADES FÖR ATT DET SKULLE GÅ ATT LÄRA SIG PÅ BARA EN MORGON! DET ÄR DET KOREANSKA ALFABETET, SOM KALLAS HAN’GUL. BERÄTTELSEN OM HUR DET KOM TILL OCH HUR DET ANVÄNDS ÄR FASCINERANDE.

INNAN han’gul skapades hade det koreanska språket inga egna skrivtecken. I mer än tusen år använde bildade koreaner kinesiska skrivtecken när de skrev. Under årens lopp gjordes flera försök att tänka ut ett bättre skriftsystem, men eftersom alla dessa grundade sig på kinesiska skrivtecken var det bara välutbildade personer som kunde använda dem.

Alfabetet som gjordes på uppdrag av en kung

På 1400-talet v.t. började kung Sejong, som tillhörde Yidynastin, fundera på sina undersåtars frustration över att varken kunna läsa eller skriva. De flesta hade ingen annan möjlighet att vända sig till myndigheterna med klagomål än muntligen. Det här var ett problem som bekymrade kung Sejong, som var känd för att han alltid tog sig tid att lyssna till vanliga människor.

Kungen tog initiativet till att skapa ett alfabet som skulle passa koreanskt talspråk och vara lätt att lära sig och använda. År 1446 kungjordes det att projektet var slutfört. I inledningen till kungörelsen sade kung Sejong: ”Eftersom kinesiska skrivtecken är av främmande ursprung, kan de inte återge de koreanska ordens unika innebörd. Många vanliga människor kan därför inte ge uttryck åt sina tankar och känslor. Av sympati för deras svårigheter har jag skapat ett alfabet med 28 bokstäver. Bokstäverna är mycket enkla att lära sig, och det är min innerliga önskan att de skall göra livet bättre för alla människor.”

Tråkigt nog var det en del lärda personer som opponerade sig mot han’gul just för att det var så enkelt att lära sig! De kallade det hånfullt för Amgul, vilket betyder ”kvinnors bokstäver”. På den tiden fick kvinnorna inte lära sig att läsa i skolorna, och ett skriftsystem som kvinnor kunde lära sig betraktades med förakt. Den här motviljan mot han’gul levde kvar hos den koreanska överklassen under lång tid. Faktum är att det tog mer än 400 år innan den koreanska regeringen tillkännagav att han’gul kunde användas i officiella dokument.

 Han’gul och Bibeln

Bibeln spelade en viktig roll i han’guls historia. Även om många koreanska religiösa skrifter med kinesiska skrivtecken togs in i Korea, förde missionärer inte in några kinesiska biblar i landet, trots att sådana gick att få tag på. Men 1887 översattes de kristna grekiska skrifterna (Nya testamentet) till koreanska och utgavs på han’gul i Mukden (nuvarande Shenyang) i Kina. *

Äntligen fanns det en bibel på koreanska som kunde läsas av nästan alla – även av kvinnor och barn som aldrig hade haft möjlighet att lära sig kinesiska skrivtecken. I dag finns det åtminstone åtta bibelöversättningar på modern han’gul, däribland Nya Världens översättning av den Heliga skrift.

Lätt att lära sig

En av de lärda personer som var med om att skapa han’gul sade: ”Den vise kan lära sig det på en morgon, och den ovise kan lära sig det på tio dagar.” Några av de tidiga motståndarna till han’gul kallade det faktiskt nedsättande för Achimgul – ”morgonbokstäver”. De menade att han’gul var för simpelt, eftersom man kunde lära sig det på bara en morgon!

Men eftersom han’gul är så lätt att lära sig har man så gott som utrotat analfabetismen i Korea. Ja, de flesta koreanska barn behärskar det redan innan de börjar skolan. Han’gul återger ljuden i koreanskt talspråk så exakt att det inte är någon utmaning att skriva dem precis som de låter.

Han’gul kan också användas för att skriva icke-koreanska ord. Skulle du vilja göra ett försök? Även om de tabeller som visas här inte innehåller alla detaljer, kan de i alla fall hjälpa dig att skriva ditt namn på han’gul. På så sätt kan du själv se hur lätt det är att använda alfabetet som man lär sig på bara en morgon!

