Den långa kampen mot slaveriet

”Slavens lott är denna: Att bli förolämpad och ändå uthärda det, att under hotet om våld vara tvungen att lida ont.” – Euripides, athensk dramatiker på 400-talet f.v.t.

SLAVERIET har en lång och ofta skamlig historia. Ända sedan de tidigaste civilisationerna i Egypten och Mesopotamien har mäktiga riken förslavat sina svagare grannländer. Redan då började alltså ett av de sorgligaste kapitlen i mänsklighetens historia att skrivas.

Under det andra årtusendet f.v.t. förslavade Egypten en hel nation, troligtvis flera miljoner människor. (2 Moseboken 1:13, 14; 12:37) När Grekland dominerade Medelhavsområdet hade många grekiska familjer minst en slav – på samma sätt som familjer i många länder nu för tiden äger minst en bil. Den grekiske filosofen Aristoteles rättfärdigade slaveriet genom att hävda att mänskligheten består av två grupper, herrar och slavar, och att de förra äger rätten att befalla, medan de senare helt enkelt föddes till att lyda.

Romarna främjade slaveriet i ännu högre grad än grekerna. På aposteln Paulus tid var kanske hälften av Roms befolkning – hundratusentals människor – slavar. Och i det romerska imperiet verkar man ha varit tvungen att rekrytera en halv miljon slavar varje år för att låta dem bygga monument, arbeta i gruvorna och på fälten samt tjäna som tjänstefolk i de välbeställda romarnas villor. * Det var ofta krigsfångar som  blev slavar, så Roms omättliga behov av fler slavar måste ha varit en stark drivfjäder till att imperiet fortsatte att kriga.

Seden att ha slavar fortsatte, trots att slavhandeln i viss mån avtog efter det romerska rikets fall. Enligt Domesday Book, Vilhelm Erövrarens jordebok från 1086, utgjorde slavarna tio procent av arbetskraften i det medeltida England. Och man fortsatte att skaffa sig slavar genom erövringar. Ordet slav härrör från den etniska beteckningen slav, eftersom en stor del av slavarna i Europa under tidig medeltid kom från de slaviska folken.

Men sedan Jesu tid har inte någon kontinent drabbats så hårt av slavhandeln som Afrika. Redan före Jesu tid handlade de forntida egyptierna med etiopiska slavar. Under en tidsperiod av 1 250 år fördes omkring 18 miljoner afrikaner till Europa och Mellanöstern för att tillgodose efterfrågan på slavar i dessa områden. När koloniseringen av Amerika tog sin början på 1500-talet uppstod en ny marknad för slavhandel, och snart blev den transatlantiska slavhandeln en av de mest lönsamma affärsverksamheterna i världen. Historiker har beräknat att mellan 1650 och 1850 fraktades mer  än 12 miljoner slavar från Afrika. * Många såldes på slavmarknader.

Kampen mot slaveriet

Genom århundradena har både individer och nationer kämpat för att bli fria från sina bojor. Under århundradet före Kristus ledde Spartacus en armé med omkring 70 000 romerska slavar i en fruktlös kamp för frihet. Men den revolution som haitiska slavar gjorde för nästan 200 år sedan var mer framgångsrik och resulterade i att en självständig stat utropades 1804.

Som vi vet fanns slaveriet kvar mycket länge i USA. Där kämpade slavar en hård kamp för sin egen och sina nära och käras frihet. Det fanns även fria medborgare som uppriktigt kämpade mot slaveriet genom att förespråka dess avskaffande eller genom att hjälpa förrymda slavar. Ändå var det inte förrän i slutet av 1800-talet som slaveriet till sist förbjöds i hela landet. Men hur är situationen i dag?

Har kampen varit förgäves?

”Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna”, är det fastslaget i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Den här målsättningen, som entusiastiskt tillkännagavs 1948, är verkligen ädel. Många uppriktiga människor har gett av sin tid, sin kraft och sina resurser för att nå det målet. Men det är som bekant inte alltid lätt att nå framgång.

Som föregående artikel visar arbetar fortfarande miljoner människor under förfärliga förhållanden utan lön, och många av dem har blivit sålda och köpta mot sin vilja. Trots att man har gjort välmenta ansträngningar att avskaffa slaveriet och trots att man har undertecknat internationella konventioner för att förbjuda det, är verklig frihet för alla något som förblir ett gäckande mål. Den globala ekonomin har gjort den dolda slavhandeln mer lukrativ. Snarare tycks slavhandeln, trots ansträngningar att bekämpa den, stärka sitt grepp om delar av mänskligheten. Är situationen hopplös? Det får vi se i nästa artikel.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 5]

De som fördes från Afrika med slavskepp (ovan) såldes ofta på amerikanska slavmarknader

[Bildkällor]

Godo-Foto

Archivo General de las Indias