Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

En unik hjord av vit boskap

En unik hjord av vit boskap

En unik hjord av vit boskap

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

I CHILLINGHAM PARK, som ligger i grevskapet Northumberland vid Englands gräns mot Skottland, finns en liten hjord av vit boskap. Varje år kommer besökare från när och fjärran för att se den. Varför det? Jo, därför att de här djuren är unika. Min fru och jag sällade oss till besökarna en dag.

Den vita boskapen tros ha funnits i Chillingham åtminstone sedan 1200-talet, då man byggde en mur kring området. Muren omgav ungefär 600 hektar och höll den vilda boskapen samlad, så att det var lätt att få tag på den när det var dags för slakt. De här ovanliga djuren, som nu får vistas på 140 hektar av området, har röda öron, svarta fötter och fläckiga huvuden. Fläckarna framträder vid ungefär två års ålder, och de blir sedan fler över halsen och manken.

Vad man vet har hjorden aldrig fått färgad, eller ens delvis färgad, avkomma. Dessutom menar man att djuren aldrig har blivit korsade med någon tamboskap och att de skiljer sig från Chillingham Parks ungefär tusen andra kreatur, som återfinns bland små hjordar i Storbritannien och Nordamerika. Prover har visat att den här hjordens blodgrupp är unik bland västeuropeisk nötkreatur.

Tjurarnas horn är framåtböjda, medan honornas horn är bakåtböjda. Huvudets form och hornens sätt att växa liknar uroxens, den utdöda vildoxe som finns avbildad på forntida europeiska grottmålningar. En del kännare menar att boskapen i Chillingham är direkta avkomlingar till de oxar som en gång strövade omkring på de brittiska öarna, men dess ursprung är oklart.

Hjordens hierarki

Vi följer med viltvårdaren i hans fyrhjulsdrivna fordon för att titta närmare på de här djuren. Vi kör snabbt nerför den kuperade betesmarken, och plötsligt får vi syn på hjorden, som har tagit skydd undan solen i en liten träddunge. Några av djuren tittar så där nyfiket på oss som boskap brukar göra. Två eller tre av dem lunkar fram till bilen och stryker sina kraftiga horn mot den.

Viltvårdaren pekar ut hjordens ledare, eller ledartjuren. Han är den starkaste och mest välväxta tjuren. Under hans ”regeringstid”, som varar i omkring tre år, kommer han att bli far till alla kalvar. På det här sättet förefaller det som om de bästa generna förs vidare år efter år. Ingen tjur får para sig med sin egen avkomma, och ingen son tar heller över sin fars roll som avelstjur.

Naturliga instinkter

En gång i tiden var vargen de här djurens främsta fiende, och de svagare medlemmarna av hjorden var särskilt utsatta för vargens angrepp. Även om det inte har funnits några vargar i Storbritannien sedan 1500-talet, flyr boskapen ibland i vild panik om den blir skrämd. Men när hjorden till slut stannar, ställer tjurarna instinktivt upp sig i en skyddande cirkel, med korna och kalvarna i mitten, så att de skyddas mot eventuella rovdjur.

Det märks verkligen att det här inte är någon tamboskap, så moderna jordbruksmetoder hjälper inte långt när man sköter den. Även på vintern, då det inte finns så mycket gräs, vill de bara äta hö och halm och vägrar att äta spannmål och djurfoder. Kalvarna har en mycket låg födelsevikt, så kalvningen går relativt lätt, men om en ko skulle råka i svårigheter kan man inte göra något för att hjälpa henne, eftersom man inte kan tillkalla veterinär. Det sägs att om en människa rör ett av djuren, kan resten av hjorden döda det.

Korna föder sina kalvar på avstånd från hjorden och håller dem gömda under de första veckorna. Efter det närmar sig mamman och kalven hjorden, och ledartjuren kommer för att möta dem och eskortera dem in i hjorden. De andra korna luktar på kalven och inspekterar den innan den släpps in. När den väl har blivit accepterad, ägnas den ingen särskild uppmärksamhet längre.

Ett stort utbrott av mul- och klövsjuka inträffade en halvmil utanför Chillingham Park 1967. Man spärrade snabbt av området, och hjorden kunde räddas. Efteråt beslutade man att en liten del av hjorden skulle flyttas till Skottland – en försiktighetsåtgärd för att hjorden inte skulle dö ut. I det här fallet avvisade djuren inte varandra, eftersom alla djur som valdes ut till den här nya hjorden flyttades tillsammans.

Det var trevligt att få göra den här korta utflykten och se den vita boskapen och lära sig en del om dess historia. En dag kanske du själv kan komma på besök och med egna ögon se de här unika djuren i deras lugna omgivning.

[Bildkällor på sidan 27]

Genom tillmötesgående från Chillingham Wild Cattle Association

Lån genom tillmötesgående från Lawrence Alderson