[Fotnot]

 [Ruta på sidan 13]

KONSONANTER OCH VOKALER I HAN’GUL

KONSONANTER:

ㄱ (k, g)

ㄴ (n)

ㄷ (t, d)

ㄹ (l, r)

ㅁ (m)

ㅂ (p, b)

ㅅ (s)

ㅇ *

ㅈ (ch, j)

ㅊ (ch’)

ㅋ (k’)

ㅌ (t’, d’)

ㅍ (p’)

ㅎ (h)

VOKALER:

ㅏ (a)

ㅑ (ya)

ㅓ (ǒ)

ㅕ (yǒ)

ㅗ (o)

ㅛ (yo)

ㅜ (u)

ㅠ (yu)

ㅡ (ǔ)

ㅣ (i)

ETT EXEMPEL PÅ SAMMANSATTA VOKALER

ㅓ (ǒ) + ㅣ (i) = ㅔ (e)

* Konsonanten ㅇ uttalas bara om den är sista konsonant. Den uttalas då ”ng”.

Vokalerna ǒ, yǒ och ǔ uttalas med ett ”småleende”; o, yo, u och yu uttalas med läpparna hopdragna. Konsonanterna ch’, k’, t’ och p’ åtföljs av ett h-ljud.

[Ruta på sidan 13]

ATT SKRIVA KOREANSKA ORD

Alla koreanska stavelser består av två eller tre delar: ett inledande ljud, en kärna (en vokal eller vokaler) och ett avslutande ljud. Ord byggs upp av en eller flera stavelser. Varje stavelse skrivs inuti en tänkt ruta, vilket visas nedan. Det inledande ljudet (en konsonant eller det tysta ㅇ) skrivs överst eller överst till vänster. Om den vokal som bildar kärnan i stavelsen är vertikalt formad, skrivs den till höger om det inledande ljudet, medan horisontellt formade vokaler skrivs underst. Bokstäver kan även dubbleras, vilket anger att de skall betonas, och sammansatta vokaler kan komprimeras och skrivas vid sidan av varandra. Om stavelsen har en avslutande konsonant, skrivs denna alltid underst. På det här sättet kan tusentals olika stavelser återges i han’gul.

EXEMPEL:

ㅅ (s) + ㅗ (o) = 소 (so) ko

ㅅ (s) + ㅏ (a) + ㅇ (ng) = 상 (sang) pris

ㄱ (k) + ㅗ (o) + ㅁ (m) = 곰 (kom) björn

ㅁ (m) + ㅗ (o) + ㄱ (k) = 목 (mok) hals

ㅅ (s) + ㅏ (a),

ㄹ (r) + ㅏ (a) + ㅇ (ng) = 사랑 (sa-rang) kärlek

[Ruta/Diagram på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

Det koreanska alfabetet

På kung Sejongs tid bestod han’gul av 28 bokstäver, av vilka 24 fortfarande används. Av dessa är 14 konsonanter och 10 vokaler. De fem grundläggande konsonanterna påminner om de delar av munnen och strupen som används för att frambringa dem: ㄱ (k, g), den böjda tungan som rör vid bakre delen av gommen; ㄴ (n), tungspetsen är riktad uppåt och rör vid främre delen av gommen; ㅁ (m), munnen sedd framifrån; ㅅ (s) tungspetsen mot tänderna; ㅇ (ng), den öppna strupen. Man lägger till ytterligare streck till de här grundläggande konsonanterna för att återge andra besläktade konsonanter – de som frambringas på ungefär samma sätt.

Vokalerna symboliserar himlavalvet med en punkt (•),* det flacka landskapet med ett horisontellt streck (ㅡ) och en stående man med ett vertikalt streck (ㅣ). De representerar de vokaler som frambringas med tungan långt fram, i mitten eller långt bak i munnen.

* Den här bokstaven används inte i modern han’gul.

[Diagram]

ㄱ

ㄴ

ㅁ

ㅅ

ㅇ

[Bild på sidan 13]

Kung Sejong