Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Strutsägget – rena rama underverket

Strutsägget – rena rama underverket

Strutsägget – rena rama underverket

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SYDAFRIKA

STRUTSÄGGET ligger orörligt i ruvmaskinen utan att avslöja någonting av det som händer där inne, eller den dramatiska utveckling som snart skall börja. Men här på strutsfarmen har vi en möjlighet att lära oss lite mer om den fascinerande utvecklingen av en struts från det att ett ägg läggs.

Äggen vårdas varsamt

Strutsmamman lägger sina elfenbensfärgade ägg, som vart och ett kan väga upp till 1,5 kilo, i ett enkelt näste i sanden. * Varje dag kommer sedan nylagda ägg att flyttas över till farmens ruvmaskin, som blir deras hem i ungefär sex veckor.

Med mycket stor varsamhet är det nu tid att ta hand om äggen som skall kläckas. De hålls varma och väl skyddade vid en temperatur på ungefär 37 grader – en idealisk temperatur för de nya kycklingarna att utvecklas innanför skalen. För att hindra embryot som utvecklas i äggulan från att lägga sig på botten av ägget och fastna i skalhinnan lägger farmaren äggen i speciella äggbackar där de vänds automatiskt, eller så måste han själv vända äggen för hand varje dag. Det liknar det sätt varpå strutsföräldrarna regelbundet vänder äggen i deras sandiga barnkammare ute på grässlätten.

En liten titt på insidan

Hur kan vi då veta vad som händer innanför äggskalet? Varsamt plockar farmaren upp ett av äggen och lägger det i ett hål överst på en låda som är upplyst inifrån av en stark glödlampa. Den här proceduren kallas genomlysning och ger farmaren en viss uppfattning om den anmärkningsvärda utvecklingen inuti ägget. Han genomlyser regelbundet äggen för att se hur livet utvecklas där inne. Om det efter några genomlysningar visar sig att den mittersta delen av ett ägg fortfarande är flytande, är det av allt att döma obefruktat och läggs inte tillbaka i ruvmaskinen.

Under de 39 dagar som strutsägget ligger i ruvmaskinen äger en fantastisk utveckling rum i det begränsade utrymmet innanför det porslinsliknande äggskalet. Under den här tiden bildas bland annat en luftsäck som så småningom upptar ungefär en tredjedel av utrymmet inne i ägget. * De okläckta kycklingarna har det verkligen trångt i sina skal och lägger sig i läge för att snart ta sig därifrån. Men först måste en nödvändig process äga rum – deras gulesäck måste upp genom navelsträngen och naveln in i deras lilla mage. Det här är livsviktigt eftersom gulesäcken innehåller de näringsämnen och den energi som de snart kommer att behöva när de bryter sig ut till världen utanför.

De bryter sig ut ur skalen

Äntligen har den stora dagen kommit, och vi är här för att se det hända. De små kycklingarna måste först ta sig igenom hinnan till luftsäcken innan de kan komma åt själva skalet. Till skillnad från andra fågelungar, som har en äggtand att bryta igenom skalet med, har strutsar ett skikt som hjälper till att skydda spetsen på deras mjuka näbb. Genom att hålla sin skyddade näbb mot insidan av skalet pressar kycklingen bakhuvudet mot hinnan som skiljer den från luftsäcken. Efter mycket pressande och gnidande brister till slut hinnan. Det här steget kallas internal pipping och gör att kycklingen kan använda hela utrymmet innanför skalet. (Se teckning A.)

Till slut kan kycklingen ta sitt första andetag med sina små lungor! Nu fungerar dess späda lungor. Men all denna ansträngning gör att det blir olidligt kvalmigt i det trånga utrymmet i ägget. Så nu får kycklingen inte ge upp – den måste fortsätta att kämpa för att bryta igenom själva skalet. Med all kraft kastar kycklingen huvudet bakåt om och om igen och stöter med spetsen av näbben mot insidan av skalet. Plötsligt ser den uttröttade lilla kycklingen en ljusglimt när det blir en liten spricka i skalet – och genom den känner kycklingen härlig frisk luft! (Se teckning B.)

Efter en välbehövlig vila har fågelungen samlat tillräcklig kraft för att fortsätta knacka sig ur det spräckta skalet, med god hjälp av sin högra fot och sin lilla skyddade näbb. Genom att sedan likt en mini-Goljat peta undan de knäckta delarna av skalet försöker kycklingen sätta sig upp, och den blinkar med ögonen mot världen utanför med all den värdighet och säkerhet som en nykläckt, vinglig struts kan uppbåda. (Se teckning C.)

Varför hjälper inte farmaren den lilla kycklingen att komma ut ur det krossade skalet? Det är för kycklingens eget bästa. Det tar tid för äggulan att absorberas genom kycklingens navel, vilken sedan tillsluts. En missriktad hjälp för att skynda på processen kan skada den ömtåliga lilla varelsen eller utsätta den för risken att få en allvarlig infektion.

Till slut är i alla fall de små varelserna här på farmen ute ur sina skal. För oss åskådare som har sett strutskycklingarna ta sig upp från en röra av sönderbrutna skal – utmattade men segerrika – är det ett gripande skådespel.

Sammanförs med fosterföräldrarna

Efter en stund torkar kycklingarnas mjuka fjädrar i den varma luften i ruvmaskinen, och de blir oemotståndligt söta och burriga. Sedan flyttas de till en liten inhägnad ute i solen. Det ser de verkligen ut att gilla! Äntligen kan deras små skakiga ben få sin efterlängtade gymnastik.

Nästa dag är mycket betydelsefull för de duniga fågelungarna. De presenteras då för sina fosterföräldrar – vuxna strutsar som kommer att ta hand om dem under de närmaste tre månaderna. Fram tills nu har de små kycklingarna inte varit hungriga, eftersom de har fått den näring de behövt från sin äggula. Men några dagar efter kläckningen börjar de känna sig lite sugna. Men vad kan de äta? Till vår stora överraskning börjar kycklingarna äta sina fosterföräldrars färska spillning! Farmaren förklarar att det här kan hjälpa till att stärka deras ännu outvecklade immunsystem.

Titta bara hur småttingarna frenetiskt försöker hänga med i spåren av sina fosterföräldrars jättekliv! Det går sannerligen inte utan ansträngning. Men strutskycklingar växer fantastiskt fort – häpnadsväckande nog med hela 30 centimeter i månaden. Förvånansvärt nog kan de inom bara en månad hänga med de långt större vuxna fåglarna.

Vid sex månaders ålder har de unga fåglarna växt färdigt och är närmare 2,5 meter höga. Det är svårt att tro att det bara är lite mer än sju månader sedan de här gängliga varelserna – med långa ben och halsar – bara var orörliga ägg i strutsfarmens ruvmaskin.

[Fotnoter]

^ § 5 För ytterligare upplysningar om strutsen, se artikeln ”Strutsen – en flyfotad, fascinerande fågel som inte kan flyga” i Vakna! för 22 juli 1999, sidorna 16–18.

^ § 9 Hela strutsägget är ”täckt med små hål som gör att gaser kan passera in i ägget. En luftspalt bildas mellan de två skalhinnorna vid den tjocka delen av ägget på grund av att en avdunstning har skett efter det att ägget blivit lagt.” (Ostrich Farming in the Little Karoo)

[Diagram på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

KLÄCKNINGSPROCESSEN

A

B

C

[Bildkälla]

Teckningar: Doktor D. C. Deeming

[Bild på sidan 23]

Den stora dagen – kycklingar bryter sig ut ur sina skal!

[Bildkälla på sidan 25]

John Dominis/Index Stock Photography